…Bettan Byvald - Sommar i P1

 
Foto: Medhi Kabirzadeh

Denna kvinna - Bettan Byvald - som aldrig strävat efter yttre bekräftelse, blev år tjugohundratjugofyra utnämnd till riddare av första klassen av Vasaorden för sin gedigna insats inom socialt arbete.

Hon har som socialarbetare bland annat stöttat kriminella avhoppare.

Flera gånger har chefer sagt till henne att släppa vissa uppdrag men hon själv har känt ansvar och följt sin egen inre kompass.

Och är det inte det som behövs - yrkesmänniskor som vågar ta ett steg till, titta djupare och visa sig i okända sammanhang och kretsar? Inte för att nå egen framgång, inte för att vinna någons gunst - nej för att följa sin övertygelse och för att rädda människors liv.

Det här är ett Sommar som berör oss alla. Samhället är vi.

Det är mycket intressant att höra henne berätta inifrån. De problem som gemene man kan höja sin röst för och tycka sig ha enkla lösningar på inser man snart är mångt mycket mer komplicerade ju närmare man kommer situationer att hantera på ett etiskt, moraliskt och mänskligt sätt.

…Ebba Kleberg von Sydow - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Ett härligt och lättsamt foto och samma lättsamhet har hon i sitt program där hon med klar och tydlig stämma tar oss med längs vägen där ordet ”saga” kommer flera gånger.

Denna kvinna har koll på läget och många strängar på sin lyra - Ebba Kleberg von Sydow - och hon skulle kunna fylla ett helt Sommar för varje sin gren men idag avgränsar hon det till att handla främst om kungligheter.

Redan i åtta-årsåldern träffade hon på kronprinsessan Victoria i ett buskage emellan två trädgårdar där de båda lekte på varsin sida. Och vad hon inte visste då var att hon många gånger framöver genom livet skulle komma att träffa kronprinsessan igen - och då via sitt journalistiska uppdrag.

För oss som är intresserade av det historiska, likväl det nutida, vad gäller kungahuset och kungafamiljen med hela sin bredd är detta ett Sommar att avnjuta.

Hon sveper också förbi både det brittiska och det danska kungahuset. Och det som sticker ut med det danska i nutid är ju att Drottning Margrethe valde att abdikera.

…Emil Hansius - Sommar i P1

 
Foto: Maria Fäldt

Det här är ett riktigt fint Sommar av Emil Hansius - känd från Youtube, TV-program och Podden "Vafalls". Han är van att formulera sig.

Han Sommar är djupt personligt.

Han talar om oro, depression och mörker. Det låter tungt men han gör det på ett sätt att man orkar lyssna och ta till sig. Kanske man till och med tänker ”Aha”.

Hans genomgående och tydliga budskap är att man ska berätta för sina närmaste när man mår mentalt dåligt, även om instinkten är att dra sig undan och lida i tysthet.

Han fimpar myten om att den nedstämde visar upp negativa symtom. Det är ofta tvärtom. Glatt och spralligt kan vara en omedveten förklädnad, så väl kamouflerande att den nedstämde själv inte förstår sitt eget mående.

Han hade en bra uppväxt med mycket kärlek men hade redan som barn en mörk klump i sig. Och allt han både bevittnade och utsattes för i mellanstadiet förvärrade allt. Gymnasietiden däremot var ljus, en lysande stjärna på mörk himmel. Och något år efter studenten sökte han för första gången vård.

…Martin Modéus - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Han har en mörk och lugn röst men framför allt en riktigt behaglig dialekt som den Jönköpingsman han är. Jag lutar mig nöjt tillbaka och drömmer mig till Smålandsskogarna.

Han talar tydligt, ärkebiskopen Martin Modéus, och att tala så artikulerat har han väl från alla gudstjänster och högmässor han hållit i.

Halvvägs in i programmet konstaterar jag för mig själv att det hela låter mer som en uppläsning av ett välskrivet manus och inte så mycket som prat. Det är okej i detta fall. Det blir ändå tillräckligt personligt, väl avvägt.

Från hans Sommar kan man lära sig mycket om kyrkans uppdrag och få tankar om tro och bön. Han berättar om kyrkans verksamhet. Dop. Begravningar. Tröst till sörjande. Ekonomiskt stöd. Konserter. Vigslar. Och vid det sistnämnda är han mycket tydlig med kyrkans ställningstagande att det gäller även samkönade äktenskap. ”Kärlek är kärlek och kärleken är av Gud”.

Sedan dödsmappen i hans dator, den eventuella yrkesskadan han har och läraren Gunnar som lärde honom tänka.

…Amanda Jansson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm 

Den här tjejen känner vi igen från Tunna blå linjen - Amanda Jansson. Lika bra som hon är i sitt skådespeleri, lika bra är hon på att i sitt Sommar gestalta ambivalensen inför sina roller och prestationer.

