måndag 30 januari 2012

...en fika på stan

Tonårsdottern ligger och sover på sitt rum. Jag knackar på.
- Jag tänkte bjuda dig på café nere på stan.
- Nice!
- Jag ringer mormor och bjuder med henne.
- Nice!
Jag ringer mormodern och vi stämmer träff på caféet om tre kvart. Efter en stund inser jag att jag inte kommer kunna hålla den utsatta tiden. Jag ringer och skjuter upp det hela tio minuter. Sen skyndar jag mig och försöker komma iväg men i samma stund som jag springer ut genom porten är det bara två minuter tills vi ska ses. Jag vill absolut inte att hon ska komma till caféet först och börja beställa och betala själv. Tanken var ju att jag skulle bjuda henne. Jag sms:ar henne snabbt ”Vänta innanför dörren. Jag kommer.” och så rusar jag gatan fram. Inne på caféet finns ingen mormoder. Jag sätter mig vid ett bord och väntar. Efter en kvart kommer min dotter.
- Var är mormor?
- Vet inte, vi får nog ringa och kolla.
Tre signaler går fram så svarar hon.
- Hallå?
- Vart tog du vägen?
- Eeeh…ja...jag väntade innanför dörren...alltså hemma då.

måndag 23 januari 2012

...att vilja flytta tidigt

Alla tre barnen har varit tidiga med att vilja stå på egna ben. Äldste sonen var inte mer än tio år när han deklarerade att han skulle flytta hemifrån så fort han blev myndig. Han sa det inte argt eller med lyster i blicken som om det var först då han skulle kunna bli lycklig. Han bara konstaterade att vid arton då skulle han flytta. Och så gjorde han.

Nästa son såg hur storebror gjorde och så fort han själv fick chansen att flytta till en mindre föräldrabemannad bostad – med sin pappa där på halvtid – så tog han den, strax innan han skulle fylla arton. Jag hade precis köpt min nya lägenhet och han skulle fått välja rum först. Men vid middagsbordet en kväll sa han att han inte behövde något av rummen. Han tänkte flytta till pappas lägenhet. För att smaka mer frihet.

Starka som oxar i sina viljor har de flyttat tidigt. Och de har lärt sig mycket. Tvätta. Handla. Laga mat. Diska. Ja, alltså när nöden kräver.

Och nu står dottern och stampar. Snart arton. Och hon bara väntar på att få flytta.