Foto: Mattias Ahlm
Det här
kan inte bli fel, tänker jag när jag trycker på play för att höra dagens Sommarprat
– med Lennart Jähkel.
Det är så klart fräscht
från allra första början. Hans härliga röst. Hans tonalitet. Hans avslappnade
sätt att tala till oss. Äntligen en skådespelare som inte går in i karaktär.
Han är bara sig själv. Han berättar lättsamt och han talar om lek. Barnets lek.
Om man gillar honom som skådespelare kommer man gilla hans Sommar. Det är ju alltid intressant att få lära känna själva människan bakom en massa olika karaktärer som de spelat. Och speciellt intressant är det att höra honom berätta hur han hittade fram, hittade sina anletsdrag, till den spännande rollen som Leif Bäckström i Jägarna.
Och tänk att han fick söka scenskolan hela en, två, tre och fyra gånger innan han kom in. Han lärde sig att förstå varför han sa det han sa och lärde sig också att skapa bilder för det han sa.
Han avslutar sitt Sommar med att återkoppla till barnets lek och har nu landat i leken som vuxen.
Om man gillar honom som skådespelare kommer man gilla hans Sommar. Det är ju alltid intressant att få lära känna själva människan bakom en massa olika karaktärer som de spelat. Och speciellt intressant är det att höra honom berätta hur han hittade fram, hittade sina anletsdrag, till den spännande rollen som Leif Bäckström i Jägarna.
Och tänk att han fick söka scenskolan hela en, två, tre och fyra gånger innan han kom in. Han lärde sig att förstå varför han sa det han sa och lärde sig också att skapa bilder för det han sa.
Han avslutar sitt Sommar med att återkoppla till barnets lek och har nu landat i leken som vuxen.