...Amelia Adamo

Amelia Adamo. Så snygg. Erfaren. Bjussig.

Hon är inbjuden som föreläsare för ett gäng kvinnor som är på dans- och träningsdygn på Hotell Haga Strand. Hon anländer mitt under ett pass där vi står i solen och jobbar med gummiband för att stärka armar och axlar. Hon tar också ett gummiband och hakar på. Haussefri. Naturlig. Och efterlängtad. Hon ska tala efter lunch.

Senare i matsalen tar Amelia plats på en barstol längst fram, berättar, kikar ibland i sina papper för att hålla koll på tiden och den röda tråden.

Först historik kopplat till Haga, hon berättar om kungligheter. Går sömlöst över till Folke Bernadotte, kungens gudfar, som var diplomat och vice ordförande i Röda Korset och ledde arbetet med de Vita bussarna.

Hon berättar även om sin cancer och sina erfarenheter av vården. Hon är så enkel att lyssna på. Inget är hysch-hysch, blicken alltid fästad i oss och humorn hon har är befriande.

Jag vet att hon inte kommer Sommarprata denna sommar. Men jag hoppas verkligen hon gör det nästa år.

Stockholm i miniatyr

Foto: Stockholm Stad

Vill du se hela Stockholm från ovan? Besök då Kulturhuset.

Bara ett kliv in från Sergels Torg öppnar sig Stockholmsrummet - utställningen som ger dig helikopterperspektiv. Här får du se hela Stockholm i miniatyr på en yta av sextio kvadratmeter. Alla befintliga hus står färdiga i modellen och alla kommande huskroppar som staden planerar att bygga lyser i vitt som ljus för framtiden.

Utställningens kärna består av en minimodell över Stockholms innerstad. Modellen är täckt med plexiglas som du kan gå på och på så vis vandra med några få steg från stadsdel till stadsdel. Du kan rent av gå från kanten av Stora Essingen över Kungsholmen och kliva vidare till Norrmalm och Gamla Stan i ett nu.

Här kan du se små hus, stora byggnader, kyrkor, parker och broar i miniatyr. I område efter område, gata efter gata visas både den bebyggelse som finns i Stockholm idag och den som planeras att byggas. I Stockholmsrummet kan du visuellt följa hur staden ständigt växer.

De små huskropparna som gestaltar befintliga hus är handmålade i sina rätta färger - rött, grönt, gult, terracotta – säg en färg och den finns. Och de hus och byggnader som är planerade för framtiden står som små vita klossar i olika format, allt utifrån varje byggnads kommande storlek och arkitektur.

Här kan du med endast din blick avgöra vilken stadsdel som vinner i storlek - Kungsholmen eller Södermalm? Med några snabba ögonkast kan du se hur Vasastan relaterar till Solna och Östermalm, hur stort Kungliga slottet är i förhållande till Konserthuset och hur pytteliten en av Stockholms vanligaste mötesplatser är – Svampen vid Stureplan – liten som en fingertopp.

Med denna överblick över småhus och industrikolosser, träd, gator och flerfiliga motorvägsstråk kan du se hur vår huvudstad är omgiven av vatten. Mälaren, Riddarfjärden, Stockholms ström och Saltsjön. I Strömmen ligger Finlandsfärjorna redo för livfulla kryssningar. Vid Danvikstull syns en broöppning. På Årstaviken glimrar småfärjor och en och annan fritidsbåt.

När du sen tittar på Södermalm kommer du med lite fantasi förstå varför Ringvägen heter just Ringvägen. Sen de parallella broarna - Johanneshovsbron, Skanstullsbron och Skansbron – som leder ut mot de söderorter som också ryms under plexiglaset.

Enskede ser idylliskt ut med sina minivillor med tak stora som en tumnagel. Årstafältet ska bli en ny stadsdel. Avicii Arena står stadigt på plats med ett omfång som en grapefrukt. Och om du böjer dig ner och kikar in genom det öppna taket på 3Arena ser du en pågående fiktiv och digitaliserad fotbollsmatch där läktaren blixtrar av publikens jubel varje gång fotbollen går i mål.

…Roland Pöntinen - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Han är sist ut i Sommar - Roland Pöntinen - sist men inte minst.

Han pratar avspänt med en mellanmörk röst som har ett ljust stråk av heshet. Behaglig att lyssna på.

Han är ganska lågmäld, spränger in klassisk musik emellan pratet, filosoferar under vissa avsnitt.

Han berättar om dåtidens musikskola för barn och om hur han, som många andra svenska musiker, lärde sig att stå på scen i frikyrkan.

Han berättar varmt om sin pianolärare, Gunnar Hallhagen, som han hade både i barndomen och på Musikhögskolan i Stockholm. Hallhagen uppmuntrade sina studenter att dyka ner i litteratur och att filosofera och diskutera livsåskådningar. Hans studenter blev egna musiker med egen stil.

