Det är bara att sitta still i båten. Det kommer gå många vågor än på sjön och det är långt kvar innan vi får fast mark under fötterna.
Det är ingen idé att sitta och ropa och vifta och vilja tala om för alla andra hur skeppet ska föras. Man får ha koll på sig själv. Och har man åsikter om hanteringen av coronastrategin så kan man i alla fall trösta sig med att det inte finns någon som tycker att pandemin är kul. Det är ett böljande hav och ingen kan veta riktigt när vi når hamn. Det ligger i sakens natur. Vi har inte varit med om detta förut.
Ja. Vi är trötta. Ja. Vi är frustrerade. Ja. Vi längtar efter att leva friare. Längtar efter att få träffa dem vi älskar.
Själv vaknade jag härom morgonen med en svordom på mina läppar. Jävla coronahelvete. Man får svära över situationen. Och sen ta tag i dagen.
Varje dag jag lever utan att smitta någon annan och utan att själv bli smittad blir en vinst. Snart är vi ur tunneln. För varje dag något närmare stranden.
Sitta still. Vaccinera sig. Hålla ut.
