Foto: Mattias Ahlm
Han ser så fin ut och har massor att säga.
Här hör vi bas och knarr på en och samma gång. Knarret
kommer naturligt av att elasticiteten i stämbanden minskar med åldern. Och
basen får mig att fantisera att han är släkt med Rickard Wolff.
Bo Ekman talar och han har en fyndig inledning - ett direkt
tilltal till den enskilde och en global blick på människa och natur.
Ordhastigheten är nog den lägsta denna sommar. Det gör att
allt hörs tydligt och budskapet är klart. Det är ”fara å färde” vad det gäller
vår planet, vårt klimat och vår framtid. Han har en annan vokabulär än många
tidigare Sommarpratare och det friskar upp.
Tyvärr låter han så många andra röster ta plats i programmet
och det blir inte den där sköna sammanhängande väven som ibland vajar i vinden när
en Sommarpratare djuplodar och bär fram sina tankar som en gåva till lyssnarna.
Jag gillar vanligtvis när ordflödet inte är överdrivet snabbt. Men det dröjer bara en tredjedel in i programmet innan jag ändrar speeden till ett komma fem.