lördag 4 mars 2017

...medicinen mot deppighet

Det är lätt att vara deppig. Eller är det bara jag? Men jag har hittat en medicin. En medicin förutom motion, bra kost och goda relationer. Det är det där med att bli bönhörd och vakna varje morgon. Att bli medveten om ynnesten. En dag till. En dag som jag tror är förutsägbar men som kanske ändå bär på något nytt för min själ. Ett ord. Ett meddelande. Ett möte.

Och det är ju den där tanken på min arbetskamrat som dog i sömnen som liksom satt sig på hjärnan på mig. Hon var i femtioårsåldern och jag var runt tjugo. Och det först nu sen jag själv gått över femtioårsstrecket som jag börjat tänka på henne. Och jag har alltid förstått men förstår det än mer nu, att livet inte är för givet. Man kan dö i sömnen.

Så medicinen mot deppigheten då? Jo, en bön om kvällen att få vakna nästa morgon. Oftast slår den in. Man kan nästintill framkalla ett bönesvar genom en enkel bön. Jag ber 'Låt mig få vakna i morgon'. Och det händer. Och att börja varje dag med att ha blivit bönhörd - det är medicin det.