Jag planerade att gå upp tidigt, röra lite på fläsket, äta en ordentlig frukost, hinna lägga en ansiktsmask, andas lugnt och så småningom ge mig av i god tid mot Stockholm. iPhonen larmade men det är inget jag minns. Väckarklockan ringde, men det är heller inget jag minns. Väckarklocka nummer två - den som får taket att lyfta - skrällde, men icke. Klockan elva kom dottern och väckte mig.
Snart var vi på väg tillsammans till Selmaprisceremonin. Dotter Märta, jag och min moder. Och glada ramlade vi in hos Vulkan, en halvtimme före alla andra.