…Roland Pöntinen - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Han är sist ut i Sommar - Roland Pöntinen - sist men inte minst.

Han pratar avspänt med en mellanmörk röst som har ett ljust stråk av heshet. Behaglig att lyssna på.

Han är ganska lågmäld, spränger in klassisk musik emellan pratet, filosoferar under vissa avsnitt.

Han berättar om dåtidens musikskola för barn och om hur han, som många andra svenska musiker, lärde sig att stå på scen i frikyrkan.

Han berättar varmt om sin pianolärare, Gunnar Hallhagen, som han hade både i barndomen och på Musikhögskolan i Stockholm. Hallhagen uppmuntrade sina studenter att dyka ner i litteratur och att filosofera och diskutera livsåskådningar. Hans studenter blev egna musiker med egen stil.

Pianot blev Roland Pöntinens passion. Och Hallhagen krävde ett skapande i musiken. Det skulle vara som poesi. Eller som ett drama. Vad som - bara det grep tag.

Och så tänker jag om detta Sommar. Ge mig poesi. Eller drama. Vad som - bara det griper tag.

Men nej, inget tar tag. Men det var intressant att höra hans Sommar ändå.

…Ella Carlsson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon har en stadig röst. Det känns bra. Hon är trots allt den första människan som klivit ut på planeten Mars, ja, alltså först med att kliva ut i det simulerade Mars-landskapet i Utah.

Ella Carlsson, Rymdstyrelsens generaldirektör, är inte den första i sommar att tala om rymden. Jag tänker, vad nu? Räcker det inte med våra utmaningar här? Men någon ska ju tänka utanför boxen. Det gör Ella.

Hon kopplar samman vardagliga situationer med tidsstämplar från satelliter – som elförsörjning och banktransaktioner. Säger att rymden är en del av vår vardag. Jag inser att hon har rätt. Satelliterna i våra liv.

Hennes intresse för rymden startade med Star Wars-filmerna. Kombinerat med mentala träningar inför sina skridskotävlingar lade de grunden för hennes yrkeskarriär.

Hon gjorde lumpen som ensam tjej, blev officer och gick sen civilingenjörsutbildning i rymdteknik. Ovanlig kvinna.

Hon blev helt såld på den röda planeten Mars. Det är hon fortfarande. Man skulle unna henne att ta det första klivet där.

…Aya Kanbar - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon har en mörk, lugn och svävande röst. Talar om sin kärlek till Örebro och kulturen. Trösklar i livet.

Hon är en hyllad poet, debuterade som sextonåring - Aya Kanbar - och vann pris för sin diktsamling Hyperverklighet, kom sen ut med Aftongata.

Under nästan hela sitt Sommar vandrar hon i diket, som många andra författare som Sommarpratar, hon läser och dramatiserar sitt eget manus med starka inandningar och många pauseringar. Ibland glimmar det till och hon pratar naturligt, men bara ibland. Kanske är det svårt att tala naturligt utifrån ett manus som man skrivit i tysthet. Som lyssnare får man fokusera på innehållet. Hennes berättande vittnar om att hon troligen är perfekt för att läsa sina egna poem högt. Hon har bra taktkänsla, bra diktkänsla och bra läsröst.

Hon har så småningom ett långt och intensivt kärleksavsnitt om Stockholms gator, caféer, närliggande naturreservat och tunnelbanestationer. Och ovanpå det fördjupar hon sig i människans doftsinne och vad olika doftminnen kan ge.

…Isabelle Haak - Sommar i P1

Foto: Lina Arvidsson

Isabelle Haak, tjugosex år och volleybollproffs i italienska ligan.

Hon har unga starka stämband, aktivt tryck från lungorna och rösten är inte ljus och inte mörk bara tydlig och klar mitt i sin milda skånska.

Detta är en tjej som älskar volleyboll och som redan som fjortonåring började spela med klubbens elitlag. Hennes position var högerspiker och hon servade aggressivt, hoppade högt och anföll hårt.

