tisdag 8 februari 2011

...tre personer

Alla tre är födda i februari. Min pappa den nionde. Min son nummer två den tionde. Och min ena bror den elfte. Tre dagar efter varandra.

Min pappas födelsedag har jag firat en gång. När han fyllde sextio.  
Min sons födelsedag firas alltid. Liksom de andra barnens. Jag älskar att fira mina barn. Att tänka på när de föddes. Hur små de var. Nya. Fräscha. Och hur fina de är nu.
Min brors födelsedag firades så länge han var tillgänglig. Nu med en tanke.

När jag skulle föda min andra son hoppades jag allt jag kunde på att han skulle få en egen dag. Inte samma dag som pappa. Inte samma dag som min bror. Inte den nionde. Inte den elfte. Vilken dag som helst, bara inte någon av deras dagar. Som om jag ville ge honom ett vitt fint ark att börja med.
Så fick han då sin egen dag.Han föddes den tionde. Mittemellan. Helt perfekt.    

Naturligtvis hade han blivit densamma även om han fötts på någon av de icke önskade dagarna. Men ändå. Han fick sin egen dag. Sitt eget datum att börja sin historia med.