…Fatima Jelassi - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hennes unga ansikte med oförstörd hy gör att jag blir förvånad när hon börjar prata. Rösten är mycket mörkare än jag förväntar mig. Efter att ha hört hela hennes Sommar kommer jag att tänka på att kvinnor ofta får mörkare röst efter att ha burit ett barn. Och jag tänker att denna tjugosjuåriga kvinna har tvingats bära ett barn i hela sitt liv - sig själv.

Detta är Fatima Jelassi. Hon är rappare, konstnär och maskrosbarn.

Hennes berättelse tar andan ur en. Och sättet hon talar på ger mig bilden av ett tåg med korta hoptryckta knubbiga tågvagnar som snabbt går på rälsen framåt. Bra ordflöde och bra språk. Och som smockor i magen.

Det är tradition att Sommarpratarna får välja blommor till sin egen sommarkrans. Hon bär maskrosor i sin. Inte som en offerkofta. Nej, som en hyllning till livet. Inget hindrar en maskros. Den tar sig genom asfalt. Det är inte romantik. Det är livskraft.

Och kvar efter programmet finns en undran, hur kunde hon och hennes syster inte få den hjälp de borde fått?

…Lars Svendsen - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

När man tittar på hans ansikte och hör honom tala inser man att hans framtoning passar precist ihop med rösten. Mjuk och behaglig. Inte svag.

Han har en sjungande klang i sin norska accent - Lars Svendsen - filosof och författare.

Han talar om hoppet, hur det påverkar oss att ha det eller ge upp det.

Jag penetrerade mitt eget eventuella hopp under tre års tid när jag skrev Brodersbrevet och nu när Lars Svendsen tar sig an hoppet från olika håll ger det mig ro. I grunden är det bra att hoppas. Men han citerar också en cancersjuk amerikansk författare med "Jag hatar hopp" och jag förstår vad hon menar. Hoppet är inte alltid en vän. Det kan vara övermäktigt krävande.

Det finns tid för att hoppas. Det finns tid för att ge upp hoppet.

I sitt Sommar talar han om sin pappas sjukdom och hur de tillsammans hoppas. Han varvar det personliga med det filosofiska och trots sina många böcker och sin djupa kunskap finns det inte tillstymmelse till besserwisserhet. Han står här på marken och talar med oss.

…Maryam Moghaddan - Sommar i P1

 
Foto: Behtash Sanaeeha

Ett mycket fint Sommar.

Hon låter så ung på rösten. Men tyngd av allt hon sett och hört.

Flera gånger i början av programmet suckar hon djupt när hon berättat ännu en sanning.

Hon är väldigt vältalig, har ett stort och ordnat ordförråd, denna svensk-iranska manusförfattare och filmregissör - Maryam Moghaddam.

Detta Sommar är inspelat i Teheran och är skickat till Sverige i smyg. Hon har fått en villkorlig dom, som hon överklagat, för sin senaste film ”En liten bit av kakan”. Den måste jag se.

Det hon berättar om filmskapande i Iran är helt obegripligt. Och även berättandet om vardagen och livsvillkoren där. Lever vi inte år tjugohundratjugofem?

Hon talar om Mahsa Aminis död och rörelsen ”Kvinna, Liv, Frihet”. Hon talar också om sin pappa som blev avrättad. Hon berättar om sin mamma, sin syster, sin bror. Det är kärlek och saknad. Ändå blicken framåt.

Hon lever farligt med sina filmer i Iran. De visar iraniers önskningar. Hon vägrar censur och lögner.

Hon är orädd och hon låter sanningen kosta.

…Henrik Berggren - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Tjugosju år gammal och nygift har han skaffat sig sitt första mål, att bli historiker.

Han har en levande röst med bra tryck i - Henrik Berggren - som studerade i USA men sen till mångas förvåning återvände till Sverige.

Han går snabbt fram i sitt Sommar och spänner över vida fält, pratar om Barbro Alving som krigsrapporterade, Hitler, Stalin, NATO, EU, att Sverige var ett av världens mest tidningsläsande länder under nittonhundratalet, hur han som liten drömde om att bli journalist, hur han sen jobbade på Dagens Nyheter, berättar om Huckleberry Finn och Pippi Långstrump, individuell självständighet kontra kollektiv trygghet, Olof Palme som ung, Trump som attackerar de amerikanska elituniversiteten och Harvard som hoppfullt står emot.

