En bild i motljus - men ack så fin han är, Dermot
Clemenger.
På den grekiska ön var vi många kvinnor i mogen ålder som fick dansa i grupp
till discolåtar med Dermot. Han tragglade koreografin om och om igen och vi hade
sååå roligt.
När jag först klev in på Pink Platform vid havet - ett rosamålat cementgolv utan väggar och med uppspänt tak som skydd mot solen – såg jag mig som en dansant person men det visade sig vara fel. Det var svårt med koordination! Vi var flera som kämpade med vänster, höger, framför, bakom. Mest kände jag mig bakom.
Dermots tålamod var oändligt. Hans humor räddade oss i kritiska stunder. Och
han själv verkade faktiskt ha roligt. Energin, lättheten i hans moves och hans
positiva och uppmuntrande stämma när han räknande in oss med sitt härliga
"fäm, säx, sju, ått!".
Som grädde på moset - trots våra svårkoordinerade steg och tveksamma gester mot
skyn - lät han oss uppträda framför de andra hotellgästerna under veckans discokväll.
Jag säger bara - Dermot Clemenger!