…Johan Eriksson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Åh, denna röst. Äntligen en med mörk röst i Sommar. Han är behaglig att lyssna på, Sveriges toppadvokat, Johan Eriksson.

Han växlar smidigt mellan sitt personliga liv och sitt yrkesområde som en lätt och ledig och tjusigt åkande slalomåkare. Och just på grund av sitt yrke känns det extra viktigt för lyssnaren tror jag att man också får inblick i hans vanliga liv och tankegångar. Han håller den röda tråden.

Det är väldigt fint att höra honom berätta om sin barndomskompis Johansson. Vilken coach, vilken vän, så trofast.

Detta hans Sommar ger en bild av vad det innebär att vara advokat. Att stå på den misstänktes sida. Att få ta emot kritik från såväl drabbade målsägande och anhöriga som allmänhet. Han talar om sin etiska kompass och visar även på sin självreflektion kring svåra bedömningar och avgöranden. Säger också sitt kring kombinationen unga tonåringar och fängelse.

Ett program väl värt att lyssna på. Det är genomarbetat, väl avvägt och mixen av musikval återspeglar de talade avsnitten.

…Patrik Nordqvist - Sommar i P1

 
Foto: Malin Grönborg 

Han ser väldigt lurig ut, Patrik Nordqvist, med sitt leende och sin blick som en spelevink. Och att ett av hans citat är "...kommer väva in mig i ett nät av lögner" gör ju att man blir lite på sin vakt. Men det citatet handlar om "Förrädarna" och därifrån känner vi ju till hans härliga ansiktsuttryck.

Att han har denna överdimensionerade blomsterkrans ger känslan av att han är out in space. Vem har gett honom den kransen?

Men allt eftersom programmet fortgår blir den passande. Han tar oss ut i rymden. Berättar. Resonerar. Beräknar sannolikhet. Det är humor, entusiasm, fyndigt.

Hans Sommar lirar bra med fotot.

Det är medryckande att höra en rymdfysiker förklara saker lättillgängligt och jag är övertygad om att han med detta inspirerar någon ung person att också slå in på rymdbanan, precis så som han själv en gång under sina doktorand-år så starkt fascinerades av att se fysiklektorn Hans-Uno Bengtsson i en fängslande fysikshow. Det var då han blev sporrad att uppträda med fysik inför publik.

…Ginna Lindberg - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/ Sveriges Radio

Detta är ett mycket matnyttigt program.

Lika tydlig och klar och stadig som bilden av henne är – lika tydlig, klar och stadig är hennes röst. Hon andas engagemang och arbetsglädje från första stavelsen. Ginna Lindberg, Sveriges Radios Washingtonkorrespondent, välkomnar oss till sitt Sommar som handlar om ”…lögner, journalistik och om att bevaka världens mäktigaste man”.

Trycket i hennes kraftfulla röst håller programmet igenom och det är tydligt, det hon också säger, att hon älskar sitt jobb. Hon beskriver Trumps förehavanden, uttalanden, lögner. Hur han befäster osanningar och hur han behandlar en del journalister. Och hur klimatet ändrats under senaste året. Folk vill inte lika gärna som förr bli intervjuade. Men hon ger sig inte. Söker alltid sanningen.

Detta är ett Sommar där hon deklarerar amerikansk politik på nära håll. Hon har bevakat USA i årtionden och även haft mycket kontakt med lyssnare som är lika intresserade av USA som hon själv. Och det var så idén om USA-podden kom till.

…Alexander Karim - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Han börjar med en mörk och lågställd röst, avbryter sig själv, och tar sen sitt vanliga tonfall för att vara helt och fullt sig själv. Och just det – att vara sig själv – går som en röd tråd igenom hela programmet.

Så snart han tagit sin äkta röst och påbörjat sin fina berättelse tänker jag att det här - det här blir ett härligt Sommar! Och det blir det.

Men jag reagerar ändå med stark inre protest under de första fyrtiofem sekunderna då han pratar på redan i n n a n  signaturmelodin. Fyrtiofem sekunder! Jag tycker att varje Sommar ska börja med signaturmelodin. Det är en säker ram. Och alla som fått den äran borde hålla sig inom den. Men jag förstår att det är hans konstnärliga grepp att börja som han gör och när han går vidare efter melodin måste jag tillstå att det väl hade sitt. Jag förlät honom och lyssnade vidare och blev inte besviken.

