…Margrethe Vestager - Sommar i P1

 
Foto: Lina Arvidsson

Donald Trump gillar henne inte och då förstår vi att hon är bra för världen.

Hon är ekonom, före detta EU-kommissionär – Margrethe Vestager – har tagit stora beslut inom EU, vågat stå upp emot Google och Apple.

Jag ser i mitt flöde att en recensent kallar detta Sommar "förlamande tråkigt".

Ändå lägger Margrethe etthundrafyrtio miljarder svenska kronor som en cliffhanger. Hon talar om demokrati, skattesmitare och den privata data som vi läcker genom att använda oss av sociala medier, och internet i stort. Alla algoritmer som vi tillåter.

Vi betalar med vår tid, vår uppmärksamhet och våra önskningar.

Men visst blir jag besviken när hon säger att hon använt sig av artificiell intelligens. Hon har skrivit de olika avsnitten i sitt Sommar men sen låtit den icke levande tjänsten formge det hela. Så dött.

Det var väl just det som recensenten identifierade på ett tidigt stadium. Jag grämer mig att inte jag gjorde det. Men det var väl för själva fakta i programmet och jag gillar hennes danska accent.

…Fatima Jelassi - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hennes unga ansikte med oförstörd hy gör att jag blir förvånad när hon börjar prata. Rösten är mycket mörkare än jag förväntar mig. Efter att ha hört hela hennes Sommar kommer jag att tänka på att kvinnor ofta får mörkare röst efter att ha burit ett barn. Och jag tänker att denna tjugosjuåriga kvinna har tvingats bära ett barn i hela sitt liv - sig själv.

Detta är Fatima Jelassi. Hon är rappare, konstnär och maskrosbarn.

Hennes berättelse tar andan ur en. Och sättet hon talar på ger mig bilden av ett tåg med korta hoptryckta knubbiga tågvagnar som snabbt går på rälsen framåt. Bra ordflöde och bra språk. Och som smockor i magen.

Det är tradition att Sommarpratarna får välja blommor till sin egen sommarkrans. Hon bär maskrosor i sin. Inte som en offerkofta. Nej, som en hyllning till livet. Inget hindrar en maskros. Den tar sig genom asfalt. Det är inte romantik. Det är livskraft.

Och kvar efter programmet finns en undran, hur kunde hon och hennes syster inte få den hjälp de borde fått?

…Lars Svendsen - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

När man tittar på hans ansikte och hör honom tala inser man att hans framtoning passar precist ihop med rösten. Mjuk och behaglig. Inte svag.

Han har en sjungande klang i sin norska accent - Lars Svendsen - filosof och författare.

Han talar om hoppet, hur det påverkar oss att ha det eller ge upp det.

Jag penetrerade mitt eget eventuella hopp under tre års tid när jag skrev Brodersbrevet och nu när Lars Svendsen tar sig an hoppet från olika håll ger det mig ro. I grunden är det bra att hoppas. Men han citerar också en cancersjuk amerikansk författare med "Jag hatar hopp" och jag förstår vad hon menar. Hoppet är inte alltid en vän. Det kan vara övermäktigt krävande.

Det finns tid för att hoppas. Det finns tid för att ge upp hoppet.

I sitt Sommar talar han om sin pappas sjukdom och hur de tillsammans hoppas. Han varvar det personliga med det filosofiska och trots sina många böcker och sin djupa kunskap finns det inte tillstymmelse till besserwisserhet. Han står här på marken och talar med oss.

…Maryam Moghaddan - Sommar i P1

 
Foto: Behtash Sanaeeha

Ett mycket fint Sommar.

Hon låter så ung på rösten. Men tyngd av allt hon sett och hört.

Flera gånger i början av programmet suckar hon djupt när hon berättat ännu en sanning.

Hon är väldigt vältalig, har ett stort och ordnat ordförråd, denna svensk-iranska manusförfattare och filmregissör - Maryam Moghaddam.

