Foto: Mattias Ahlm/ Sveriges Radio
Hon är lågmäld och lugn, även när hon talar om dramatiska
vändpunkter. Hon har ålderns erfarenhet, jobbar på ett bokslut. Hon planerar
att bränna alla sina dagböcker. De har varit till för henne. Inte för
eftervärlden. Och om någon undrar något får de gärna fråga henne medan hon
lever - Marie Göranzon.
Hon har haft så många av våra andra kända skådespelare som
kollegor och hon roar oss med att berätta om vissa inbördes diskussioner genom
åren. Vi får också en imitation av Margareta Krook, en av Lena Nyman och en av
självaste Bergman.
Efter ungefär halva programmet måste man skratta när hon får
in en dialog mellan HR och Döden i en av Bergmans filmer. Ha Ha! Det går inte
att förklara. Man måste höra själv.
Några ord om politik, svenska folkets röster, demokratin. Reflektioner
kring självbilden, hur en svart polo förvandlas till en rosa tröja.
Hon talar om ensamhet, vänner, passion, om kärlek som förblir och kärlek som tar slut, och om avskedsord som hon i stunden inte förstår är ett farväl.