Jag köpte snyggt ulligt garn. Melerat i starkt vinrött, ljusare vinrött och vitt. Jag stickade handledsvärmare och det tog två timmar för varje. De blev ursnygga, ursköna och värmande precis som önskat.
Till Norrtäljes enda garnaffär gick jag igen och köpte ett nystan till. Men nu melerat i starkt blått, ljusare blått och vitt. Tänkte att detta fick bli en vintersyssla.
Men nu när jag skulle påbörja de blå handledsvärmarna började jag granska de vinröda. Var de egentligen så perfekta? Var de inte en aning sladdriga? Jo, här kunde de nog tajtas till. Så jag la upp färre maskor. Stickade tajt och format och la till några maskor där handen blir bredare. Provade med jämna mellanrum och nickade förnöjsamt på huvudet. Nog skulle de sitta bra på. Efter fyra timmars stickande fäste jag sista garnändan och drog på de nya plaggen. Förskräckliga. Jag tvekade inte en sekund. Tog fram saxen och klippte bort de fästade ändarna och repade upp hela skiten. Handledsvärmare ska i n t e sitta som ormskinn.