När hon berättar om sin uppväxtort, Skärplinge, gör hon det på ett sätt som borde dra turister dit för att kolla på denna femsekundersby. En liten håla - men trygghet, lugn och social kontroll i generationer.

Hennes morfar tyckte att man inte skulle sticka ut men hon har verkligen gått emot hans livsfilosofi. Hon bryter av.

Hon får krävande roller och hon gör dem inifrån sig själv och det är väl därför det blir så bra. Hon talar också om närvaro i varje scentagning, ärlighet inför skådespelarkollegor och regissör och styrkan i att dryfta sina tankar.

Hon talar om sin första kärlek - TV:n. Den var hennes fönster ut mot yttervärlden. Genom att granska scener från olika filmer och serier lärde hon sig spännande och scentekniska tricks.

Det är inget omtumlande Sommar men väl så lyssningsbart.

…Carl Skau - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Vilken fin blick han har - och vilket fint arbete han gör.

Carl Skau – ledare för världens största humanitära organisation – The World Food Programme, FN:s livsmedelsprogram.

Organisationens uppdrag är bland annat att hjälpa människor mitt under krig och naturkatastrofer att få mat för att överleva. Termen ”akut hunger” betyder att personer i utsatta områden inte vet hur de ska kunna skaffa sig nästa mål mat.

När han berättar hur många personer som i detta nu är akut hungriga är siffran så hög att det inte går att ta in. Men om vi då tar en mycket lägre siffra, 36 miljoner, då är det så många barn under fem år som är svårt undernärda. Det går inte heller att ta in.

Det han berättar om svält, att dö av svält, att försöka förhindra svält – allt som har med världens svält att göra får mig att lyssna förstummat. Det är livsmedelstransporter med bil, med flyg, med skepp, fallskärmar och gummibåtar.

Han beskriver allt mycket metodiskt och strukturerat. Detta lär vara sommarens viktigaste program.

…Evelyn Mok - Sommar i P1

 
Foto: Medhi Kabirzadeh

Den här tjejen har mycket att berätta. Hon startar i raketfart och kör sen på. Hon är van att prata och hon gör det med den äran - komikern och skådespelaren Evelyn Mok.

Energin och engagemanget är konstant under hela resan. Wow!

Det är fascination av mikrofon och högtalarsystem i matbutiken redan som fyra-åring. Förfädernas långa karavanvandring från Hubei till Indien. Kärleken till familjen. Beskrivningar av exotiska maträtter. Hennes väg i stå-upp-karriären som ju måste innebära både skrattrespons och riktiga bombningar. Prestationsångesten. Drivet att gå vidare.

Tre kvart in i sitt Sommar sänker hon rösten, i både volym och tonläge, och berättar om skuggorna. Vad man kan stå ut med för att få vara med. Skam i skymundan och skam i det öppna. Hur maten kan bli tröst. Kan betyda kärlek. Kan bli högt BMI.

I programmet igenom finns insprängda komiska tvister och hennes Sommar slutar i dur.

Som tillägg vill jag tipsa om filmen The Dance Club där Evelyn Mok gör en enastående skådespelarinsats.

…Sebastian Siemiatkowski - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Stämbanden svänger mjukt med tyngd.

Rösten är så lugn att varje lyssnares nervsystem borde hamna i total avslappning. Mycket behagligt.

Det betyder inte att allt innehåll i programmet är behagligt men det är uppriktigt berättat, både om det som gått bra och om det som varit mörkt. Och förvirringen däremellan. En förvirring som är en helt naturlig respons på oberäkneliga beteenden från någon som står en nära.

Sebastian Siemiatkowski är dagens Sommarpratare.

Här finns inga dekaler som klistras på för att försköna, heller inga tjocka filtar för att dölja. Han berättar strukturerat om sin väg alltifrån innan han själv föddes, in till denna dag. Med sina välvalda ord beskriver han hur han som ung grabb längtade efter att familjen skulle vara ett, och hur han i sin unga vuxna tid blev den som gav sin pappa pengar i stället för tvärtom.

Man förstår att han burit mycket och det är intressant att höra honom berätta om alla steg på vägen som ledde fram till att han blev medgrundare och vd för Klarna.

…Behrang Safari - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Det här var det mest självfixerade Sommar för i år. Behrang Safari talar.

Jag förstår hans berättargrepp – det är hans egna framgångar, hans egna misslyckanden, hans egna drömmar, hans egna uppoffringar i den allra största delen av programmet – för han vill visa kontrasten mellan sitt egocentrerade jag och sitt nuvarande mer mogna jag.

Men kontrasten blir inte så stor. Förhoppningsvis är den större i hans verkliga liv. I så fall borde han fått mer manushjälp för att gestalta det i sin berättartonalitet.