Det är ett övermättat program. Späckat med historia, författarkunskaper och anekdoter och den intensiva rösten tar till slut musten ur mig.

Han Sommar känns spretigt men han ter sig ha listat ut allt noga utifrån den röda tråd varifrån allt presenteras.

…Lennart Jähkel - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Det här kan inte bli fel, tänker jag när jag trycker på play för att höra dagens Sommarprat – med Lennart Jähkel.

Det är så klart fräscht från allra första början. Hans härliga röst. Hans tonalitet. Hans avslappnade sätt att tala till oss. Äntligen en skådespelare som inte går in i karaktär. Han är bara sig själv. Han berättar lättsamt och han talar om lek. Barnets lek.

Om man gillar honom som skådespelare kommer man gilla hans Sommar. Det är ju alltid intressant att få lära känna själva människan bakom en massa olika karaktärer som de spelat. Och speciellt intressant är det att höra honom berätta hur han hittade fram, hittade sina anletsdrag, till den spännande rollen som Leif Bäckström i Jägarna.

Och tänk att han fick söka scenskolan hela en, två, tre och fyra gånger innan han kom in. Han lärde sig att förstå varför han sa det han sa och lärde sig också att skapa bilder för det han sa.

Han avslutar sitt Sommar med att återkoppla till barnets lek och har nu landat i leken som vuxen.

…Zeina Mourtada - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Ett vackert och sorgligt Sommar.

Hon hade kunnat gå på om matblogggen, sina kokböcker och arbetet som teve-kock. Men hennes fokus är sorgen efter brodern, den tysta familjen, känslorna som inte fick ord och hur maten kom att bli hennes viktiga vardag.

Zeina Moutada ger sin röst för dem som inte kan uttrycka sig om svåra saker i den egna familjen. Man är tyst för att inte låta floden välla fram. Tyst för att inte påminna om det som gör ont.

En människa som själv avslutar sitt liv lämnar så många som står ensamma kvar. Sorgen har olika ansikten. Antingen kapslas den in eller bearbetas. Och bearbetningen kan ske i princip på vilket sätt som helst. För Zeina blev det maten.

Hon ramar in sitt Sommar med att berätta om irritationsmoment mellan henne och brodern medan han levde och om alla självanklagelser hon hade när han tagit sitt liv.

Slutet, de sista minuterna av programmet, blir en fin i hopknytning om vågorna av frågor och saknad. Den som inte känner tårarna komma då är förmodligen en sten.

…Carl Folke - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Detta Sommar tar tag i mig direkt.

Han börjar poetiskt med ofullständiga meningar. Går sen över i mer berättande.

Han låter lite torr men är vältalig och fyndig - Carl Folke - mannen och forskaren som fascineras av vår planet.

Att höra honom berätta om jorden och himlen, mikroorganismer och växter, djur och människor - ja allt i biosfären - kan nog göra vem som helst religiös. Eller åtminstone lycklig.

Men hans pratmelodi är entonig och med partier av stackato – ja, det låter som en sjörapport. Och man kan nästan tro att han skrivit ett manus, låtit AI både memorera hans röst och tala in Sommarpratet. Avslutet i varje avsnitt är några tiondels sekunder för rumphugget för att låta naturligt.

Men innehållet är mäktigt. Allvarligt och hoppfullt. Han pratar snabbt. Allt är intressant.

Resiliens.

Förmågan att återhämta sig och anpassa sig. Jordens förmåga. Naturens förmåga. Och människans.

Jag tänker att livet är ett mirakel. Och kanske är det som han säger, att verkligheten doftar syren.

…Gina Dirawi - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Det här är ett bra Sommar.

Hon har tyngd. Hon har språket. Nöjer sig inte med att nästan nå fram. Hon borrar sig ner i det som ska borras. Vet vad hon vill säga.

Gina Dirawi - ett stjärnskott på Sommarhimlen.

Men under de första minuterna häpnar jag över hennes stupida sätt att söka sanningen. Sen uppräkningen av allt hon gjort och skaffat sig för att få inre ro. Hur knäppa grejer kan en människa utsätta sig för, för att nå in i sig själv? Jag tvivlar på att jag kommer orka höra hela programmet om resten ska ha samma stil som inledningen. Tänker att det är ett riktigt new age-dravel.

Men sen förstår jag, inledningen är viktig för att man sen ska ta till sig resten av resan.

