...Att stå ut med ovissheten

Att leva i ovisshet, att inte veta vad som hänt med en familjemedlem som försvunnit, är svårt att vänja sig vid - men tvunget. Det är svårt att acceptera, olidligt att tänka på och ändå vardag. Maktlöshet, frustration, ilska och matthet - ingenting hjälper framåt mot visshet. Ingen väg finns att gå som ger ro. Och ändå fortgår livet. Först som en chock. Sen som ett vakuum. Och så småningom som en av livets jävligheter som man får ta i vacker hand medan man fortsätter leva o staga upp sitt liv, stega ut sina kliv.

Det finns ingen tröst mot ovissheten. I n g e n  tröst. Enda trösten mot ovisshet är att få veta.

Reportern Ninos var hos mig och intervjuade. Frågor om hur man kan stå ut. Tack vare hans fina ton gick det lätt att tala. Men ämnet är svårt. En människa är försvunnen. Hur står jag ut med det?

Att stå ut med ovissheten - så heter programmet i Kropp och själ som sänds i P1 i morgon, tisdag 18 augusti, 10.04.

Jag vill tillägna min medverkan i programmet till alla som lever i ovisshet.

 

...grejen med att ståpaddla på SUP-brädan

Vad är grejen? undrar en del. Vad är grejen med att stå på en bräda på vattnet och paddla? Det går saktare än kanot och kajak, saktare än rodd och definitivt långsammare än jetski.

Just det. Det är du och brädan och vattnet. En stund med totalt fokus på samspelet, balansen, rörelsen. Ibland sakta på plattvatten, rakt fram, det stilla småvirvlandet efter paddelbladet. Ömsom höger sida, ömsom vänster. Solen i ögonen. Eller i nacken. Vinden. Ljudet av paddeltaget långt fram och ett stilla drag bakåt. Glidningen. Att läsa vattnet. Att se en bris långt där borta som är på väg.

Och vågorna. Koncentrationen på att klyva dem rätt. Rikta in nosen. Följa med. Ta tyngre paddeltag. Böja djupt på knäna för kraft. Eller böja framåt i höften. Och ibland de båda rörelserna samtidigt. Synkroniserat i hela kroppen. Armarna, axlarna växlar från sida till sida. Bålen i tonus. Ändå mjuk och följsam.

Samtalet med vattnet. Tankarna som kommer. Paddeltagets kraft i all sin enkelhet. Det är väl det som är grejen.

...en intervju om att leva i ovisshet

Det är tidig lunch och reportern från Kropp och själ ringer på dörren. Vi hälsar glatt med varsin armbåge. Vi börjar prata direkt om Brodersbrevet. Han är påläst, ödmjuk och intresserad.

Vi kör igång med intervjun. Fokuserar på frågor om hur det är att leva i ovisshet, att inte kunna avsluta, att inte veta vad som hänt. Jag sitter i en fåtölj. Han sitter i soffan, armen framsträckt med mikrofon i handen. Jag tycker att han ställer bra frågor och bävar inför hur han ska kunna hantera mina långa svar. Fyrtiofem-minutersintervjun ska klippas ner till cirka tolv. Men han är van, det förstår jag.

Jag har förberett mig mentalt och också släpat upp den cirka tio kilo tunga plastlådan från källaren. Det jag har kvar. Några foton, anteckningar och ritblock. Vi kikar i lådan och blir tysta en stund. Går sen ner i källaren, kollar på en av Kjelles tavlor.

Det är länge sen jag berättade så mycket om hur det är att leva i ständig ovisshet.

Mot kvällningen bär jag ner plastlådan igen och låser förrådet.

...en reporter från Kropp och själ

Mobilen ringde med ett okänt nummer och jag undrade vad de nu ville sälja. Så jag svarade lite halvtrött.

Det var en reporter från radioprogrammet Kropp och själ. Han undrade om jag kände till programmet. Ja, det gjorde jag men det är ett tag sen jag lyssnade. Jag tänkte att han kanske ringde för en lyssnarundersökning och ville ha svar på hur ofta jag lyssnade och vad som skulle kunna få mig att lyssna oftare, men så var det inte.

De planerade att göra ett program om hur det är att leva i ovisshet - att leva med att någon anhörig har försvunnit. Han hade googlat på ovisshet och hamnat i några artiklar om mig och Brodersbrevet. Fick han komma och intervjua?

För något år sen bestämde jag mig för att aldrig mer ge en intervju eftersom jag märkt att alla journalister tenderar att fastna i själva gåtan kring min bror Kjell istället för att vilja veta hur jag har klarat av att leva mitt liv trots att han försvann.

Men detta program blir annorlunda. Om reportern Ninos fick komma för intervju?

Ja.