Hon ville utvecklas snabbt och det gjorde hon. Hon flyttade runt mellan olika klubbar i Europa. I början spelade hon i ren och pur glädje men med åren blev spelet fyllt av mer konskevenstänk.

En central figur i hennes framgångar är modern som letat klubbar, brutit upp, flyttat med.

Trots sin långa erfarenhet av sin sport är hon ung och har hon färska barn- och ungdomsminnen om exempelvis hur det var att dela rum med sin syster och hur det var att köra bil för första gången efter att ha fått körkort.

Ett informativt Sommar om volleyboll, inget direkt som skaver – och för mig, inget som tar tag.

…Mikael Wiehe - Sommar i P1

 
Foto: Lina Arvidsson

Se, så fin han är.

Men varför har han inte kransen på huvudet? Han har ju ändå fått välja blommorna själv. Kanske har han det så djupt i sig, att inte göra som alla andra. Att bryta av.

Den ständiga politikern, ifrågasättaren och sanningssägaren. Den modige.

Mikael Wiehe, som jag växte upp med från morgon till kväll ur stereons högtalare, hans fina röst - både den fysiska och den röst hans budskap bringar.

Hans stadiga stämma vittnar inte alls om att han snart är åttio.

Det är ett vackert och lågmält Sommar. Hans tillbakablickar på hur sångerna skrevs, hur de framfördes och hur viktigt det var för Hoola Bandoola att inte spelas på Svensktoppen.

Så hans samarbete med, och kärlek till, Björn Afzelius. Och hans viktiga uppgift att spela och sjunga på Björns begravning.

Det är till åren en åldrad man som gör sitt Sommar, men det hörs inte på rösten, det syns inte på fotot och i sitt budskap är han lika fräsch och ung som han var när han startade.

Han är en ikon. Han är unik. Han är en fredsbärare.

…Clas Svahn - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Han har mörk och bomullsbullig röst - Clas Svahn - journalist och expert på oidentifierade flygande objekt.

Redan som tonåring ägnade han sig åt amatörastronomi och startade även en lokal UFO-förening där han och andra dedikerade låg på garagetak och tittade på himlavalvet, lärde sig om stjärnbilder och registrerade allt som fick dem att undra.

Idag är han ordförande i UFO Sverige och ansvarar för världens största arkiv om det oförklarade. Stjärnhimlen kan han på sina fem fingrar.

Han talar om paranormala fenomen, vittnespsykologi och om en tid utan internet och sociala medier då man fortfarande trodde på allt som stod i tidningar. Han talar också om var vi idag hämtar information och vad vi väljer som vår ledstjärna. Vissa tror att jorden är platt, att rymdfärder aldrig genomförts och att jorden har som en genomskinlig kupa över sig och att det inte går att komma utanför.

I all sin kunskap om rymden är han alltifrån tvärsäker och är en stadigt nyfiken, intresserad och undersökande person.

…Lotta Klemming - Sommar i P1

 
Foto: Meddi

Ett vackert Sommar med djup, både i känslor och hav.

De flesta Sommarpratare har en grönskande bakgrund men inte Lotta Klemming - hon har havet.

Hennes exceptionellt ovanliga yrke är att fiska vilda ostron. Hon plockar dem för hand, sommar som vinter, i lugna vatten och i storm. Djupt i havet hon finner ro och kommer till sig själv, känner vördnad inför livet på havets botten - de vilda ostronens renande kraft.

Att ha ett vanligt yrke känns helt plötsligt totalt instängt när man hör om årsväxlingar i havet, temperaturväxlingar, solstrålarnas glittrande ljus genom vattnet, vågors svall.

Redan från första stavelsen hörs rösten tonad av motad gråt. Inget snyft eller ”tycka synd om”, det hörs bara att hon talar inifrån, vågar vara sårbar. Det är äkta känslor, klara tankar, ett rakt och öppet berättande. Som i många andras Sommar är det motgångar och sorg som till slut vänts till något meningsfullt och vackert.

Och vacker är hon i den sommarkrans hon valt, en kraftig och frodig med mycket liv i.