Detta Sommar är inspelat i Teheran och är skickat till Sverige i smyg. Hon har fått en villkorlig dom, som hon överklagat, för sin senaste film ”En liten bit av kakan”. Den måste jag se.

Det hon berättar om filmskapande i Iran är helt obegripligt. Och även berättandet om vardagen och livsvillkoren där. Lever vi inte år tjugohundratjugofem?

Hon talar om Mahsa Aminis död och rörelsen ”Kvinna, Liv, Frihet”. Hon talar också om sin pappa som blev avrättad. Hon berättar om sin mamma, sin syster, sin bror. Det är kärlek och saknad. Ändå blicken framåt.

Hon lever farligt med sina filmer i Iran. De visar iraniers önskningar. Hon vägrar censur och lögner.

Hon är orädd och hon låter sanningen kosta.

…Henrik Berggren - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Tjugosju år gammal och nygift har han skaffat sig sitt första mål, att bli historiker.

Han har en levande röst med bra tryck i - Henrik Berggren - som studerade i USA men sen till mångas förvåning återvände till Sverige.

Han går snabbt fram i sitt Sommar och spänner över vida fält, pratar om Barbro Alving som krigsrapporterade, Hitler, Stalin, NATO, EU, att Sverige var ett av världens mest tidningsläsande länder under nittonhundratalet, hur han som liten drömde om att bli journalist, hur han sen jobbade på Dagens Nyheter, berättar om Huckleberry Finn och Pippi Långstrump, individuell självständighet kontra kollektiv trygghet, Olof Palme som ung, Trump som attackerar de amerikanska elituniversiteten och Harvard som hoppfullt står emot.

Det är ett övermättat program. Späckat med historia, författarkunskaper och anekdoter och den intensiva rösten tar till slut musten ur mig.

Han Sommar känns spretigt men han ter sig ha listat ut allt noga utifrån den röda tråd varifrån allt presenteras.

…Lennart Jähkel - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Det här kan inte bli fel, tänker jag när jag trycker på play för att höra dagens Sommarprat – med Lennart Jähkel.

Det är så klart fräscht från allra första början. Hans härliga röst. Hans tonalitet. Hans avslappnade sätt att tala till oss. Äntligen en skådespelare som inte går in i karaktär. Han är bara sig själv. Han berättar lättsamt och han talar om lek. Barnets lek.

Om man gillar honom som skådespelare kommer man gilla hans Sommar. Det är ju alltid intressant att få lära känna själva människan bakom en massa olika karaktärer som de spelat. Och speciellt intressant är det att höra honom berätta hur han hittade fram, hittade sina anletsdrag, till den spännande rollen som Leif Bäckström i Jägarna.

Och tänk att han fick söka scenskolan hela en, två, tre och fyra gånger innan han kom in. Han lärde sig att förstå varför han sa det han sa och lärde sig också att skapa bilder för det han sa.

Han avslutar sitt Sommar med att återkoppla till barnets lek och har nu landat i leken som vuxen.

…Zeina Mourtada - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Ett vackert och sorgligt Sommar.

Hon hade kunnat gå på om matblogggen, sina kokböcker och arbetet som teve-kock. Men hennes fokus är sorgen efter brodern, den tysta familjen, känslorna som inte fick ord och hur maten kom att bli hennes viktiga vardag.

Zeina Moutada ger sin röst för dem som inte kan uttrycka sig om svåra saker i den egna familjen. Man är tyst för att inte låta floden välla fram. Tyst för att inte påminna om det som gör ont.

En människa som själv avslutar sitt liv lämnar så många som står ensamma kvar. Sorgen har olika ansikten. Antingen kapslas den in eller bearbetas. Och bearbetningen kan ske i princip på vilket sätt som helst. För Zeina blev det maten.

Hon ramar in sitt Sommar med att berätta om irritationsmoment mellan henne och brodern medan han levde och om alla självanklagelser hon hade när han tagit sitt liv.

Slutet, de sista minuterna av programmet, blir en fin i hopknytning om vågorna av frågor och saknad. Den som inte känner tårarna komma då är förmodligen en sten.