Hon är en riktig sökare, berättar om hur hon lagt kraft, tid och pengar på att hitta rätt. Hon kom till en punkt där hon behövde gud, "Old school gud" som hon säger.

Och det som började som ett desperat sökande blir sen en både andlig, mänsklig, och universellt politisk resa. Det blir många insikter.

Klokskap. Mognad. Mod.

…Anders Eriksson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Rosa bussarnas upphovsman, här är han - Anders Eriksson.
Historien om hur allt startade måste man höra själv.

En riktig entreprenör har han varit sedan barndomen. Han såg varje tillfälle till att tjäna pengar, det var majblommor och snöskottning och restaurangdricks.

Han säger tidigt i programmet att han fått adhd-antydningar många gånger om sin företagsamhet och sina idéer. Han är mycket tydlig med att om han fick välja mellan att vara som han är eller en mer sansad person så väljer han det första.

Han har haft roligt. Och många har haft roligt ihop med honom.

Han spelar många rockiga låtar i sitt Sommar och man kan ana att det är så det låter inom honom. Energi som bara måste ut. Han verkar också vara en person som helt okomplicerat skapar kontakt med andra människor på helt oväntade sätt.

Energin tar inte slut. Han är över åttio år och gör plankan, går på lina, cyklar baklänges och använder sina romerska ringar varje dag.

Han ser inga hinder och inga siffror i passet bestämmer hans ålder.

…Christina Nilsson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Redan inom de första minuterna har hon använt uttryck som "trollbunden", "magi", "underbart", "sagolikt", "inbjudande dramatiskt" och "som godis från himlen".

Detta är Christina Nilsson - operasångerska. Och uttrycken ovan är hennes beskrivande ord från en omvälvande upplevelse som hon hade då hon bara var sex år.

Hon har ett härligt och välartikulerat språk och en frisk och tydlig skånska.

När hon var sexton år förväntade sig föräldrarna att hon skulle gå samhällsvetenskaplig linje och när hon själv ville studera opera i Stockholm fick hon till svar av sin mor: ”Absolut ente!”

Det är en fröjd att höra henne imitera olika lärare, skolkompisar och andra hon stött på genom sitt operaliv. Och kul när hon berättar om sin Aha-upplevelse - att man kan lära sig att sjunga efter noter.

Sedan blandar hon kärlek till systern med sorgen efter brodern och den uteblivna sorgebearbetningen hos föräldrarna och hennes försök att ställa allt tillrätta - och återkommande i berättelsen lyser höga C.

…Yvonne Hirdman - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Det här är en kvinna med stort K, kvinnohistoriker och författare som hon är - Yvonne Hirdman. Undrar hur många gånger hon blivit skämtad med över att hennes efternamn slutar på man och inte på kvinna.

Snygg är hon, kunnig till max och hennes röst är kraftfull och lugn och melodisk.

Hon är riktigt rolig att lyssna på. Helt oväntat kommer någon svordom eller något grovt ord då och då, men inte för att visa sig tuff utan för att det är just de orden som passar i sammanhanget.

Hon är uppvuxen under efterkrigstiden och berättar om både personlig och samhällsmässig utveckling. Varför har kvinnor alltid spelat den maktlösa rollen och varför var, och är, kvinnor förtryckta och underordnade? Detta var den heta frågan.

Hon beskriver sin kvinnoforskning och sina föreläsningar om ”genussystemet”. Om sociala konstruktioner. Hon lyfter manligt, kvinnligt, mänskligt. Några ord om queer. Och om den så kallade ”hederskulturen” där flickor och kvinnor just i denna stund förtrycks.

Kampen är aldrig över.

…Thomas Stenström - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Förbryllad sätter jag mig för att skriva tusen tecken till dagens Sommarpratare. Ända sen midsommardagen har jag mer eller mindre haft en diffus känsla.

Vi borde göra det vi är bäst på. Inte lägga energin på sidospår. I stället göra det vi ska.

Det är dags för Thomas Stenström.

Jag brukar nynna med till vissa av hans låtar där jag gillar hans musik, text, rytm och gung. Det är där han är som bäst.

Jag vill inte racka ner på andra, alla kämpar med sitt, och jag lägger gärna mina negativa tankar på mig själv – det är jag som är för trött. För gammal. Inte förstår.

Men – var det inte bättre förr? Eller är jag en annan?

