...ett möte med John Guidetti

Åh, om jag hade anat vem denne unge man var. Vi skulle just ta rulltrappan ner till Kungshallen för att äta, Anton, Lovisa och jag, när han stod där livs levande framför oss. John Guidetti. Jag förstod inte ögonblickets exklusivitet. Han såg ut som vem som helst av sönernas vänner. Lång, stark, fotbollstränad. Men Antons synapser brann. Hälsade med en polares handslag.
”Vi bara måste ta ett kort” sa han, räckte mig sin iphone och jag tyckte det var kul att han träffat en kompis. De unga grabbarna poserade. Klart jag skulle plåta. Men ”…Eh, hur gör man?”
Anton kastade sig fram, tog iPhonen, langade snabbt över den till Lovisa som tog bilder. Killarna sa hejdå till varandra. I rulltrappan ner. Anton i en annan värld. Salig. Nästintill okontaktbar. Ideligen upprepandes: ”Förstår du hur stort det här var? Det var John Guidetti!”.
Och mitt i maten formligen kröp han in i sin iPhone och la snabbt ut bilderna på Facebook. Och där, äntligen, fick han ordentlig respons på sitt magiska ögonblick.

...Estelle

Så har den efterlängtade lilla prinsessan äntligen blivit född. Estelle Silvia Ewa Mary. Ända sedan hennes mamma Kronprinsessan Viktoria och pappa Prins Daniel höll sitt magnifika bröllop har alla veckotidningsjournalister fokuserat på Kronprinsessan Viktorias mage för att se om den möjligtvis bär på ett nytt litet liv. Och till sist då, men inte på grund av journalisternas fixering, började magen växa. Och det längtades och väntades i månader. Spekulerades om nedkomstdatum. Rätt var det var åkte paret in mitt i natten till förlossningen och bara några timmar senare var hon född.

Lilla Estelle. Femtioen centimeter lång och tretusen tvåhundraåttio gram tung. Och pappan Prins Daniel sa att känslorna var all over the place.

Så hann namnet Estelle knappt uttalas färdigt förrän Herman Lindqvist måste racka ner på det. Att han bara orkar. Problematisera namnet istället för att glädjas över barnet.

Estelle. Stella blir kanske hennes smeknamn av polarna. Stella betyder stjärna. En stjärna är född.

...förutbestämda tankebanor

Jag skulle vilja tänka en ny tanke idag. Tänka från ett annat håll. I något nytt spår. Annan riktning. Men tankar verkar följa sitt eget mönster. Sin vanliga väg. Som en väl upptrampad stig. Som om hjärnvindlingarna och tankebanorna är förutbestämda. Som om tankarna har en inneboende struktur och endast i undantagsfall stöter i, darrar till en stund, och sedan fortsätter oberört.

Ibland tvingar livet fram nya tankar. Vid sjukdom, olyckor eller dödsfall. Då kan livet ställas vid sin yttersta kant och säg den som inte hisnar vid ett högt stup. Men det är inte den sortens tankar som kommer från omvälvande händelser som jag längtar efter. Vem längtar efter olycka? Nej, jag skulle bara vilja få en enda ny tanke idag, som inte följer det gamla spåret, en tanke som liksom kommer från sidan och puffar till mitt sinne så att jag överrumplat får säga ”Åh, kan det vara så också?”.

Så tänker jag på väg till jobbet, först buss och sen tunnelbana, en vanlig dag. Lik alla andra. Som en upptrampad stig.

...en chokladkaka

Vid Slussen kliver en smal kille i tjugoårsåldern på t-banan och sätter sig med sin röda trunk i knäet. Ur jackan tar han fram en stor chokladkaka. När han öppnar den hörs ljudet av den spröda pappersplasten och alla som sitter eller står nära tittar på hans choklad. Troligtvis är det en liten, liten ruta av den som vi alla skulle behöva för att få upp blodsockret nu på väg hem från en lång arbetsdag.

Så viker han papperet runt chokladen och håller ett stadigt grepp. Han för hela kakan mot munnen och biter rejält över flera rader. Nu är det bara vi kvinnor som tittar. Nej, vi tittar inte. Vi stirrar avundsjukt. Inte bara för att vi är sugna just nu, nej det är som om vi stirrar avundsjukt för att vi också skulle vilja öppna en stor chokladkaka och helt obekymrat kunna bita rakt av. Tugga för tugga. För det är precis det han gör. Han tar en tugga. Mumsar. Sväljer. En ny tugga igen.

Jag vet. Att äta en chokladkaka är inte svårt. Men att göra detta helt obekymrat - det är det som är grejen.