Först blir jag irriterad. Han börjar med att gå in i
karaktär. Lilla Al-Fadji. Rösten tränger.
Varför kan han inte göra Sommar i P1 och vara sig själv? Tala
med sin vanliga röst?
Sen förstår jag. Han har sin plats. Han är inte två. Han är
inte tre. Han är en.
Felipe Leiva Wenger, Lilla Al-Fadji och Fille – från Ison &Fille
- med alla sina sidor, talanger och skikt.
Han har en tydlig tråd. Den börjar i Chile, fortsätter i Sverige,
startar i orten och fortsätter på scen.
Och Modern. Hans Mamma som lämnar allt utom sina barn. Hon som
vet skillnad på lydnad och frihet. Hon som visat att man kan ändra sitt liv. Allt
har sitt pris. Men priset att inte följa sin väg är högst.
Detta Sommar handlar om att bejaka sin väg. Lyssna till det
eller den som ger inspiration. Göra sin längtan. Göra något man tänkt som en
sidogrej. Kanske förvånas över att det var det som slog.
Det handlar också om att stanna kvar. Att förstå vad kärlek
och omsorg betyder. Och om att famna de sidor man har. Allt blir en helhet.