Thomas lägger stor tid på rapportberättelser. Ibland glimmar det till kring ilska. Men först under de sista tio minuterna hittar han in i sig själv. Och då – först då - ger det mer.

Jag skulle kunna låta bli att lyssna men det är mitt självpålagda jobb att skriva tusen tecken till varje Sommar. Då måste jag också lyssna. Men jag borde göra det jag är bäst på. Skriva ur något eget.

…Lotta Engberg - Sommar i P1

 
Foto: Meddi

Ja, hon är ju folkkär och folklig och van att underhålla, Lotta Engberg, och gör så ett folkligt Sommar och berättar anekdoter som vem som helst kan tycka är nog så goda för en stund. Men det kan också vara tröttande med fiberfattigt.

Missförstå mig inte. Jag tycker att hon är proffsig i sina teveprogram, lagom avspänd och helt osnobbig. Och det är väl just det som betecknar en folkkär person. Någon som inte stöter sig med andra.

Det är fint att höra om hur hennes pappa var hennes idol. Tudelat att höra om hur hennes farfar botade hennes hicka. Sen är det Nils-Petter som är både mormors farfars farfar och morfars farfars farfar och ännu fler ”mormors”, ”morfars” och ”farfars” - det är svårt att hänga med och det enda som kan konstateras är att ingen farmor fanns.

Hennes inställning till livet är att inte gråta över gammalt utan vara i nuet och blicka framåt. Hon vill lösa problem och hantera situationer och nu har hon hanterat sin uppgift i sommarens Sommar - bjudit på ett Mariekex.

…Kateryna Kisten - Sommar i P1

 
Foto: Alexander Donka

Hennes Sommar börjar i Kiev då hon frågade sig själv vad hon skulle kunna säga till oss som bara vill njuta av sommaren och leva. Själv ville hon bara överleva.

Kateryna Kisten – ukrainsk komiker och skådespelare.

I sitt hemland har hon blivit kallad humordrottning. Själv har hon inte skrattat ordentligt en enda gång sen kriget kom.

Detta är en röst inifrån det vi bara läser om. Kriget i Ukraina, de barn som mist sina liv och förstörda hus som behöver renoveras.

Hon talar också om filmproduktion och den livsviktiga humorn som stötdämpare i det svåra. Teatern är hennes familj, rollerna hennes barn. Hon verkar härligt halvgalen i sina framträdanden framför kameran. I serien Folkets tjänare spelar hon syster till Volodymyr Zelenskyj – ja, den Zelenskyj som sedan blev Ukrainas president.

Hon hyllar friheten i Sverige och är så tacksam till de svenska personer som har hjälpt henne till ett nytt liv här.

Här har hon lärt sig om punktlighet, undvikande av konflikter och det svenska språket såklart.

…Robin Olovsson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Det här är en kille som älskar historia – Robin Olovsson.

Han är historielärare, har en historiepodd och är författare. Han har skrivit boken Norrlands historia - Dimmans land och snart kommer han ut med efterföljaren Norrlands historia - Framtidens land.

Hans Sommar handlar om hur den norrländska historien hamnat i skymundan trots att Norrland utgör mer än halva Sverige. Och hans fasta övertygelse är att ett samhälle som inte har kännedom om sin historia är som en människa utan minne. Han talar om historiemedvetande.

Han växte upp i Arvidsjaur, på en plats där det inte fanns särskilt hög framtidstro och han gick med en känsla av att livet fanns någon annanstans. Och så småningom blev den norrländska historien han stora intresse och jobb.

I sitt Sommar berättar han om berg och gruvor, utgrävningar, näs, älvar, vattenfall, laxfiske - och massa annat.

I slutet gör han en personlig utvikning om sin idol, med vilken musik han tröstar sig med och ger en rad exempel som vittnar om synkronisering.

…Hans Grundberg - Sommar i P1

 
Foto: Annika Berglund

Detta Sommar handlar om att vara fredsmäklare i väpnade konflikter. Det är Hans Grundberg som talar – FN-diplomat och en ständig konfliktlösare.

Hans jobb verkar nästintill omöjligt och han talar om utmaningen att snubbla sig fram från det ena misslyckandet till det andra utan att tappa drivet och hoppet om Eldupphör. Hans arbete kräver empati, förståelse, kulturkunskap, pedagogik, inväntande, tålamod och att han själv ska uppfattas som pålitlig.

