När jag var ung rådde en allmän syn i samhället att en blottare var en blottare o ingenting annat. Aldrig kunde han våldta.
Därför blev jag o mina kompisar inte rädda när vi en vårdag träffade på en naken man mitt i Vattentornsskogen i Ljungby. Vi utbrast istället häpet: ”Oj, varför har du inga kläder på dig?” Vår reaktion gav inget bränsle åt hans begär o han klädde snabbt på sig.
Så en gång i trettioårsåldern cyklade jag på en avsides väg och plötsligt stod en man där med fullfjädrad erektion utanför shortsen. Jag blev förbannad o röt: ”HÖRRUDU, DRA IN DIN FULA SNORRE!”. Sen cyklade jag snabbt hem o ringde polisen o bad samtidigt om ursäkt för mitt onödiga ärende. En blottare är ju bara en blottare och ingenting annat. Men polisen sa att en blottare vill skrämma, att det handlar om makt och att det mycket väl kan bli värre.
Så igår, en nyhet om en ung flerfaldig blottare som nu gett DNA-träff på ett våldtäktsförsök.
Lusten att skrämmas handlar om makt. Och maktbegär känner inga gränser.
