söndag 3 april 2011

...prylar, prylar och åter prylar

Vart jag än vänder mig är det lådor och kartonger och sopsäckar. Min väninna har just flyttat, min mamma ska alldeles strax flytta och min fästman rensar ur sitt förråd. Det handlar hela tiden om att värdera sina saker. Vill jag ha denna kvar? När använde jag den senast? Värd något i pengar? Affektionsvärde? Blir någon annan ledsen om jag gör mig av med den? Och så vidare.

Det kommer fram små brev, gamla böcker, sparade skosnören, gömda tavlor, gamla lakan, sirliga små ting från nån antikvitetsaffär och moderna träningsredskap från teveshop.

Jag hjälper till och är en ivrig utrensare. ”Vad använder du den här till?” frågar jag vänligt men med ett tonfall som inte välkomnar nostalgi. Svaret blir då oftast ”Äsch, släng den i lådan för second hand.”

För varje grej som hamnar i secondhand-lådan eller sopsäcken är jag nöjd. Varje onödig pryl som försvinner skapar ett nytt litet utrymme att röra sig på. Det finns prylar i oändlighet. Hos de allra flesta. Till och med hos mig. Man samlar på sig.