Det väller in folk varje vecka på kontoret i Stockholm där
vi samlas – vi Stockholmsbor som varit privatanställda och som nu blivit
arbetslösa och arbetssökande.
Vi som varit där ett tag är trevliga mot de nya, slänger
fram handen och säger hej och välkommen och trevligt att träffas men vi rättar
och snabbt och säger hej och välkommen och inte så trevligt att vi behövde
mötas här. För vem av oss ville hamna här? Ingen.
Men nu är vi varandras kollegor. Det är så vi kallar oss. Vi
går till samma kontor. Vi känner igen varandra efter ett tag, vi nätverkar,
äter lunch ihop, lyssnar på föreläsningar, tipsar varandra och försöker tyda
alla regler från a-kassa och Arbetsförmedlingen. Vi har nu alla samma arbete –
att söka jobb! Så vilka är nu alla dessa mina nya kollegor?
De är högt uppsatta chefer, de är ekonomer, rekryterare,
informationsstrateger, arkitekter, gymnasielärare, kommunikationsansvariga,
journalister, logistikansvariga, marknadsförare, IT-specialister – säg ett yrke
och vi är där.