Foto: Mattias Ahlm
Ett vackert
och sorgligt Sommar.
Hon hade
kunnat gå på om matblogggen, sina kokböcker och arbetet som teve-kock. Men
hennes fokus är sorgen efter brodern, den tysta familjen, känslorna som inte
fick ord och hur maten kom att bli hennes viktiga vardag.
Zeina
Moutada ger sin röst för dem som inte kan uttrycka sig om svåra saker i den egna
familjen. Man är tyst för att inte låta floden välla fram. Tyst för att inte påminna
om det som gör ont.
En
människa som själv avslutar sitt liv lämnar så många som står ensamma kvar.
Sorgen har olika ansikten. Antingen kapslas den in eller bearbetas. Och
bearbetningen kan ske i princip på vilket sätt som helst. För Zeina blev det
maten.
Hon ramar
in sitt Sommar med att berätta om irritationsmoment mellan henne och brodern
medan han levde och om alla självanklagelser hon hade när han tagit sitt liv.