Det är intressant att få komma bakom dörrarna till detta gedigna arbete som utförs under lång tid och i tysthet. Han pratar om att verkligen lyssna, att det inte räcker med uppmärksamhet. Han vittnar om djup människokännedom och har lärt sig så kallad svandiplomati – att simma frenetiskt under ytan och samtidigt hålla huvudet stadigt.

Han nämner ett möte på våning 38 i FN-skrapan. Hisnande högt, tänker jag.

Men än mer hisnande är det att lilla landet Sverige kan spela stor roll på internationell nivå. Sverige som är byggt på lagar och inte våld.

…Ida Engvoll - Sommar i P1

 
Foto: Frida Klang

Äntligen, tänker jag. En person med landad röst. Hon är i sig själv. Talar från ett inre rum. Vilket vackert språk hon har.

Så förstår jag - hon deklamerar en dikt av Harry Martinsson.

Men hon har ett väldigt vackert eget språk också, vacker röst, vacker dialekt - när hon är sitt ursprung - Ida Engvoll. Denna intagande skådespelerska, intagande men aldrig fjäskande. Hon är sin egen.

Hon väver in fler diktstrofer, av även Elsie Johansson och Rod Smith, inte som ett utanpåverk för att briljera. Nej, som ett utgångsläge som har en bottenklang som stämmer med hennes.

Hon talar om jorden, om skogen, om djuren. Hon talar om maten vi äter, om den mat vi slänger, om vanlig mat och ovanlig mat. Obesprutad mat och den som smakat gift.

Hennes Sommar är idel kärlek till naturen, det enkla, sin mor och mormor och mormors mor. Kedjan. Och trots att hon själv inte lever som de tidigare kvinnorna bär hon allt inom sig, som med en fysisk karta i handen.

Hon vet var hon kommer ifrån. Det naturliga.

…Robin Nazari - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Detta är mannen som alltid är vänd mot solen. Musiker, artist, rappare, skådespelare och enligt honom själv – en övertänkare.

Robin Nazari - som alltid fått höra att han är en bra berättare. Det är han. Och rösten är den bästa basen hitintills, mjukt mullrande.

Av alla röster har basrösten lägst röstomfång. Men det har inte hans Sommarprat.

Roje bo. Roje na. Det var en dag. Det var inte en dag…
En kurdisk saga om en moderskärlek och fostran och om att vara lagspelare. Och om en pappa som alltid skapade äventyr, ofta utifrån ingenting. Pappan som dog tidigt men ändå lever kvar.

Det är något poetiskt över detta Sommar. En saga. En bok med sidor.

Återseendet av byn Saljan. Och upptäckten av vad han hade passion för. Och så betalningen för passionen - tvångsläsning och tvångsskrivning.

Robin Nazari är den Sommarpratare som använder flest svordomar. Utifrån hans historia och kultur hör det till och poesin tar inte stryk.

Sagan som berättas slutar på sidan 2025. Ändå är det bara början.

…Eva Röse - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Jag vet inte varför jag alltid reagerar på själva rösten hos Sommarpratarna. Men det är väl för att rösten hörs före det första ordet är helt färdigsagt. Och rösten har så många nyanser, tonlägen och kraftsvängningar.

Eva Röse - denna erfarna skådespelerska, som inte bara har en röst på scen utan även i sitt arbete för UNICEF och i rörelsen Metoo. En bra och nödvändig röst. En stark röst som kommer från hennes rappa och friska tänkande.

Men det jag reagerar på i hennes Sommar är att hon har bokinläsarrösten påkopplad. Det låter som om hon läser ur en bok fast hon rent ord-och innehållsmässigt tycks prata personligt. Men något i framförandet ger känslan av distans. Jag får inte fatt i henne.

Hon har mycket att säga. Tyvärr är det lite av en rapport. Hon pratar snabbt. Man hinner knappt med. Kanske är det jag som är gammal.

Efter ungefär halva programmet landar hon äntligen i några av sina känslor och i en rad exempel på absurda scentagningar. Så det mest intressanta - #Tystnadtagning.

…Pascal Engman - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Han har en bra röst – stadig, mörk och tydlig. Han vet precis hur man lägger upp en berättelse, framgångsrik författare som han är.

Pascal Engman.

Han är knappa fyrtio år och har redan skrivit så mycket. Det är inget han yvs över men måste ju ändå berätta det eftersom skrivandet har gått som en röd tråd igenom hela hans liv.