Ett mycket fint Sommar där han är personlig, rolig, allvarlig. Han är okonstlad och verkar i allt helt enkelt bara vara sig själv - Alexander Karim.

…Carolina Dybeck Happe - Sommar i P1

Foto: Olli Tumelius

Hon pratar så snabbt att jag instinktivt sänker ljudhastigheten, men sen ändrar jag fort tillbaka till 1,0 för att jag såklart måste lyssna på detta i hennes tempo för att förstå hennes personlighet och framgång - Carolina Dybeck Happe.

Hon är vice vd och operativ chef på Microsoft. Och chefspositionerna innan det är flera. Hon har blivit headhuntad så pass många gånger att hon lärt sig känna igen vad som är på gång redan vid första signalen.

Hennes Sommar handlar om ledarskap och förändringsledning. Och alla har vi väl antingen haft en chef eller varit en chef i en riktig stor förändring inom ett företag och genom det kan vi då relatera. Vi kan också relatera till avsnittet om covid och till den stora AI-framtiden som vi möter i full fart.

Hon talar om vikten av att förstå kulturen på arbetsplatsen och i det aktuella landet. Och att samma ordval kan ha vitt skilda betydelser utifrån den givna kulturen. Hon tycker att siffror är enklare än ord. En siffra har samma betydelse på alla språk.

…Jonas Gren - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

En längtan tillbaka till det analoga. Den obrutna närvaron. Koncentrationen. Intresset som håller i sig och inget som avbryter. Det pratar Jonas Gren om - författaren som debuterade med diktsamlingen "Lantmäteriet" år 2014 och som drygt tio år senare kom ut med boken "Ingen surf: Handbok i nedkoppling".

Hans röst är tämligen ljus och talet tydligt. Han berättar om människors olika metoder för att avgifta sig från att ständigt vara uppkopplad. Han berättar också om sig själv och vad han gör för att frigöra sig själv så mycket som möjligt från internetanslutna apparaters pockande på hans uppmärksamhet.

Alla appar. Alla sociala medier. Hur de gör oss beroende. Får oss att ägna otaliga timmar åt andras liv i stället för våra egna. Överkonsumtion av nyheter. Jämförelse-surfing där man själv hamnar längst bak. Och vad det gör med oss. Utmattningen. Koncentrationssvårigheterna. Det ständigt hungriga. Men inget mättar. Känslan av kontrollförlust av sin egen tid.

Ett Sommar väl värt att lyssna på.

…Jonas Bonnier - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Idag - Jonas Bonnier.

Hoppas många äntligen får en aha-upplevelse av hans Sommar. Jag fick det inte. Det beror mer på mig än honom. Jag kände inte till tillräckligt för att ha undrat.

Med sin tämligen ljusa röst och sitt speciella uttal när han säger ”…för mäej e de en stor grej…” inleder han med en cliffhanger - han har burit på en hemlighet i tjugo år. Inte berättat för någon. Nu ska det ske.

Det som följer får mig endast att tänka att det verkar onödigt krångligt att ge ut böcker under pseudonym. Det är nog så krångligt ändå. Men det är ändå utifrån detta faktum att han gjorde det som denna historia kunde skapas.

I vanliga fall lyssnar jag på dagens Sommarpratare och kastar mig sen in i datorn för att summera mina intryck och lägga ut på bloggen. Inte nu. Inget fastnade.

Jag lyssnar en gång till på promenaden Årstaviken runt. Kanske något litet kan fastna nu då?

Och ja, det var intressant att höra honom berätta om hur ovetandes han var om sin egen familjs historia och gärningar.

…Amanda Romare - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Hon är helt spejsad – Amanda Romare – och inom tio minuter har jag skrattat högt.

Hennes Sommar är intensivt från första stavelsen till sista. Inledningen är inte alls den jag förväntat mig eftersom jag förknippat henne så mycket med försök till kärleksrelationer. Men hon är densamma inifrån och ut, hennes signum att sätta ord på det som sker och yppa sanningar som skaver. Friskt med någon som vågar. Och den som trott sig vara ensam om sina konstiga tankar kan bara luta sig in mot hennes berättarfamn och koppla av från sina egna skav och för en stund, och kanske framöver, känna sig befriat o-ensam.

