Brodersbrevet är nominerat till Selmapriset 2015. Selmapriset instiftades i fjol. Det är ett pris som egenutgivare kan tävla om. Om man själv inte skickar in sitt manus kan det hända att någon annan gör det. I Brodersbrevets fall var det den underbara lektören Katarina Vastamäki som nominerade.
Är det viktigt att vinna ett pris? Ja. Det ger ära. Det ger uppmärksamhet. Och det ger en summa pengar. Men är det viktigt att vara bara nominerad? Ja. Det kan göra att man vinner. Och då får man allt det där. Men är det viktigt att vara nominerad även om man inte vinner? Ja. Det ger glädje att någon tycker boken är så bra. Det ger spänning. Det kan hända att man vinner. Och även om man inte vinner kan man ändå hamna på tio-i-topp-listan.
Så nu gläds jag. I spänd förväntan. Karamellen att Brodersbrevet blivit nominerad smakar bra. Och jag har läst att forskning visar att människan mår bättre av att hoppas och sedan bli besviken än att inte våga hoppas alls. Så nu gläds jag även om jag inte vinner.