Det sägs ju ibland oss i-landslevare att man ska vara huvudpersonen i sitt eget liv. Men det betyder inte att man själv jämt behöver stå på scen. Att vara huvudperson i sitt eget liv handlar nog mer om att hitta sin inre kärna. För i den kanske man kan hitta självinsikt, kärlek och öppenhet för andra. Kanske även känsla av tacksamhet, förmågan att säga förlåt.

Det mest givande i hans Sommar är när han återger dialogerna med sönerna som har autism. Där får vi en glimt av Behrang i sin kärna.

…Erika Bjerström - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Ett Sommar på journalistisk toppnivå. Välunderbyggt, välartikulerat, välrapporterat. Det är trovärdighet rakt igenom och Erika Bjerström beskriver vad journalistikens uppdrag är.

Med tydlighet och utan förenklingar beskriver hon sitt arbete som global klimatkorrespondent.

Hon sade upp sig från Sveriges Television 2024. När hon berättar om bakgrunden till det beslutet kan man kanske förstå en liten del av hur absurda situationer, hot och trakasserier en sanningssökande och undersökande journalist kan utsättas för.

Är inte Sverige ett tillräckligt kunnigt, informerat och samhällsintellektuellt land för att förstå att det är en väsensstor skillnad mellan journalistik och åsikter? Detta är min fråga. Inte Erika Bjerströms. För hon om någon har fått erfara att nej, det kan många inte skilja på.

Hennes Sommar är faktaspäckat, historieberättande kring våra senaste år med klimatkris och coronapandemi och kriget i Ukraina och lågkonjunktur. Och den viktiga demokratin. Hur den hör ihop med klimatet.

…Marie Göranzon - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/ Sveriges Radio 

Hon är lågmäld och lugn, även när hon talar om dramatiska vändpunkter. Hon har ålderns erfarenhet, jobbar på ett bokslut. Hon planerar att bränna alla sina dagböcker. De har varit till för henne. Inte för eftervärlden. Och om någon undrar något får de gärna fråga henne medan hon lever - Marie Göranzon.

Hon har haft så många av våra andra kända skådespelare som kollegor och hon roar oss med att berätta om vissa inbördes diskussioner genom åren. Vi får också en imitation av Margareta Krook, en av Lena Nyman och en av självaste Bergman.

Efter ungefär halva programmet måste man skratta när hon får in en dialog mellan HR och Döden i en av Bergmans filmer. Ha Ha! Det går inte att förklara. Man måste höra själv.

Några ord om politik, svenska folkets röster, demokratin. Reflektioner kring självbilden, hur en svart polo förvandlas till en rosa tröja.

Hon talar om ensamhet, vänner, passion, om kärlek som förblir och kärlek som tar slut, och om avskedsord som hon i stunden inte förstår är ett farväl.

…Olof Wretling - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Vilket härligt Sommar - Olof Wretling - fler av honom på jordklotet!

Han är så frisk i alla sina konstiga förehavanden och egna tankegångar och hamnar ofta i märkliga situationer utifrån att han är både något neurotisk, mycket ansvarstagande och lösningsorienterad.

Det är flakmoppe, EPA-traktor, övervakningskamera. Och ovanpå det en oroväckande nötskrika i huvudet. Sedan hans hormoslyrfrisyr – detta måste lyssnas på.

I programmet gör han sin vanliga röst, nötskrikans röst och så Lars Lerins. Generellt gillar jag inte när en Sommarpratande skådespelare går in i olika karaktärer. Men en bit in i programmet släpper jag taget och uppskattar då hela detta hjälpskådespel som fyller sin funktion för helheten, och skrattar högt.

Mot slutet av programmet, när han imiterat Lars Lerin med ett tjugotal repliker och utläggningar börjar jag tro att han faktiskt inte imiterar. Det måste vara självaste Lars Lerin som sitter med i studion. Eller? HaHa!

Ett Sommar med djup och humor.

Olof Wretling – ett geni.

…Ann Heberlein - Sommar i P1

 

Foto: Lina Arvidsson

Det är inte alla Sommarpratare som på slutet säger ett genuint tack för att vi har lyssnat. Men Ann Heberlein gör det. Det är så fint. Man hör att det är äkta tacksamhet och inte artighet.

Hon verkar vara en av de få pratare hitintills i sommar som förstår att det är ett arbete av oss lyssnare också att koncentrerat ta in en hel historia, för om man vill ha guldkorn måste mycket sand passera.

Men någon sand finns inte i Ann Heberleins Sommar.

Däremot en nära och skarp inblick i de tvångssteriliseringar som utfördes i Sverige från 30-talet till 70-talet. Det är smärtsamma avsnitt i hennes program som för övrigt är djupt förankrat med god research.

