måndag 30 januari 2012

...en fika på stan

Tonårsdottern ligger och sover på sitt rum. Jag knackar på.
- Jag tänkte bjuda dig på café nere på stan.
- Nice!
- Jag ringer mormor och bjuder med henne.
- Nice!
Jag ringer mormodern och vi stämmer träff på caféet om tre kvart. Efter en stund inser jag att jag inte kommer kunna hålla den utsatta tiden. Jag ringer och skjuter upp det hela tio minuter. Sen skyndar jag mig och försöker komma iväg men i samma stund som jag springer ut genom porten är det bara två minuter tills vi ska ses. Jag vill absolut inte att hon ska komma till caféet först och börja beställa och betala själv. Tanken var ju att jag skulle bjuda henne. Jag sms:ar henne snabbt ”Vänta innanför dörren. Jag kommer.” och så rusar jag gatan fram. Inne på caféet finns ingen mormoder. Jag sätter mig vid ett bord och väntar. Efter en kvart kommer min dotter.
- Var är mormor?
- Vet inte, vi får nog ringa och kolla.
Tre signaler går fram så svarar hon.
- Hallå?
- Vart tog du vägen?
- Eeeh…ja...jag väntade innanför dörren...alltså hemma då.