fredag 21 juli 2023

…skrivövning 4 - skriv, förstör, skriv om exakt samma

Här kommer skrivövning nummer fyra. Skriv en text på åtta sidor. Förstör de sista fyra, fem sidorna. Försök att skriva om exakt det som stod på de sista fyra, fem sidorna. Denna övning är svår, den är urtrist och den är egentligen inget jag vill uppmuntra till. Och jag vet, lösningen skulle varit en så kallad molntjänst för min del men det borde inte vara tvärt omöjligt att kunna spara en fil på ett USB som man öppnat på ett USB. Nog sagt om detta.

Under min skrivvecka som blev förlängd har jag i alla fall skrivit novellen på nytt. Ett utkast. Har inte haft ork att sen gå igenom den systematiskt för att färdigställa den. Men det ska bli snart. Måste bara vänta in själen.


Istället har jag renskrivit ett gammalt novellutkast som kanske också kan bli en färdig novell så småningom.


Nu vid kaffedags bläddrar jag i min skribentpärm och funderar på vad som står på tur. Där finns bland annat en tjock bibba med dikter.


Jag tror de står på tur. Vissa av dem kommer att slängas, andra blir renskrivna.

fredag 14 juli 2023

…att mista en text

I två dagar hade jag flow och skrev en tio sidor lång novell, en novell som påbörjades för tio år sen och som nu fick liv.

Igår kväll var jag glad att ha slutfört den, nöjd med resultatet och jag skulle bara spara den på datorn också. Det gick inte. Efter flera försök kom alternativet att spara den som ”räddat dokument”. Det lät bra. Jag räddade det. Men då var det tvärt omöjligt att öppna. Datorn uppfattade dokumentet som korrupt och efter ett par timmar försvann det låsta dokumentet från dator.


Texten försvunnen! Min novell! Jag lade mig i sängen helt bedrövad. Måste jag skriva om allt? Och hur ska jag komma ihåg alla formuleringar?


Att jag överhuvudtaget kunde sova inatt var för att Apple-supporten naturligtivs skulle hjälpa mig om jag ringde dem idag på morgonen.


I exakt en timme och fyrtiofyra minuter har supporten på Apple nu varit med mig inne i datorn och letat med ljus och lykta. Tyvärr utan att lyckas.


Nu blir det lunch. Sen långpromenad. Sen hem och försöka skriva texten på nytt.


tisdag 11 juli 2023

…den första pärmens kategorier

Att skriva handlar om att dyka ner, plocka upp, skriva fram och sen sortera. Gårdagens pärm sorterar jag nu i tre huvudkategorier.

Barnramsor och sånger. Dikter. Påbörjade utkast.


Att ta till sig dessa gulnade papper skrivna i blyerts och bläck är något helt annat än att öppna en fil på datorn och läsa. Jag känner det jag kände när jag plitade ner orden. Jag ömsom skrattar, ömsom skakar trött på huvudet. Det som jag idag klassar som värdelöst knycklar jag ihop och kastar på golvet. Då och då böjer jag mig ner, plockar upp pappersskräpet, slänger i soporna. Det går lätt.


Jag sparar mycket. Kommer behöva slänga mycket igen. Men alla dessa ord ska först nogsamt granskas. Textmassan kommer minska. Nerstrykningar gör texten.


Men det jag först gör är att skriva ut en artikel om en vän som på prov lät sig intervjuas om sitt jobb och sitt liv. Hade glömt att jag intervjuat honom. Minns det nu. Och minns honom extra idag. Han själv kommer tyvärr aldrig få se artikeln... Kanske hans son vill ha den.

måndag 10 juli 2023

…sand, sand, sand och kanske ett ynka guldkorn

Så många dikter jag hittade idag och då har jag nog bara hittat hälften.

Jag började med första bästa pärm och grävde bland krönikor, dagsanteckningar och tal jag skrivit. Och däribland fanns massor av korta texter i diktform. Som vanligt var det som det är när man skriver - sand, sand, sand och så plötsligt kanske ett ynka guldkorn. Men mycket sand var det.