Det är ett historieberättande om Sverige förr, levnadsvillkoren, arbetandet, fattigdomen, polion och statens försök att skapa det sunda samhället. Det är faktaspäckat, många årtal och andra siffror, men främst är det skönlitterärt och tidvis poetiskt. Hon kan sitt språk. Och melodin.

Hon knyter ihop sitt Sommar med en fråga som handlar om oss idag.

…Maria Maunsbach - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Denna livfulla kvinna älskar överdåd. Ju mer desto bättre.

Hon är tydlig och klar och har en fin dramaturgisk kurva från början till slut. Hon inleder sitt livsbejakande Sommar med en förklaring kring hur en vuxenblöja kan bli ett besjälat objekt.

Maria Maunsbach är författaren som debuterade med romanen "Bara ha roligt" och som nyligen kom ut med "En magisk man". Efter att ha lyssnat på henne nu förstår jag vilka böcker som måste läsas.

Hon är en person som haft bråttom redan innan hon började skolan och att följa hennes berättelse håller en helt klart vaken och alert. Det är magdansuppvisningar i Sverige, flytt till Kairo, och så begravningar – någon med karaoke.

Men främst handlar hennes Sommar om vad det innebär att vara vuxen och vad det innebär att vara familj. Hon talar mycket om olika familjebildningar, hur en familj kan se ut, biologiska familjemedlemmar och inkorporerade, vänner som blir familj och att familjen i realiteten ofta inte ser ut som förväntningarna inom normens ramar.

…Sarah Sheppard - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio 

Med intensiv lust talar hon om sitt stora intresse och kunskapsområde – dinosaurier. Hon har författat och illustrerat massor av böcker för barn och ungdomar ur ett vetenskapligt perspektiv.

Sarah Sheppard – kunnig, entusiastisk, historieinspirerande.

Det är inte utan att man blir lite sugen på att ta tunnelbanan från Farsta Strand för att se duvorna artigt kliva på och åka med en station till Farsta Centrum – duvorna som hon uppger vara samma art som dinosaurierna.

Hon talar också om Big Bang. Vår kära jord. Livet som var. Livet som är. Utvecklingen.

Och när hon berättar om hur hon hittar massor av påbörjade göromål i hemmet när hon egentligen avsatt tid för att skriva, då drar jag en lättnadens suck för att jag inte är ensam.

Detta Sommar drar över stora vidder.

I slutet av programmet berättar hon om dotterns autism och hur den tagit sig uttryck.

När Sarah Sheppard knyter ihop säcken snyggt låter hon ändå en liten trådstump hänga ensam kvar och dingla. En författare väljer trots allt själv.

…Johan Eriksson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Åh, denna röst. Äntligen en med mörk röst i Sommar. Han är behaglig att lyssna på, Sveriges toppadvokat, Johan Eriksson.

Han växlar smidigt mellan sitt personliga liv och sitt yrkesområde som en lätt och ledig och tjusigt åkande slalomåkare. Och just på grund av sitt yrke känns det extra viktigt för lyssnaren tror jag att man också får inblick i hans vanliga liv och tankegångar. Han håller den röda tråden.

Det är väldigt fint att höra honom berätta om sin barndomskompis Johansson. Vilken coach, vilken vän, så trofast.

Detta hans Sommar ger en bild av vad det innebär att vara advokat. Att stå på den misstänktes sida. Att få ta emot kritik från såväl drabbade målsägande och anhöriga som allmänhet. Han talar om sin etiska kompass och visar även på sin självreflektion kring svåra bedömningar och avgöranden. Säger också sitt kring kombinationen unga tonåringar och fängelse.

Ett program väl värt att lyssna på. Det är genomarbetat, väl avvägt och mixen av musikval återspeglar de talade avsnitten.

…Patrik Nordqvist - Sommar i P1

 
Foto: Malin Grönborg 

Han ser väldigt lurig ut, Patrik Nordqvist, med sitt leende och sin blick som en spelevink. Och att ett av hans citat är "...kommer väva in mig i ett nät av lögner" gör ju att man blir lite på sin vakt. Men det citatet handlar om "Förrädarna" och därifrån känner vi ju till hans härliga ansiktsuttryck.

Att han har denna överdimensionerade blomsterkrans ger känslan av att han är out in space. Vem har gett honom den kransen?

Men allt eftersom programmet fortgår blir den passande. Han tar oss ut i rymden. Berättar. Resonerar. Beräknar sannolikhet. Det är humor, entusiasm, fyndigt.

Hans Sommar lirar bra med fotot.

Det är medryckande att höra en rymdfysiker förklara saker lättillgängligt och jag är övertygad om att han med detta inspirerar någon ung person att också slå in på rymdbanan, precis så som han själv en gång under sina doktorand-år så starkt fascinerades av att se fysiklektorn Hans-Uno Bengtsson i en fängslande fysikshow. Det var då han blev sporrad att uppträda med fysik inför publik.