Hans morfar var journalisten och programledaren Gary Engman och hans mormor blev utnämnd av Expressen till Sveriges bästa hemmafru.

Denna mormor är föremål för Pascals kärlek och förtroende.

Hon bär en Mormorskärleksaura.

Från sex års ålder var Pascal hela somrarna hos mormodern och hennes nye man i Skåne. Hos dem träffade han spännande släktingar som han förstod hade haft långa och rika liv.

Men bäst var mormor. Bandet som skapades mellan henne och Pascal var starkt.

Därför det blir obegripligt att hon förvägrar honom att ta med sig sin nyfödda son och hälsa på. Han vill ju sammanföra dem och kanske kunna överföra något av deras band till den nya lilla varelsen på jorden.

…Bitte Hammargren - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon har en mycket behaglig röst.

Det är Bitte Hammargren som berättar om Mellanöstern, där hon arbetat som korrespondent för Svenska Dagbladet.

Det är en riktigt hårdpackad fiberkaka – detta Sommar. Jag känner mig obildad när hon pratar om den arabiska kulturen, Marockos envåldshärskare kung Hassan II, Marrakesh, ökenlandskap, muslimskt brödraskap, islamism, sunnitiska extremister, afganska gudskrigare, Hamas, Hizbollah, irakiska milisgrupper, Al-Quaida, IS, Gaza och Västbanken.

Det är inga lätta saker hon talar om, fruktansvärda avrättningar och massgravar. Det är en gedigen och brutal historielektion.

De som redan är insatta i det komplexa blir säkert ordentligt stimulerade av att höra denna kunniga journalist.

För oss som inte har all historik sedan tidigare är det lärorikt. Och hur komplicerat som helst. Men hon berättar metodiskt och vid programmets slut har kunskapen ökat.

Efter en hård vecka på jobbet hade jag denna fredag önskat mig ett kanelbulle-Sommar.

Men världen är ju som den är.

...Cecilia Hagen - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon är så härlig. Cecilia Hagen – journalist, författare och krönikör.

Hennes röst vittnar om många år på jorden, lite knarrig, men inte svag på något sätt.

Hon berättar humoristisk om hur det är att bli gammal, hur man får förhålla sig till väninnekören och hur det kan vara att i möte med yngre personer bli bemött som om man vore mindre vetande.

Hon talar om så kallade lifehacks, kallar dem för praktiska husmorstips. Hon vill inte bli daltad med. Hymlar inte med att hon är gammal. Hon vill inte bli satt på en bänk som om hon inte skulle orka gå.

Sen detta klassiska med dålig hörsel. Oftast är det inte den som hör dåligt som störs. Det är omgivningen.

Hennes pratenergi - varje liten detalj kan bli huvudtemat i det hon säger. Hon sveper över vänner och bekanta, älskade barn och barnbarn, relationer och skilsmässor, åldrandet och begravningar. Sen pratar hon om kläder och smink och hur det känns att se sig själv i spegeln en trött morgon. Allt hon säger är underhållande.

Everything is content.

…Anna Brandenberg - Sommar i P 1

Foto: Mattias Ahlm

Det här är hemtjänsten i ett nötskal. Minut för minut. Otillräcklighet. Låg lön.

Detta är Anna Brandenberg – undersköterskan som utsågs till en av Årets kvinnor 2025 för att ha skrivit ”årets starkaste debattartikel” i Kommunalarbetaren.

Nu är hon Sommarpratare och hon utför den uppgiften med den äran.

Hon talar om minutstyrningen. Att vara tvungen att klocka sig under hela sin arbetsdag. För den helt utomstående kan det te sig överdrivet – att hemtjänstpersonal styrs så detaljerat av tiden, men av hennes redovisning att döma så är det verkligen på minuten. Och hon menar att de flesta kommuner använder sig av minutstyrning i praktiken men lyckas väja från frågor kring det genom att benämna det på annat sätt och använda en annan terminologi.

Hon talar inte för att klaga eller för att hon skulle vilja byta jobb. Tvärtom talar hon om sitt jobb för att hon vill fortsätta att arbeta med det hon gör men under rimliga förhållanden.

Hon är personen som vågar ställa de obekväma frågorna till chefen.

…Andreas Norlén - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Han har gula blommor i sitt hår till en blå kavaj och det blir svenska flaggans färger och han är ju något av det svenskaste vi har - riksdagens talman Andreas Norlén.

