onsdag 25 november 2015

...Anders Ygeman, vår inrikesminister

Jag säger bara - Anders Ygeman. Googla hans namn och kolla någon intervju med honom som varit under den senaste veckan. Anders Ygeman, vår inrikesminister. För mig var han en doldis innan terrorattacken i Paris. Men nu går det inte att missa honom. I teve, radio och tidningar. Vid mikrofoner och pressträffar.

Med koncentrerat ansikte lyssnar han på varje fråga som gäller Säpos arbete. Han formulerar sig lättfattligt på ett sätt som får mig att tro att han är den enda av våra politiker som verkligen förstått hur man ska tillgodogöra sig medieträning. Herregud - denne politiker svarar ordentligt på frågorna. Man förstår vad han säger och man får en känsla av att han faktiskt vill förmedla det han är insatt i. Säger så mycket han kan utan att förstöra Sveriges nuvarande och framtida arbete för att förhindra terrorism.

Anders Ygeman, vår inrikesminister, missa inte honom. Det är en fröjd att höra honom, trots aktuellt ämne. Ingen behöver klämma till honom. Han svarar så långt det är möjligt.

lördag 21 november 2015

...att leva som vanligt och vara vaksam

Säkerhetsnivån för Sverige höjdes från nivå tre till nivå fyra på den femgradiga skalan för några dagar sen. Vi uppmanades att leva som vanligt och att samtidigt vara vaksamma. Det kan låta som motsatser och i mediernas brus hördes många frågor kring just detta. Är det verkligen att leva som vanligt om man ska vara vaksam? Ibland blir frågorna dumma. Man får väl gå till sig själv. Okej, jag fortsätter handla mat, fortsätter arbeta och fortsätter träffa mina vänner.

Gemene man kan leva som vanligt men polisen gör jobbet när det gäller den höjda nivån. Vi får lita på att polisen inte lever och arbetar som vanligt - de tar på sig säkerhetsvästarna, tar stötarna, tar eventuella strider för att vi andra ska kunna leva mest som vanligt men vara vaksamma.

Och tack vare att en kvinna var extra vaksam häromdagen kunde en misstänkt terrorist gripas i Boliden. Kvinnan levde som vanligt, åkte buss en vanlig dag och höll ögonen öppna lite extra och studerade ett ansikte, för att sen kontakta polisen.

måndag 9 november 2015

...att kompletteringshandla

Häromdagen såg jag ett program som handlade om hur mycket mat vi slänger bort. Det var helt bedrövligt att se ett fullastat bord som filmades med orden att vi slänger cirka femtio kilo mat per person på ett år. Tittaren fick tipset om att sluta handla så mycket. Ofta glömmer vi allt vi redan har hemma, köper nytt utan planering och när vi sen rotar i gömmorna hittar vi det som ställts längst bak och glömts bort så vi måste slänga.

Ett tips var att f ö r s t gå igenom allt vad som finns hemma. S e d a n gå och kompletteringshandla. Inspirerad av teveprogrammet gick jag och öppnade skafferidörren. Längst bak skymtade ett paket i rött och gult med en Ekströms-logga. Nyponsoppa, tänkte jag. Öppnade kylen. Såg Mildavisp. Nu skulle jag kompletteringshandla. Jag kände mig sen klok och bra när jag gick hem med en påse mandelbiskvier i handen. Hemma igen öppnade jag skafferiet, sträckte in handen längst bak, grabbade tag i paketet med Ekströms-logga. I min hand - ett paket pulver till marsansås.