…Ginna Lindberg - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/ Sveriges Radio

Detta är ett mycket matnyttigt program.

Lika tydlig och klar och stadig som bilden av henne är – lika tydlig, klar och stadig är hennes röst. Hon andas engagemang och arbetsglädje från första stavelsen. Ginna Lindberg, Sveriges Radios Washingtonkorrespondent, välkomnar oss till sitt Sommar som handlar om ”…lögner, journalistik och om att bevaka världens mäktigaste man”.

Trycket i hennes kraftfulla röst håller programmet igenom och det är tydligt, det hon också säger, att hon älskar sitt jobb. Hon beskriver Trumps förehavanden, uttalanden, lögner. Hur han befäster osanningar och hur han behandlar en del journalister. Och hur klimatet ändrats under senaste året. Folk vill inte lika gärna som förr bli intervjuade. Men hon ger sig inte. Söker alltid sanningen.

Detta är ett Sommar där hon deklarerar amerikansk politik på nära håll. Hon har bevakat USA i årtionden och även haft mycket kontakt med lyssnare som är lika intresserade av USA som hon själv. Och det var så idén om USA-podden kom till.

…Alexander Karim - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Han börjar med en mörk och lågställd röst, avbryter sig själv, och tar sen sitt vanliga tonfall för att vara helt och fullt sig själv. Och just det – att vara sig själv – går som en röd tråd igenom hela programmet.

Så snart han tagit sin äkta röst och påbörjat sin fina berättelse tänker jag att det här - det här blir ett härligt Sommar! Och det blir det.

Men jag reagerar ändå med stark inre protest under de första fyrtiofem sekunderna då han pratar på redan i n n a n  signaturmelodin. Fyrtiofem sekunder! Jag tycker att varje Sommar ska börja med signaturmelodin. Det är en säker ram. Och alla som fått den äran borde hålla sig inom den. Men jag förstår att det är hans konstnärliga grepp att börja som han gör och när han går vidare efter melodin måste jag tillstå att det väl hade sitt. Jag förlät honom och lyssnade vidare och blev inte besviken.

Ett mycket fint Sommar där han är personlig, rolig, allvarlig. Han är okonstlad och verkar i allt helt enkelt bara vara sig själv - Alexander Karim.

…Carolina Dybeck Happe - Sommar i P1

Foto: Olli Tumelius

Hon pratar så snabbt att jag instinktivt sänker ljudhastigheten, men sen ändrar jag fort tillbaka till 1,0 för att jag såklart måste lyssna på detta i hennes tempo för att förstå hennes personlighet och framgång - Carolina Dybeck Happe.

Hon är vice vd och operativ chef på Microsoft. Och chefspositionerna innan det är flera. Hon har blivit headhuntad så pass många gånger att hon lärt sig känna igen vad som är på gång redan vid första signalen.

Hennes Sommar handlar om ledarskap och förändringsledning. Och alla har vi väl antingen haft en chef eller varit en chef i en riktig stor förändring inom ett företag och genom det kan vi då relatera. Vi kan också relatera till avsnittet om covid och till den stora AI-framtiden som vi möter i full fart.

Hon talar om vikten av att förstå kulturen på arbetsplatsen och i det aktuella landet. Och att samma ordval kan ha vitt skilda betydelser utifrån den givna kulturen. Hon tycker att siffror är enklare än ord. En siffra har samma betydelse på alla språk.

…Jonas Gren - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

En längtan tillbaka till det analoga. Den obrutna närvaron. Koncentrationen. Intresset som håller i sig och inget som avbryter. Det pratar Jonas Gren om - författaren som debuterade med diktsamlingen "Lantmäteriet" år 2014 och som drygt tio år senare kom ut med boken "Ingen surf: Handbok i nedkoppling".

Hans röst är tämligen ljus och talet tydligt. Han berättar om människors olika metoder för att avgifta sig från att ständigt vara uppkopplad. Han berättar också om sig själv och vad han gör för att frigöra sig själv så mycket som möjligt från internetanslutna apparaters pockande på hans uppmärksamhet.

Alla appar. Alla sociala medier. Hur de gör oss beroende. Får oss att ägna otaliga timmar åt andras liv i stället för våra egna. Överkonsumtion av nyheter. Jämförelse-surfing där man själv hamnar längst bak. Och vad det gör med oss. Utmattningen. Koncentrationssvårigheterna. Det ständigt hungriga. Men inget mättar. Känslan av kontrollförlust av sin egen tid.

Ett Sommar väl värt att lyssna på.

…Jonas Bonnier - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Idag - Jonas Bonnier.