Han tar med oss bakom kulisserna i den politiska världen och berättar om när han var ny talman och det tog över etthundratrettio dagar att bilda ny regering.

Vi är många som minns det, och som också lagt det till handlingarna, och blir nu påminda igen om hur det faktiskt var. Presskonferens på presskonferens, talmansrundor på talmansrundor, kakfat på kakfat.

Man riktigt hör hans leende på läpparna när han pratar. Han är ju idel positiv.

Han talar så tydligt och enkelt att till och med ett barn skulle kunna förstå långa stycken när han beskriver en talmans vardag blandat med dikter, tomater, förskoleengagemang och sin familj.

Han andas godhet.

Politiskt neutral ska han vara och lika neutralt är hans Sommar. Det finns inget som totalt överraskar och griper tag. Allt är vänligt rakt igenom.

Han har en perfekt barnboksberättarröst.

…Hania Rosenberg -Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Rösten är bräcklig, spräcklig, ärrad och målmedveten. Berättelsen ska fram.

Hania Rosenberg – en förintelseöverlevare.

Det spelar ingen roll hur många gånger man hört liknande historier, det är helt groteska vittnesmål att ta del av. Att någon lyckats undkomma är ofattbart. Och vi ska aldrig glömma.

Denna nittioåriga kvinna berättar på ett enkelt sätt med många fakta med årtal och platser och man hör hur hon bär allt inom sig och bara har att öppna munnen för att historien ska ta form. Dessa tågtransporter som beskrivs, det systematiska mördandet, gaskamrarna – det spränger alla tankar.

Som åttaåring flydde hon, visste inte mot vad, på mammans signal och planerade iscensättande – den mamma som hon inte visste om hon någonsin mer skulle få se. Att rädda sitt liv och samtidigt springa ifrån sin enda trygga punkt - det går inte att sätta sig in i.

Och tänk att hon överlevde. Och att hennes mamma lyckades hitta henne efter flerårig separation.

Hanias Sommar handlar om både det onda och det goda.

…Felipe Leiva Wenger - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Först blir jag irriterad. Han börjar med att gå in i karaktär. Lilla Al-Fadji. Rösten tränger.

Varför kan han inte göra Sommar i P1 och vara sig själv? Tala med sin vanliga röst?

Sen förstår jag. Han har sin plats. Han är inte två. Han är inte tre. Han är en.

Felipe Leiva Wenger, Lilla Al-Fadji och Fille – från Ison &Fille - med alla sina sidor, talanger och skikt.

Han har en tydlig tråd. Den börjar i Chile, fortsätter i Sverige, startar i orten och fortsätter på scen.

Och Modern. Hans Mamma som lämnar allt utom sina barn. Hon som vet skillnad på lydnad och frihet. Hon som visat att man kan ändra sitt liv. Allt har sitt pris. Men priset att inte följa sin väg är högst.

Detta Sommar handlar om att bejaka sin väg. Lyssna till det eller den som ger inspiration. Göra sin längtan. Göra något man tänkt som en sidogrej. Kanske förvånas över att det var det som slog.

Det handlar också om att stanna kvar. Att förstå vad kärlek och omsorg betyder. Och om att famna de sidor man har. Allt blir en helhet.

…Edward af Sillén - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hela han utstrålar friskhet. Hans blick, hans glöd, hans leende.

Och hans Sommar är fräscht, det är roligt, det är skämtsamt.

Det är en stadig man som talar med en stadig röst - Edward af Sillén.

Det är killen med framåtanda som gått den långa vägen, har lång tid kvar. talar med oraspad röst som om det alltid ligger ett skratt på lur.

Han har gått från att vara Gris nummer 7 i en liten teateruppsättning, gjort stand-up på en privat fest för Carola till att bli en erkänd manusförfattare och regissör. Han har gjort mycket däremellan och därutöver och vi känner igen honom väl genom teverutan.

Han är tydlig och klar och informativ när han talar om vad humor är, hur han alltid känt sig när han fått någon att skratta och att man faktiskt får skämta om vad som helst. Han avskyr snobbismen inom kulturen.

Det är ett härligt Sommar, kan ge hopp till den som har en dröm men snavat, och ger underhållning till den som bara strölyssnar.

Han går ju alltid igenom rutan och nu går han verkligen igenom radion.

...Göran Rosenberg - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/SR

Kolla, vad fin han är. Hans ansikte.