Hon är en riktigt skicklig berättare med väl avvägda beskrivande detaljer som gör bilderna tydliga utan att ta över. Hon målar landskap, yttre och inre, och det är bara att trycka på Play och luta sig tillbaka och låta sig roas och förundras.

Mitt första skratt ligger på lur under hela programmet, ljuder igen i den sista minuten när hon på författarmanér knyter ihop allt med systraskapets tråd.

... bakgrundsbilden på min privata Facebook

 

Bakgrundsbilden på min privata Facebooksida visar Stockholms tunnelbanelinjer. Ha Ha! Vad är jag för en människa? Alla andra har mysiga bakgrunder på natur. Jag visar en färgad linjekarta.

Men jag var så lycklig när jag flyttade tillbaka till Stockholm. Jag hade fått nytt jobb, var redaktionellt ansvarig på ett privat företag, hade bra chefer, fina arbetskamrater. Kunniga. Kreativa. Lagspelare. När jag klev in genom dörren där första dagen tänkte jag att här kan jag stanna tills jag går i pension. Den tanken hade aldrig slagit mig förr i förhållande till en arbetsplats.

Varje dag på väg till jobbet, på tunnelbanans gröna linje, lyssnade jag på pumpande musik i lurarna. Jag klev av vid T-Centralen, gick Vasagatan fram och tog trapporna i tvåstegssprång upp till kontoret. Hur kunde det bli så bra? Det var möjligheternas tid. Nyskild, nyflyttad och hoppfull trots mina tidigare motgångar.

Jag ska hålla kvar tunnelbanelinjerna som min bakgrundsbild ett tag till. Vill minnas hur det nya kändes.

…Martin Kragh - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Här är Martin Kragh med en mångfald av blommor i sitt hår och den mångfalden återspeglar sig i hans Sommar. Han går från det poetiskt personliga till det forskarprofessionella och så till det poetiskt personliga igen. Sommarkvalitet.

Han låter samlad, i sig själv, med en blandning av högtid och vardag. Hans uttal av vissa ord bryter av från talspråk, ändå inte styltigt. Och uttalet av Ukraina – och han om någon borde veta det rätta – får mig att tänka att vi alla uttalar fel.

Han har språklig spännvidd och kommer nog ligga i topp denna sommar i störst variation av ord. Han ger fina metaforer, citerar filosofer och författare. Talar om Berlinmurens fall, den mänskliga energin och Sovjetunionens kollaps. Det finns mycket att lära.

Så talar han om sin sjukdom och sin identitet, att de två inte är synonyma. Att livet inte kan spolas tillbaka, det som skett har skett och kanske vi då kan lära oss att förutse. Och för den med perspektiv kan till och med en resa på tunnelbanan skänka tacksamhet.

...Sebastian Ingrosso - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Detta är Sebastian Ingrosso. Han är kusin till Pernilla Wahlgrens barn. Då har vi det avklarat.

Jag kunde inte alls ta till mig något ur hans program. Jag förstår att han lidit, kämpat och våndats genom hela sitt liv och att han äntligen är på en plats där det går att leva för både honom och hans nära.

Men jag kände mest provokation. Det beror förstås på mig och inte på honom och hans öppenhet kring sin alkoholism.

Det finns kanske inget som slår Swedish House Mafia. Och det är beundransvärt. Men jag har svårt att beundra bedrifter av personer som inte är pålitliga för sin omgivning. I sådana lägen tänker jag mest på alla som drabbats.

Hela programmet är ett berättande som mest består av ”att”. Inte vad alkoholen gjort med honom som person. Och väldigt lite om hur mycket den har förstört. Jag tänker att han med all sin erfarenhet hade kunnat hjälpa någon enda lyssnare att genomskåda alkoholromantiken. Eller kanske någon gång yttrat ord som förde närmare.

Men vilka ord skulle det kunna vara?

...Helena Bergström - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Arton minuter in i programmet återger hon en lång monolog hon höll för personalen när hon låg vaken på ett operationsbord, strax innan sövning. Detta är Helena Bergström, kanske i ett nötskal. Ett ständigt tryck i relation till antingen andra eller inåt till sig själv. En aldrig sinande påhittighet.