Hoppas många äntligen får en aha-upplevelse av hans Sommar. Jag fick det inte. Det beror mer på mig än honom. Jag kände inte till tillräckligt för att ha undrat.

Med sin tämligen ljusa röst och sitt speciella uttal när han säger ”…för mäej e de en stor grej…” inleder han med en cliffhanger - han har burit på en hemlighet i tjugo år. Inte berättat för någon. Nu ska det ske.

Det som följer får mig endast att tänka att det verkar onödigt krångligt att ge ut böcker under pseudonym. Det är nog så krångligt ändå. Men det är ändå utifrån detta faktum att han gjorde det som denna historia kunde skapas.

I vanliga fall lyssnar jag på dagens Sommarpratare och kastar mig sen in i datorn för att summera mina intryck och lägga ut på bloggen. Inte nu. Inget fastnade.

Jag lyssnar en gång till på promenaden Årstaviken runt. Kanske något litet kan fastna nu då?

Och ja, det var intressant att höra honom berätta om hur ovetandes han var om sin egen familjs historia och gärningar.

…Amanda Romare - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Hon är helt spejsad – Amanda Romare – och inom tio minuter har jag skrattat högt.

Hennes Sommar är intensivt från första stavelsen till sista. Inledningen är inte alls den jag förväntat mig eftersom jag förknippat henne så mycket med försök till kärleksrelationer. Men hon är densamma inifrån och ut, hennes signum att sätta ord på det som sker och yppa sanningar som skaver. Friskt med någon som vågar. Och den som trott sig vara ensam om sina konstiga tankar kan bara luta sig in mot hennes berättarfamn och koppla av från sina egna skav och för en stund, och kanske framöver, känna sig befriat o-ensam.

Hon är en riktigt skicklig berättare med väl avvägda beskrivande detaljer som gör bilderna tydliga utan att ta över. Hon målar landskap, yttre och inre, och det är bara att trycka på Play och luta sig tillbaka och låta sig roas och förundras.

Mitt första skratt ligger på lur under hela programmet, ljuder igen i den sista minuten när hon på författarmanér knyter ihop allt med systraskapets tråd.

... bakgrundsbilden på min privata Facebook

 

Bakgrundsbilden på min privata Facebooksida visar Stockholms tunnelbanelinjer. Ha Ha! Vad är jag för en människa? Alla andra har mysiga bakgrunder på natur. Jag visar en färgad linjekarta.

Men jag var så lycklig när jag flyttade tillbaka till Stockholm. Jag hade fått nytt jobb, var redaktionellt ansvarig på ett privat företag, hade bra chefer, fina arbetskamrater. Kunniga. Kreativa. Lagspelare. När jag klev in genom dörren där första dagen tänkte jag att här kan jag stanna tills jag går i pension. Den tanken hade aldrig slagit mig förr i förhållande till en arbetsplats.

Varje dag på väg till jobbet, på tunnelbanans gröna linje, lyssnade jag på pumpande musik i lurarna. Jag klev av vid T-Centralen, gick Vasagatan fram och tog trapporna i tvåstegssprång upp till kontoret. Hur kunde det bli så bra? Det var möjligheternas tid. Nyskild, nyflyttad och hoppfull trots mina tidigare motgångar.

Jag ska hålla kvar tunnelbanelinjerna som min bakgrundsbild ett tag till. Vill minnas hur det nya kändes.

…Martin Kragh - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Här är Martin Kragh med en mångfald av blommor i sitt hår och den mångfalden återspeglar sig i hans Sommar. Han går från det poetiskt personliga till det forskarprofessionella och så till det poetiskt personliga igen. Sommarkvalitet.

Han låter samlad, i sig själv, med en blandning av högtid och vardag. Hans uttal av vissa ord bryter av från talspråk, ändå inte styltigt. Och uttalet av Ukraina – och han om någon borde veta det rätta – får mig att tänka att vi alla uttalar fel.

Han har språklig spännvidd och kommer nog ligga i topp denna sommar i störst variation av ord. Han ger fina metaforer, citerar filosofer och författare. Talar om Berlinmurens fall, den mänskliga energin och Sovjetunionens kollaps. Det finns mycket att lära.

Så talar han om sin sjukdom och sin identitet, att de två inte är synonyma. Att livet inte kan spolas tillbaka, det som skett har skett och kanske vi då kan lära oss att förutse. Och för den med perspektiv kan till och med en resa på tunnelbanan skänka tacksamhet.

...Sebastian Ingrosso - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Detta är Sebastian Ingrosso. Han är kusin till Pernilla Wahlgrens barn. Då har vi det avklarat.

Jag kunde inte alls ta till mig något ur hans program. Jag förstår att han lidit, kämpat och våndats genom hela sitt liv och att han äntligen är på en plats där det går att leva för både honom och hans nära.