Pianot blev Roland Pöntinens passion. Och Hallhagen krävde ett skapande i musiken. Det skulle vara som poesi. Eller som ett drama. Vad som - bara det grep tag.

Och så tänker jag om detta Sommar. Ge mig poesi. Eller drama. Vad som - bara det griper tag.

Men nej, inget tar tag. Men det var intressant att höra hans Sommar ändå.

…Ella Carlsson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon har en stadig röst. Det känns bra. Hon är trots allt den första människan som klivit ut på planeten Mars, ja, alltså först med att kliva ut i det simulerade Mars-landskapet i Utah.

Ella Carlsson, Rymdstyrelsens generaldirektör, är inte den första i sommar att tala om rymden. Jag tänker, vad nu? Räcker det inte med våra utmaningar här? Men någon ska ju tänka utanför boxen. Det gör Ella.

Hon kopplar samman vardagliga situationer med tidsstämplar från satelliter – som elförsörjning och banktransaktioner. Säger att rymden är en del av vår vardag. Jag inser att hon har rätt. Satelliterna i våra liv.

Hennes intresse för rymden startade med Star Wars-filmerna. Kombinerat med mentala träningar inför sina skridskotävlingar lade de grunden för hennes yrkeskarriär.

Hon gjorde lumpen som ensam tjej, blev officer och gick sen civilingenjörsutbildning i rymdteknik. Ovanlig kvinna.

Hon blev helt såld på den röda planeten Mars. Det är hon fortfarande. Man skulle unna henne att ta det första klivet där.

…Aya Kanbar - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon har en mörk, lugn och svävande röst. Talar om sin kärlek till Örebro och kulturen. Trösklar i livet.

Hon är en hyllad poet, debuterade som sextonåring - Aya Kanbar - och vann pris för sin diktsamling Hyperverklighet, kom sen ut med Aftongata.

Under nästan hela sitt Sommar vandrar hon i diket, som många andra författare som Sommarpratar, hon läser och dramatiserar sitt eget manus med starka inandningar och många pauseringar. Ibland glimmar det till och hon pratar naturligt, men bara ibland. Kanske är det svårt att tala naturligt utifrån ett manus som man skrivit i tysthet. Som lyssnare får man fokusera på innehållet. Hennes berättande vittnar om att hon troligen är perfekt för att läsa sina egna poem högt. Hon har bra taktkänsla, bra diktkänsla och bra läsröst.

Hon har så småningom ett långt och intensivt kärleksavsnitt om Stockholms gator, caféer, närliggande naturreservat och tunnelbanestationer. Och ovanpå det fördjupar hon sig i människans doftsinne och vad olika doftminnen kan ge.

…Isabelle Haak - Sommar i P1

Foto: Lina Arvidsson

Isabelle Haak, tjugosex år och volleybollproffs i italienska ligan.

Hon har unga starka stämband, aktivt tryck från lungorna och rösten är inte ljus och inte mörk bara tydlig och klar mitt i sin milda skånska.

Detta är en tjej som älskar volleyboll och som redan som fjortonåring började spela med klubbens elitlag. Hennes position var högerspiker och hon servade aggressivt, hoppade högt och anföll hårt.

Hon ville utvecklas snabbt och det gjorde hon. Hon flyttade runt mellan olika klubbar i Europa. I början spelade hon i ren och pur glädje men med åren blev spelet fyllt av mer konskevenstänk.

En central figur i hennes framgångar är modern som letat klubbar, brutit upp, flyttat med.

Trots sin långa erfarenhet av sin sport är hon ung och har hon färska barn- och ungdomsminnen om exempelvis hur det var att dela rum med sin syster och hur det var att köra bil för första gången efter att ha fått körkort.

Ett informativt Sommar om volleyboll, inget direkt som skaver – och för mig, inget som tar tag.

…Mikael Wiehe - Sommar i P1

 
Foto: Lina Arvidsson

Se, så fin han är.

Men varför har han inte kransen på huvudet? Han har ju ändå fått välja blommorna själv. Kanske har han det så djupt i sig, att inte göra som alla andra. Att bryta av.

Den ständiga politikern, ifrågasättaren och sanningssägaren. Den modige.

Mikael Wiehe, som jag växte upp med från morgon till kväll ur stereons högtalare, hans fina röst - både den fysiska och den röst hans budskap bringar.

Hans stadiga stämma vittnar inte alls om att han snart är åttio.

Det är ett vackert och lågmält Sommar. Hans tillbakablickar på hur sångerna skrevs, hur de framfördes och hur viktigt det var för Hoola Bandoola att inte spelas på Svensktoppen.

Så hans samarbete med, och kärlek till, Björn Afzelius. Och hans viktiga uppgift att spela och sjunga på Björns begravning.

Det är till åren en åldrad man som gör sitt Sommar, men det hörs inte på rösten, det syns inte på fotot och i sitt budskap är han lika fräsch och ung som han var när han startade.

Han är en ikon. Han är unik. Han är en fredsbärare.