Foto: Annika Berglund
När de uppenbarade sig var vi nog många som trodde att de
var ett gäng medelålders män som ville testa att ploja på scen. Men de har
musicerat i över femton år. Trion Kaj, en säker sådan sen högstadiet. Säker i
sina inbördes relationer, men aldrig säkra eller ens intresserade av någon musikkarriär.
En av de tre - Axel Åhman – vilken rolig kille.
Temperamentet verkar han född med, influerad av svenskar men
helt finsk.
Hans stadiga dialekt gör att köksbordet blir tjöcksbårdet
och språkbruket gör ett stenkast bort till ett stövelkast bort. Österbotten och
Västerbotten reds ut.
Inom de första tio minuterna har jag skrattat högt. Hans referenser
- gud så härligt med någon som är rakt på utan ursäkt.
Han är okonstlad men inte simpel. Hans Sommar är livsglädje,
realism och allt utom högtravande - grundad i sitt finska och inte beroende av
högintensiva paroxysmala dopaminkickar. Har aldrig strävat efter kändisskap.
Och han är så på pricken när han härmar rikssvenska.