Men jag kände mest provokation. Det beror förstås på mig och inte på honom och hans öppenhet kring sin alkoholism.

Det finns kanske inget som slår Swedish House Mafia. Och det är beundransvärt. Men jag har svårt att beundra bedrifter av personer som inte är pålitliga för sin omgivning. I sådana lägen tänker jag mest på alla som drabbats.

Hela programmet är ett berättande som mest består av ”att”. Inte vad alkoholen gjort med honom som person. Och väldigt lite om hur mycket den har förstört. Jag tänker att han med all sin erfarenhet hade kunnat hjälpa någon enda lyssnare att genomskåda alkoholromantiken. Eller kanske någon gång yttrat ord som förde närmare.

Men vilka ord skulle det kunna vara?

...Helena Bergström - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Arton minuter in i programmet återger hon en lång monolog hon höll för personalen när hon låg vaken på ett operationsbord, strax innan sövning. Detta är Helena Bergström, kanske i ett nötskal. Ett ständigt tryck i relation till antingen andra eller inåt till sig själv. En aldrig sinande påhittighet.

Jag är lättad över att hon använder sin naturliga röst, i motsats till många Sommarpratare under förra sommaren. Det är ju människan och inte rollen vi vill åt.

Hon har dramatiska tankegångar, flerbottnade. Och hon berättar även dramatiskt men inte teatraliskt. Hon är lagom och avspänd, tankfull och direkt. Det blir lite om hur hon ser på sig själv som på en av sina hästar. Bångstyrig. Jobbig. Och några sekundsnabba ord om ADHD. Hon reciterar också från en del av sina roller. Att vara eller inte…

I en mellansektion av programmet kommer insprängda sessioner som stannar kvar efteråt hos mig. Ljudet, det suggestiva ljudet av rytmiska hovnedslag i marken, ljudet av hästens kraftfulla galopperande.

...denna midsommaraftonsmorgon

 

Det är tyst i huset. Grannarna har åkt iväg. Morgonen är sval, solen på väg att värma. Jag sitter med frukost på balkongen. Gatan är tom. Fiskmåsar ljuder högt kring hustaken.

Jag spelar gamla låtlistor blandat med nya – Dennis Lloyd, Gavin James, Eric Gadd, Sabina Ddumba. Krämar på. Frihetskänsla. Jag stör ingen. Och ingen begär något av mig.

Njuter i stunden. Inte på väg. Inte i hamn. Som en båt på svaj. Rörlig i vinden utan att driva bort. Stadigt förankrad för stunden. Kan stanna här länge. Kan också byta kurs om vinden vänder och lusten bär mig bortåt.

Mina midsomrar har sett olika ut genom hela livet. Olika traditioner i olika perioder. Den senast tillkomna är att fira i lugn och ro med Urmodern. Hon är 91. Hon anländer med färdtjänst vid lunchtid.

En kopp kaffe på balkongen nu. Sen fix i köket och bara fortsätta njuta och umgås hela helgen. Kanske Modern fortfarande minns hur man spelar Femhundra? Om hon gör det – det var ju hon som lärde mig - ska vi spela det vid köksbordet.

…mitt livs första Västerbottenpaj

 

Så många pajer jag gjort i mitt liv; ost- och purjolökspajer, hallonpajer, mangopajer, ja fler varianter men aldrig en Västerbottenpaj. Konstigt. Men nu är den här!

När den gräddades i ugnen började jag kolla på en film om en författare vars bok gör succé efter att hans kvinnliga översättare hettat upp hans manus riktigt rejält. Vilken skräck för en författare.

Man sitter och vrider och vänder på orden, våndas kring meningsbyggnader som man vill göra unika men ändå läsbara och brottas med vilka rörelser som ska föra boken framåt.

Man äter sitt manus, sover sitt manus, älskar sitt manus och räds det.

Och när man äntligen bestämt sig för hur allt ska påbörjas, pågå och avslutas så kommer en översättare och ändrar alla tråkiga och innehållslösa avsnitt.

Detta kommer bli ett nytt perspektiv för mig i mitt kommande bokskrivande - är det tillräckligt framåtlutat för att skrivas på ett annat språk?

Nu ska jag se filmen till slut. Och i morgon blir det Västerbottenpaj på midsommarbordet med min Mor.

...Sommarpratarna 2026

Foto: Sveriges Radio

Sådärja, då är vi snart igång!

Sommarpratarna startar upp på midsommardagen. Tänk att ligga i en hängmatta eller sitta på en solvarm klipphäll eller kanske på en stol med fötterna i gräset och höra signaturmelodin och sen vänta en halv sekund innan dagens Sommarpratare slår an tonen.

