…Carolina Dybeck Happe - Sommar i P1

Foto: Olli Tumelius

Hon pratar så snabbt att jag instinktivt sänker ljudhastigheten, men sen ändrar jag fort tillbaka till 1,0 för att jag såklart måste lyssna på detta i hennes tempo för att förstå hennes personlighet och framgång - Carolina Dybeck Happe.

Hon är vice vd och operativ chef på Microsoft. Och chefspositionerna innan det är flera. Hon har blivit headhuntad så pass många gånger att hon lärt sig känna igen vad som är på gång redan vid första signalen.

Hennes Sommar handlar om ledarskap och förändringsledning. Och alla har vi väl antingen haft en chef eller varit en chef i en riktig stor förändring inom ett företag och genom det kan vi då relatera. Vi kan också relatera till avsnittet om covid och till den stora AI-framtiden som vi möter i full fart.

Hon talar om vikten av att förstå kulturen på arbetsplatsen och i det aktuella landet. Och att samma ordval kan ha vitt skilda betydelser utifrån den givna kulturen. Hon tycker att siffror är enklare än ord. En siffra har samma betydelse på alla språk.

…Jonas Gren - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

En längtan tillbaka till det analoga. Den obrutna närvaron. Koncentrationen. Intresset som håller i sig och inget som avbryter. Det pratar Jonas Gren om - författaren som debuterade med diktsamlingen "Lantmäteriet" år 2014 och som drygt tio år senare kom ut med boken "Ingen surf: Handbok i nedkoppling".

Hans röst är tämligen ljus och talet tydligt. Han berättar om människors olika metoder för att avgifta sig från att ständigt vara uppkopplad. Han berättar också om sig själv och vad han gör för att frigöra sig själv så mycket som möjligt från internetanslutna apparaters pockande på hans uppmärksamhet.

Alla appar. Alla sociala medier. Hur de gör oss beroende. Får oss att ägna otaliga timmar åt andras liv i stället för våra egna. Överkonsumtion av nyheter. Jämförelse-surfing där man själv hamnar längst bak. Och vad det gör med oss. Utmattningen. Koncentrationssvårigheterna. Det ständigt hungriga. Men inget mättar. Känslan av kontrollförlust av sin egen tid.

Ett Sommar väl värt att lyssna på.

…Jonas Bonnier - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Idag - Jonas Bonnier.

Hoppas många äntligen får en aha-upplevelse av hans Sommar. Jag fick det inte. Det beror mer på mig än honom. Jag kände inte till tillräckligt för att ha undrat.

Med sin tämligen ljusa röst och sitt speciella uttal när han säger ”…för mäej e de en stor grej…” inleder han med en cliffhanger - han har burit på en hemlighet i tjugo år. Inte berättat för någon. Nu ska det ske.

Det som följer får mig endast att tänka att det verkar onödigt krångligt att ge ut böcker under pseudonym. Det är nog så krångligt ändå. Men det är ändå utifrån detta faktum att han gjorde det som denna historia kunde skapas.

I vanliga fall lyssnar jag på dagens Sommarpratare och kastar mig sen in i datorn för att summera mina intryck och lägga ut på bloggen. Inte nu. Inget fastnade.

Jag lyssnar en gång till på promenaden Årstaviken runt. Kanske något litet kan fastna nu då?

Och ja, det var intressant att höra honom berätta om hur ovetandes han var om sin egen familjs historia och gärningar.

…Amanda Romare - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Hon är helt spejsad – Amanda Romare – och inom tio minuter har jag skrattat högt.

Hennes Sommar är intensivt från första stavelsen till sista. Inledningen är inte alls den jag förväntat mig eftersom jag förknippat henne så mycket med försök till kärleksrelationer. Men hon är densamma inifrån och ut, hennes signum att sätta ord på det som sker och yppa sanningar som skaver. Friskt med någon som vågar. Och den som trott sig vara ensam om sina konstiga tankar kan bara luta sig in mot hennes berättarfamn och koppla av från sina egna skav och för en stund, och kanske framöver, känna sig befriat o-ensam.

