...ett möte med John Guidetti

Åh, om jag hade anat vem denne unge man var. Vi skulle just ta rulltrappan ner till Kungshallen för att äta, Anton, Lovisa och jag, när han stod där livs levande framför oss. John Guidetti. Jag förstod inte ögonblickets exklusivitet. Han såg ut som vem som helst av sönernas vänner. Lång, stark, fotbollstränad. Men Antons synapser brann. Hälsade med en polares handslag.
”Vi bara måste ta ett kort” sa han, räckte mig sin iphone och jag tyckte det var kul att han träffat en kompis. De unga grabbarna poserade. Klart jag skulle plåta. Men ”…Eh, hur gör man?”
Anton kastade sig fram, tog iPhonen, langade snabbt över den till Lovisa som tog bilder. Killarna sa hejdå till varandra. I rulltrappan ner. Anton i en annan värld. Salig. Nästintill okontaktbar. Ideligen upprepandes: ”Förstår du hur stort det här var? Det var John Guidetti!”.
Och mitt i maten formligen kröp han in i sin iPhone och la snabbt ut bilderna på Facebook. Och där, äntligen, fick han ordentlig respons på sitt magiska ögonblick.