…Sebastian Siemiatkowski - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Stämbanden svänger mjukt med tyngd.

Rösten är så lugn att varje lyssnares nervsystem borde hamna i total avslappning. Mycket behagligt.

Det betyder inte att allt innehåll i programmet är behagligt men det är uppriktigt berättat, både om det som gått bra och om det som varit mörkt. Och förvirringen däremellan. En förvirring som är en helt naturlig respons på oberäkneliga beteenden från någon som står en nära.

Sebastian Siemiatkowski är dagens Sommarpratare.

Här finns inga dekaler som klistras på för att försköna, heller inga tjocka filtar för att dölja. Han berättar strukturerat om sin väg alltifrån innan han själv föddes, in till denna dag. Med sina välvalda ord beskriver han hur han som ung grabb längtade efter att familjen skulle vara ett, och hur han i sin unga vuxna tid blev den som gav sin pappa pengar i stället för tvärtom.

Man förstår att han burit mycket och det är intressant att höra honom berätta om alla steg på vägen som ledde fram till att han blev medgrundare och vd för Klarna.

…Behrang Safari - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Det här var det mest självfixerade Sommar för i år. Behrang Safari talar.

Jag förstår hans berättargrepp – det är hans egna framgångar, hans egna misslyckanden, hans egna drömmar, hans egna uppoffringar i den allra största delen av programmet – för han vill visa kontrasten mellan sitt egocentrerade jag och sitt nuvarande mer mogna jag.

Men kontrasten blir inte så stor. Förhoppningsvis är den större i hans verkliga liv. I så fall borde han fått mer manushjälp för att gestalta det i sin berättartonalitet.

Det sägs ju ibland oss i-landslevare att man ska vara huvudpersonen i sitt eget liv. Men det betyder inte att man själv jämt behöver stå på scen. Att vara huvudperson i sitt eget liv handlar nog mer om att hitta sin inre kärna. För i den kanske man kan hitta självinsikt, kärlek och öppenhet för andra. Kanske även känsla av tacksamhet, förmågan att säga förlåt.

Det mest givande i hans Sommar är när han återger dialogerna med sönerna som har autism. Där får vi en glimt av Behrang i sin kärna.

…Erika Bjerström - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Ett Sommar på journalistisk toppnivå. Välunderbyggt, välartikulerat, välrapporterat. Det är trovärdighet rakt igenom och Erika Bjerström beskriver vad journalistikens uppdrag är.

Med tydlighet och utan förenklingar beskriver hon sitt arbete som global klimatkorrespondent.

Hon sade upp sig från Sveriges Television 2024. När hon berättar om bakgrunden till det beslutet kan man kanske förstå en liten del av hur absurda situationer, hot och trakasserier en sanningssökande och undersökande journalist kan utsättas för.

Är inte Sverige ett tillräckligt kunnigt, informerat och samhällsintellektuellt land för att förstå att det är en väsensstor skillnad mellan journalistik och åsikter? Detta är min fråga. Inte Erika Bjerströms. För hon om någon har fått erfara att nej, det kan många inte skilja på.

Hennes Sommar är faktaspäckat, historieberättande kring våra senaste år med klimatkris och coronapandemi och kriget i Ukraina och lågkonjunktur. Och den viktiga demokratin. Hur den hör ihop med klimatet.

…Marie Göranzon - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/ Sveriges Radio 

Hon är lågmäld och lugn, även när hon talar om dramatiska vändpunkter. Hon har ålderns erfarenhet, jobbar på ett bokslut. Hon planerar att bränna alla sina dagböcker. De har varit till för henne. Inte för eftervärlden. Och om någon undrar något får de gärna fråga henne medan hon lever - Marie Göranzon.

Hon har haft så många av våra andra kända skådespelare som kollegor och hon roar oss med att berätta om vissa inbördes diskussioner genom åren. Vi får också en imitation av Margareta Krook, en av Lena Nyman och en av självaste Bergman.