Hon är en riktigt skicklig berättare med väl avvägda beskrivande detaljer som gör bilderna tydliga utan att ta över. Hon målar landskap, yttre och inre, och det är bara att trycka på Play och luta sig tillbaka och låta sig roas och förundras.

Mitt första skratt ligger på lur under hela programmet, ljuder igen i den sista minuten när hon på författarmanér knyter ihop allt med systraskapets tråd.

... bakgrundsbilden på min privata Facebook

 

Bakgrundsbilden på min privata Facebooksida visar Stockholms tunnelbanelinjer. Ha Ha! Vad är jag för en människa? Alla andra har mysiga bakgrunder på natur. Jag visar en färgad linjekarta.

Men jag var så lycklig när jag flyttade tillbaka till Stockholm. Jag hade fått nytt jobb, var redaktionellt ansvarig på ett privat företag, hade bra chefer, fina arbetskamrater. Kunniga. Kreativa. Lagspelare. När jag klev in genom dörren där första dagen tänkte jag att här kan jag stanna tills jag går i pension. Den tanken hade aldrig slagit mig förr i förhållande till en arbetsplats.

Varje dag på väg till jobbet, på tunnelbanans gröna linje, lyssnade jag på pumpande musik i lurarna. Jag klev av vid T-Centralen, gick Vasagatan fram och tog trapporna i tvåstegssprång upp till kontoret. Hur kunde det bli så bra? Det var möjligheternas tid. Nyskild, nyflyttad och hoppfull trots mina tidigare motgångar.

Jag ska hålla kvar tunnelbanelinjerna som min bakgrundsbild ett tag till. Vill minnas hur det nya kändes.

…Martin Kragh - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Här är Martin Kragh med en mångfald av blommor i sitt hår och den mångfalden återspeglar sig i hans Sommar. Han går från det poetiskt personliga till det forskarprofessionella och så till det poetiskt personliga igen. Sommarkvalitet.

Han låter samlad, i sig själv, med en blandning av högtid och vardag. Hans uttal av vissa ord bryter av från talspråk, ändå inte styltigt. Och uttalet av Ukraina – och han om någon borde veta det rätta – får mig att tänka att vi alla uttalar fel.

Han har språklig spännvidd och kommer nog ligga i topp denna sommar i störst variation av ord. Han ger fina metaforer, citerar filosofer och författare. Talar om Berlinmurens fall, den mänskliga energin och Sovjetunionens kollaps. Det finns mycket att lära.

Så talar han om sin sjukdom och sin identitet, att de två inte är synonyma. Att livet inte kan spolas tillbaka, det som skett har skett och kanske vi då kan lära oss att förutse. Och för den med perspektiv kan till och med en resa på tunnelbanan skänka tacksamhet.

...Sebastian Ingrosso - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Detta är Sebastian Ingrosso. Han är kusin till Pernilla Wahlgrens barn. Då har vi det avklarat.

Jag kunde inte alls ta till mig något ur hans program. Jag förstår att han lidit, kämpat och våndats genom hela sitt liv och att han äntligen är på en plats där det går att leva för både honom och hans nära.

Men jag kände mest provokation. Det beror förstås på mig och inte på honom och hans öppenhet kring sin alkoholism.

Det finns kanske inget som slår Swedish House Mafia. Och det är beundransvärt. Men jag har svårt att beundra bedrifter av personer som inte är pålitliga för sin omgivning. I sådana lägen tänker jag mest på alla som drabbats.

Hela programmet är ett berättande som mest består av ”att”. Inte vad alkoholen gjort med honom som person. Och väldigt lite om hur mycket den har förstört. Jag tänker att han med all sin erfarenhet hade kunnat hjälpa någon enda lyssnare att genomskåda alkoholromantiken. Eller kanske någon gång yttrat ord som förde närmare.

Men vilka ord skulle det kunna vara?