Så var det sista dagen på det mest röriga uppdrag jag nånsin haft. Att sköta arbetsuppgifterna har varit som att försöka brodera i en centrifug. Jag har slitit, varit stressad, haft ambitioner, jobbat för mycket, försökt strukturera men hindrats av tekniken.
Lyckades ändå till denna förmiddag förbereda en lugn och sansad redaktionell överlämning. Med min avskalade PowerPoint skulle jag kontrollerat lotsa kollegorna kring saker som de nu skulle ta över. Jag dressade upp mig i tuffa brallor och snygga pumps. Stegar in i mötesrummet. Trött men nöjd. Systematiskt går vi igenom bild för bild på stora skärmen.
Plötsligt får jag yrsel. Säger matt att jag behöver vatten. Alla ropar att jag ska böja ner huvudet eller kanske rentav lägga mig ner. Jag lägger mig raklång på heltäckningsmattan, sätter upp fötterna på bordet och försöker fortsätta med överlämningen. Men en kollega som är insatt i allt tar över. Efter en kvart hasar jag mig sakta upp på stolen igen i försök att få en värdig avslutning.
