söndag 20 mars 2011

...Sveavägen och lilla Svea

Jag åker en tidig söndagsmorgon till Stockholm för att hjälpa min barndomsväninna med ett flyttlass. Jag rundar en rondell och svänger in på Sveavägen som dagtid är hårt trafikerad men i denna stund möts jag av en tom bred gata som blänker till av den tidiga solens strålar mellan husen. Inte en vaken bil så långt ögat når och jag får en överväldigande känsla av att äga Stockholm.

Mitt i känslan kommer jag att tänka på lilla Svea. Hon är knappt tre år och äger världen. Hon bor här på Sveavägen och när hon går med sin mamma gatan fram går de förbi Svea Trafikskola, Sveahallen och Sveagrillen. Längre fram passerar de Svea Godis, Svea Salong och Sveahälsan. Hon kan inte läsa men frågar mycket och när hon frågar om någon butik så nog har den butiken allt som oftast hennes namn.

Hon fullkomligt strålar av lycka. Allt på denna stora gata handlar om henne och allt, nästan allt, bär hennes namn. Och när de någon gång tar bussen hemåt är lyckan total när det ropas ut i högtalarna: Nästa, Sveaplan!