tisdag 11 oktober 2011

...min morfar Willy Walfridsson

Min morfar var luffare. Han vandrade från ort till ort. Sov än här, än där. Fick lite mat. Hankade sig fram. På vägen lärde han sig de fattigas villkor. Nittonhundratrettiotalet.

Han blev författare och journalist. Första boken hette ”Luffarliv på svenska landsvägar”. På bokryggen stod det Willy Walfridsson. Han hette Valfrid men hans författarnamn var Willy. Jag kan tänka mig hur han räknat ut att det skulle vara snyggt ihop med efternamnet. Han var en av Klarabohemerna. Det kreativa, konstnärsskapande och fattiga gänget som höll till i Stockholms Klarakvarter. Att växa upp i en familj försörjd av en författare var på den tiden inte lätt har jag förstått av min mor. Men fattigdomen blandades med stoltheten över morfars verk.

Tyvärr träffade jag honom aldrig. Men jag har hört om honom i hela mitt liv. Några få av hans romaner har jag läst. Nu har jag kommit till den ålder då intresset för rötterna börjar vakna. Så höstens bibliotek blir min egen bokhylla. Där står de. Böckerna han skrev.

lördag 1 oktober 2011

...Tom Alandh

Med lätt böjd rygg, glasögonen lite lätt nedhasade på näsan och med en stadig och intensiv blick ovanför glasögonkanten talar han om mötet med människan. Om att se det stora i det lilla. Om att vara hederlig. Att ha ett gott uppsåt. Att våga ställa frågorna. Frågor som kan göra ont. Men som kan bränna svarta hål om de inte ställs. Han talar om människor han mött. Människor han gjort film om. Människor han inte kunnat lämna oberättade. Han talar om att ha intervjukänsla. Inte intervjuteknik. Intervjukänsla. Känsla för vilka frågor som ska ställas. Med vilken ton. I vilket ögonblick. Den bästa frågan kan man inte skriva ner på förhand. Den kommer efter ett tag, om man har lyssnat aktivt.

Han talar om att aldrig sänka någon. Livet är inte svart och vitt. Det finns nyanser. Livet är komplicerat. Man måste se det svåra och granska fördomar och förmänskliga. Och man måste på något sätt tycka om den man berättar om. Inte tycka synd om. Men tycka om. Så säger han. Och hans blick kan inte ljuga.