Efter ungefär halva programmet måste man skratta när hon får in en dialog mellan HR och Döden i en av Bergmans filmer. Ha Ha! Det går inte att förklara. Man måste höra själv.

Några ord om politik, svenska folkets röster, demokratin. Reflektioner kring självbilden, hur en svart polo förvandlas till en rosa tröja.

Hon talar om ensamhet, vänner, passion, om kärlek som förblir och kärlek som tar slut, och om avskedsord som hon i stunden inte förstår är ett farväl.

…Olof Wretling - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Vilket härligt Sommar - Olof Wretling - fler av honom på jordklotet!

Han är så frisk i alla sina konstiga förehavanden och egna tankegångar och hamnar ofta i märkliga situationer utifrån att han är både något neurotisk, mycket ansvarstagande och lösningsorienterad.

Det är flakmoppe, EPA-traktor, övervakningskamera. Och ovanpå det en oroväckande nötskrika i huvudet. Sedan hans hormoslyrfrisyr – detta måste lyssnas på.

I programmet gör han sin vanliga röst, nötskrikans röst och så Lars Lerins. Generellt gillar jag inte när en Sommarpratande skådespelare går in i olika karaktärer. Men en bit in i programmet släpper jag taget och uppskattar då hela detta hjälpskådespel som fyller sin funktion för helheten, och skrattar högt.

Mot slutet av programmet, när han imiterat Lars Lerin med ett tjugotal repliker och utläggningar börjar jag tro att han faktiskt inte imiterar. Det måste vara självaste Lars Lerin som sitter med i studion. Eller? HaHa!

Ett Sommar med djup och humor.

Olof Wretling – ett geni.

…Ann Heberlein - Sommar i P1

 

Foto: Lina Arvidsson

Det är inte alla Sommarpratare som på slutet säger ett genuint tack för att vi har lyssnat. Men Ann Heberlein gör det. Det är så fint. Man hör att det är äkta tacksamhet och inte artighet.

Hon verkar vara en av de få pratare hitintills i sommar som förstår att det är ett arbete av oss lyssnare också att koncentrerat ta in en hel historia, för om man vill ha guldkorn måste mycket sand passera.

Men någon sand finns inte i Ann Heberleins Sommar.

Däremot en nära och skarp inblick i de tvångssteriliseringar som utfördes i Sverige från 30-talet till 70-talet. Det är smärtsamma avsnitt i hennes program som för övrigt är djupt förankrat med god research.

Det är ett historieberättande om Sverige förr, levnadsvillkoren, arbetandet, fattigdomen, polion och statens försök att skapa det sunda samhället. Det är faktaspäckat, många årtal och andra siffror, men främst är det skönlitterärt och tidvis poetiskt. Hon kan sitt språk. Och melodin.

Hon knyter ihop sitt Sommar med en fråga som handlar om oss idag.

…Maria Maunsbach - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Denna livfulla kvinna älskar överdåd. Ju mer desto bättre.

Hon är tydlig och klar och har en fin dramaturgisk kurva från början till slut. Hon inleder sitt livsbejakande Sommar med en förklaring kring hur en vuxenblöja kan bli ett besjälat objekt.

Maria Maunsbach är författaren som debuterade med romanen "Bara ha roligt" och som nyligen kom ut med "En magisk man". Efter att ha lyssnat på henne nu förstår jag vilka böcker som måste läsas.

Hon är en person som haft bråttom redan innan hon började skolan och att följa hennes berättelse håller en helt klart vaken och alert. Det är magdansuppvisningar i Sverige, flytt till Kairo, och så begravningar – någon med karaoke.

Men främst handlar hennes Sommar om vad det innebär att vara vuxen och vad det innebär att vara familj. Hon talar mycket om olika familjebildningar, hur en familj kan se ut, biologiska familjemedlemmar och inkorporerade, vänner som blir familj och att familjen i realiteten ofta inte ser ut som förväntningarna inom normens ramar.