Kanske blir man besviken, kanske blir man glatt överraskad, kanske blir man full i skratt. Kanske man ler igenom hela programmet. Kanske man gråter. Och handlar det om något ämne man inte är ett dugg intresserad av kan det ändå plötsligt glimma till. Det kan vara en mening. Ett ord. Och är det en Sommarpratare som man redan på förhand dömt ut kan man ändå lyssna och lära sig något om sina aviga känslor.

Jag brukar lyssna på hela programmet oavsett vad jag känner. Okej, främst för att jag skriver om varje program. Men också för att vidga mina vyer åt något håll jag inte valt själv.

Jag längtar alltid efter varje dags Sommarprat och allra oftast skänker det mig en ny tanke, en ny historia eller en ny förståelse.

...Amelia Adamo

Amelia Adamo. Så snygg. Erfaren. Bjussig.

Hon är inbjuden som föreläsare för ett gäng kvinnor som är på dans- och träningsdygn på Hotell Haga Strand. Hon anländer mitt under ett pass där vi står i solen och jobbar med gummiband för att stärka armar och axlar. Hon tar också ett gummiband och hakar på. Haussefri. Naturlig. Och efterlängtad. Hon ska tala efter lunch.

Senare i matsalen tar Amelia plats på en barstol längst fram, berättar, kikar ibland i sina papper för att hålla koll på tiden och den röda tråden.

Först historik kopplat till Haga, hon berättar om kungligheter. Går sömlöst över till Folke Bernadotte, kungens gudfar, som var diplomat och vice ordförande i Röda Korset och ledde arbetet med de Vita bussarna.

Hon berättar även om sin cancer och sina erfarenheter av vården. Hon är så enkel att lyssna på. Inget är hysch-hysch, blicken alltid fästad i oss och humorn hon har är befriande.

Jag vet att hon inte kommer Sommarprata denna sommar. Men jag hoppas verkligen hon gör det nästa år.

Stockholm i miniatyr

Foto: Stockholm Stad

Vill du se hela Stockholm från ovan? Besök då Kulturhuset.

Bara ett kliv in från Sergels Torg öppnar sig Stockholmsrummet - utställningen som ger dig helikopterperspektiv. Här får du se hela Stockholm i miniatyr på en yta av sextio kvadratmeter. Alla befintliga hus står färdiga i modellen och alla kommande huskroppar som staden planerar att bygga lyser i vitt som ljus för framtiden.

Utställningens kärna består av en minimodell över Stockholms innerstad. Modellen är täckt med plexiglas som du kan gå på och på så vis vandra med några få steg från stadsdel till stadsdel. Du kan rent av gå från kanten av Stora Essingen över Kungsholmen och kliva vidare till Norrmalm och Gamla Stan i ett nu.

Här kan du se små hus, stora byggnader, kyrkor, parker och broar i miniatyr. I område efter område, gata efter gata visas både den bebyggelse som finns i Stockholm idag och den som planeras att byggas. I Stockholmsrummet kan du visuellt följa hur staden ständigt växer.

De små huskropparna som gestaltar befintliga hus är handmålade i sina rätta färger - rött, grönt, gult, terracotta – säg en färg och den finns. Och de hus och byggnader som är planerade för framtiden står som små vita klossar i olika format, allt utifrån varje byggnads kommande storlek och arkitektur.

Här kan du med endast din blick avgöra vilken stadsdel som vinner i storlek - Kungsholmen eller Södermalm? Med några snabba ögonkast kan du se hur Vasastan relaterar till Solna och Östermalm, hur stort Kungliga slottet är i förhållande till Konserthuset och hur pytteliten en av Stockholms vanligaste mötesplatser är – Svampen vid Stureplan – liten som en fingertopp.

Med denna överblick över småhus och industrikolosser, träd, gator och flerfiliga motorvägsstråk kan du se hur vår huvudstad är omgiven av vatten. Mälaren, Riddarfjärden, Stockholms ström och Saltsjön. I Strömmen ligger Finlandsfärjorna redo för livfulla kryssningar. Vid Danvikstull syns en broöppning. På Årstaviken glimrar småfärjor och en och annan fritidsbåt.

När du sen tittar på Södermalm kommer du med lite fantasi förstå varför Ringvägen heter just Ringvägen. Sen de parallella broarna - Johanneshovsbron, Skanstullsbron och Skansbron – som leder ut mot de söderorter som också ryms under plexiglaset.

Enskede ser idylliskt ut med sina minivillor med tak stora som en tumnagel. Årstafältet ska bli en ny stadsdel. Avicii Arena står stadigt på plats med ett omfång som en grapefrukt. Och om du böjer dig ner och kikar in genom det öppna taket på 3Arena ser du en pågående fiktiv och digitaliserad fotbollsmatch där läktaren blixtrar av publikens jubel varje gång fotbollen går i mål.