Det är fördämd stämning i affären denna tidiga måndagskväll. Tyst, som om något fruktansvärt nyss hänt och som om vi alla befinner oss i total chock. Priserna.
Här i närbutiken brukar vi ruscha fram alla möjliga tider från arla morgon till sena kvällen. Vi brukar trängas och bånglas i de smala gångarna och irritera oss på den som sinkar vår framfart med mer än en sekund. Vi vill snabbt till kassan och gå hem.
Men denna kväll hastar ingen. Vi går i tyst slowmotion med sänkta blickar. Tittar inte på någon. Vi går trevande mellan hyllorna, som om vi är vilse. Begrundande. Läser på hyllkanterna. Går vidare. Går tillbaka. Tänker, kanske ändå köpa den där purjolöken? Eller….näej.
Vi som förut rafsat åt oss våra nödvändiga ingredienser, vi står nu länge och jämför olika varor. Nog är väl den bleka palsternackan något billigare än den kraftiga gulbetan? Böjda ryggar över de olika äggkartongerna och kostnaden på hyllkanten. Priset per enstaka ägg ter sig nu nästintill forskningsmässigt intressant.