All den där sanden behövs. Den är ett måste när man skriver.


Många skrivande vill slippa den delen av arbetet. De vill hitta sina ord och felfria tankekedjor direkt. De vill absolut inte behöva skämmas över sina ordval inför sig själva när de läser sin egen text i efterhand. Men när vi inte befattar oss med sanden kommer vi aldrig åt guldet. Det ligger inte överst. Det gömmer sig. Inget vet hur djupt man måste gräva. Eller hur lång tid det kan ta.


Jag står ut med mina ord i efterhand, all denna sand, skäms inte, vet att den behövde skopas fram för att nå väsentligheter.


I morgon ska jag allt läsa noga. Kanske något glimmar. Kanske inte.

söndag 9 juli 2023

…min skrivarvecka

Min första semestervecka har jag avsatt till bara mig, mina idéer och mitt skrivande. Det är himmelen för mig.

Jag skulle inte alltid vilja ha det så. Nej för bövelen, jag behöver andra människor och nära och kära men att få mejsla ut en vecka till att bara dyka ner i alla påbörjade projekt, det är lyxigt.


I min stora klädkammare finns ett gäng staplade plastlådor. I dem ligger dagböcker, dikter, barnvisor och låtar - och till och med en gospellåt. Där finns mängder av halvskrivna ark, brutna meningar och fragmentariska utkast. Sådant som jag någon gång hoppats skulle kunna bli något värt att läsa eller lyssna till.


I en annan låda i hemmet ligger datorn och väntar. I den finns ett nedladdat filmmanusprogram. Jag har påbörjat ett filmmanus men det är minsann inte lätt. I lådan finns också en extern hårddisk - ja, jag vet det är gammalmodigt - med dagboksanteckningar, novellutkast och två barnboksmanus.


Denna veckan blir det inventering, beslut och avgränsning. Något av allt ska återuppstå.



…skrivövning 3 - börja alla meningar med samma bokstav

Att börja alla meningar på samma bokstav blir den tredje skrivövningen. Antal ord i varje mening spelar ingen roll. Alla meningar får plats, korta eller långa.

Alldeles utanför mitt fönster står en gammelskog och tronar. Arter som inte finns i vilken skog som helst finns här. Allmänheten, alltså en massa människor, har protesterat högljutt mot att det finns byggplaner på områdena häromkring och att stora delar av gammelskogen ska fällas.


Aldrig i livet, sa människorna. Aldrig att vi går med på det. Att gammelskogar är en förutsättning för att vissa arter ska kunna fortleva och sprida sig till andra skogar är redan känt. Arterna riskerar nu att dö ut. 


Ansvarsfullt har dessa människor kämpat.


Andra mer lata människor, som jag, som visserligen håller med men inte ansträngt sig hoppas så klart att dessa engagerade människor vinner sin strid. Anta att de gör det. Att skogen får stå.


Ack vad lite det blev om skogen, men det var bara en övning.


Avslutningen blir som vanligt vid exakt tusen tecken.

lördag 8 juli 2023

…mina exakt tusen tecken

Anledningen till att jag valde formatet exakt tusen tecken, varken mer eller mindre, för min blogg var att jag ville ha en lagom stor ram för ett budskap och även för att mina läsare skulle orka läsa.

Ofta landar min texter på drygt ettusentvåhundra tecken, eller fler, och då tvättar jag texten tills exakt tusen tecken återstår och det är då den publiceras på bloggen så att andra kan ta del av den.


Båda ovanstående meningar består av tvåhundra tecken vardera och jag tänkte nu fortsätta så med de återstående meningarna och då kommer denna bloggtext i slutändan bestå av fem meningar i fem stycken.


Jag vet inte varför men jag är ofantligt road av att se vad jag kan få ut av att hålla mig inom en tydlig och självvald ram och inte kliva åt vare sig höger eller vänster för att undgå allt det svåra.


Nu är det bara denna sista mening kvar och jag kämpar allt jag kan för att hålla formatet, både med tvåhundra tecken i meningen och totalt tusen tecken, och tro det eller ej men nu kom jag rakt i mål.