Han är den första bland årets Sommarpratare att utstråla en sådan öppenhet och värme. Man blir glad bara man ser honom.

Konstigt att börja med hans utseende? Nej, för hans utstrålning gör honom så sweet.

Göran Rosenberg – journalist och författare ger ett Sommar som korrelerar fullt ut med fotot - kunskap och innerlighet. Han berättar fint och är mycket okonstlad.

Det är absolut intressant och bildande att höra om hans korrespondenttid och hans amerikanska spaning om vad som grundade Amerika.

Men jag fastnar mest för avsnittet där han talar om förundran, musiken och människan. Och om människan kontra maskinen och om människans skaparkraft och utpräglade förmåga att kommunicera. Han reflekterar över vardagliga ting som faktiskt fungerar. Bara detta att vi kan dricka rent vatten ur kranarna.

Och så en inblick i det kloster han besökte under en vecka och fick dela både tystnad och sång med munkarna som trots sitt inrutade liv aldrig verkade slentrianmässiga.

…Jana Söderberg - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Kanske är jag för trött när jag lyssnar på detta Sommar.

Eller kanske jag redan tidigare hört så pass mycket om självledarskap och personlig hållbarhet att jag inte hittar så mycket nytt.

Jag tror min förväntan var för hög på dagens Sommarpratare - Jana Söderberg, terapeut och författare.

Jag väntar på Aha- känslan men den infinner sig inte.

Men några metaforer som hon ger tänder ändå små ljus, exempelvis den om att man måste hitta sitt eget piano att spela på och den om att vi alla har en skattkista – saker vi har koll på i vårt liv - och att den kan ge oss fokus i trängda situationer.

Med mjuk och fin röst, med lite brytning, talar hon egentligen idel godhet och om att se det positiva. Inte blunda för allt hemskt men inte heller blunda för allt gott.

Hon ger oss också en rad uppgifter som vi kan ta hjälp av när vi vill lära oss att vara mer nyfikna och våga förändra våra beteenden eller val. Hon nämner mentala knäböj.

Jag antar att jag stelnat helt. Ingenting får mig att darra till.

…Messiah Hallberg - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Messiah.

Han är säker. Han vet precis hur han ska lägga fram saker, pausera och sen dra till med knorren. Han är en allvarlig komiker med ett aldrig sinande inre tryck och jag tror att antingen gillar man honom eller så gillar man honom inte.

Jag gillar honom verkligen - Messiah Hallberg.
Snygg är han dessutom i den vackra sommarkransen i rött och blått.

Det är ett ganska mörkt Sommar, också väldigt fint.
Det vore lätt att benämna det som alltigenom ambivalent när han beskriver sitt förhållande till sin far men jag söker ett bättre ord…

Dubbelbottnat? Flerskiktat? Mångfacetterat?

Eller så finns det inget sammanhållet ord. Det är en hel del skamkänsla. Och kärlek. Hur ska det gå ihop?

Jag har sett Messiah på scen i verkligheten som stå-uppare, på Svenska Nyheter på SVT och i många andra program där han är mer roll än person.

Att höra honom så här är nytt – bjussigt och berörande.

Han lyckas ju alltid få till allt med orden, dramaturgin och med - kanske spelad, men ändå - självdistans.

...Tess Olofsson - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Fotboll, fotboll, träning, träning. Muskelmassa, fettprocent och matintag. Mästerskap, prestation, skador. Drömmar, mål och nya mästerskap.

Såklart hon pratar om allt detta - Tess Olofsson. Kvinnlig fotbollsdomare som hon är. Och det är ju väldigt häftigt att hon har ett så ovanligt yrke.

Det är intressant att höra om hennes väg från fotbollsintresserad flicka till att bli den första svenska kvinnan som dömer i en herrturnering utomlands.

Men skrämmande att höra hur illa kvinnliga domare ofta behandlas av spelare och ledare. Att det ska vara så svårt att acceptera en kvinnas kompetens. Det har hänt att hon fått poliseskort hem för att det varit för stor risk med att hon skulle åkt oskyddad hem från en match hon just dömt.

Hennes Sommar är lite för entonigt, både talet och innehållet, men ändå intressant att få en inblick i den världen.

Och jag antar att man faktiskt inte kan avslöja så mycket mer än vad hon gör så länge man är kvar i sammanhanget.

Detta är nog toppen av ett isberg.