Sommarpratarna startar upp på midsommardagen. Tänk att ligga
i en hängmatta eller sitta på en solvarm klipphäll eller kanske på en stol med
fötterna i gräset och höra signaturmelodin och sen vänta en halv sekund innan dagens
Sommarpratare slår an tonen.
Kanske blir man besviken, kanske blir man glatt överraskad,
kanske blir man full i skratt. Kanske man ler igenom hela programmet. Kanske
man gråter. Och handlar det om något ämne man inte är ett dugg intresserad av
kan det ändå plötsligt glimma till. Det kan vara en mening. Ett ord. Och är det
en Sommarpratare som man redan på förhand dömt ut kan man ändå lyssna och lära
sig något om sina aviga känslor.
Jag brukar lyssna på hela programmet oavsett vad jag känner.
Okej, främst för att jag skriver om varje program. Men också för att vidga mina
vyer åt något håll jag inte valt själv.
Jag längtar alltid efter varje dags Sommarprat och allra
oftast skänker det mig en ny tanke, en ny historia eller en ny förståelse.