Jag är lättad över att hon använder sin naturliga röst, i motsats till många Sommarpratare under förra sommaren. Det är ju människan och inte rollen vi vill åt.

Hon har dramatiska tankegångar, flerbottnade. Och hon berättar även dramatiskt men inte teatraliskt. Hon är lagom och avspänd, tankfull och direkt. Det blir lite om hur hon ser på sig själv som på en av sina hästar. Bångstyrig. Jobbig. Och några sekundsnabba ord om ADHD. Hon reciterar också från en del av sina roller. Att vara eller inte…

I en mellansektion av programmet kommer insprängda sessioner som stannar kvar efteråt hos mig. Ljudet, det suggestiva ljudet av rytmiska hovnedslag i marken, ljudet av hästens kraftfulla galopperande.

...denna midsommaraftonsmorgon

 

Det är tyst i huset. Grannarna har åkt iväg. Morgonen är sval, solen på väg att värma. Jag sitter med frukost på balkongen. Gatan är tom. Fiskmåsar ljuder högt kring hustaken.

Jag spelar gamla låtlistor blandat med nya – Dennis Lloyd, Gavin James, Eric Gadd, Sabina Ddumba. Krämar på. Frihetskänsla. Jag stör ingen. Och ingen begär något av mig.

Njuter i stunden. Inte på väg. Inte i hamn. Som en båt på svaj. Rörlig i vinden utan att driva bort. Stadigt förankrad för stunden. Kan stanna här länge. Kan också byta kurs om vinden vänder och lusten bär mig bortåt.

Mina midsomrar har sett olika ut genom hela livet. Olika traditioner i olika perioder. Den senast tillkomna är att fira i lugn och ro med Urmodern. Hon är 91. Hon anländer med färdtjänst vid lunchtid.

En kopp kaffe på balkongen nu. Sen fix i köket och bara fortsätta njuta och umgås hela helgen. Kanske Modern fortfarande minns hur man spelar Femhundra? Om hon gör det – det var ju hon som lärde mig - ska vi spela det vid köksbordet.

…mitt livs första Västerbottenpaj

 

Så många pajer jag gjort i mitt liv; ost- och purjolökspajer, hallonpajer, mangopajer, ja fler varianter men aldrig en Västerbottenpaj. Konstigt. Men nu är den här!

När den gräddades i ugnen började jag kolla på en film om en författare vars bok gör succé efter att hans kvinnliga översättare hettat upp hans manus riktigt rejält. Vilken skräck för en författare.

Man sitter och vrider och vänder på orden, våndas kring meningsbyggnader som man vill göra unika men ändå läsbara och brottas med vilka rörelser som ska föra boken framåt.

Man äter sitt manus, sover sitt manus, älskar sitt manus och räds det.

Och när man äntligen bestämt sig för hur allt ska påbörjas, pågå och avslutas så kommer en översättare och ändrar alla tråkiga och innehållslösa avsnitt.

Detta kommer bli ett nytt perspektiv för mig i mitt kommande bokskrivande - är det tillräckligt framåtlutat för att skrivas på ett annat språk?

Nu ska jag se filmen till slut. Och i morgon blir det Västerbottenpaj på midsommarbordet med min Mor.

...Sommarpratarna 2026

Foto: Sveriges Radio

Sådärja, då är vi snart igång!

Sommarpratarna startar upp på midsommardagen. Tänk att ligga i en hängmatta eller sitta på en solvarm klipphäll eller kanske på en stol med fötterna i gräset och höra signaturmelodin och sen vänta en halv sekund innan dagens Sommarpratare slår an tonen.

Kanske blir man besviken, kanske blir man glatt överraskad, kanske blir man full i skratt. Kanske man ler igenom hela programmet. Kanske man gråter. Och handlar det om något ämne man inte är ett dugg intresserad av kan det ändå plötsligt glimma till. Det kan vara en mening. Ett ord. Och är det en Sommarpratare som man redan på förhand dömt ut kan man ändå lyssna och lära sig något om sina aviga känslor.

Jag brukar lyssna på hela programmet oavsett vad jag känner. Okej, främst för att jag skriver om varje program. Men också för att vidga mina vyer åt något håll jag inte valt själv.

Jag längtar alltid efter varje dags Sommarprat och allra oftast skänker det mig en ny tanke, en ny historia eller en ny förståelse.