Jag har ingen magkänsla. Allt sitter i huvudet. Jag listar ut. Tänker. Analyserar fram och tillbaka och drar slutsatser. Ibland tror jag rätt. Ibland tror jag fel. Men min intuition sitter i huvudet. Magkänslan som jag hör andra prata om den har inte jag.
Det är så konstigt för mig som är en extremt känslofylld o känsloanalyserande person att inte kunna relatera till att känna i magen. Jag känner allt i huvudet. Eller i hjärtat. Eller hela bröstkorgen. Sorg kan jag känna i hela kroppen. Total lycka också. Och när något är fel, och speciellt när den insikten kommer plötsligt, går det en ispelare från topp till tå. Huden stelnar till ett pansar.
Känna känslor kan jag. Det är härligt. Jag kan somna glad eller ledsen, lugn eller orolig, med distinkt medvetande eller diffust. Tanken klar, aktiv, konkluderande. Eller diffust obehag som ett för varmt täcke. Eller för kallt. Det är kanske det andra kallar för magkänsla.
Jag har ingen magkänsla. Kanske kroppskänsla. Men det mesta sitter i huvudet.
onsdag 26 september 2018
måndag 10 september 2018
...att samla sitt inre
Att skapa sammanhållning inombords. Få bort splittringen. Dra ihop sig mot sitt inre. Inte sprida utåt. Låta bläckfiskarmarna rullas ihop under kroppen. Liksom krama sig själv. Inte sträcka sig efter något annat. Det som är därborta, då eller sedan. Stanna upp. Vänta in. Andas.
Göra det som ger glädje i stunden och som håller sig kvar. När eftersmaken är söt. Inte bitter. Inte unken. Vara snäll mot sig själv. Tycka om sig. Älska sig, denna enda person som finns med från vaggan till graven. Att förstå att många år har gått. Att så många år finns kvar. Att samla ihop alla erfarenheter och inventera. Se över. Gå igenom. Sortera och rensa. Frammana små små bomullsmjuka landningsytor för oroliga tankar. Veta att de landar mjukt. Att de är just bara tankar. Inte fakta.
Tänka till, tänka nytt, tänka tillbaka. Besöka platser och lämna dem i frid. Lämna i fred. Sluta störa sig själv med dem. Köra in på en återvändsgränd där det inte går att vända. Att acceptera det och stillsamt backa ut från den.
Göra det som ger glädje i stunden och som håller sig kvar. När eftersmaken är söt. Inte bitter. Inte unken. Vara snäll mot sig själv. Tycka om sig. Älska sig, denna enda person som finns med från vaggan till graven. Att förstå att många år har gått. Att så många år finns kvar. Att samla ihop alla erfarenheter och inventera. Se över. Gå igenom. Sortera och rensa. Frammana små små bomullsmjuka landningsytor för oroliga tankar. Veta att de landar mjukt. Att de är just bara tankar. Inte fakta.
Tänka till, tänka nytt, tänka tillbaka. Besöka platser och lämna dem i frid. Lämna i fred. Sluta störa sig själv med dem. Köra in på en återvändsgränd där det inte går att vända. Att acceptera det och stillsamt backa ut från den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)