torsdag 21 maj 2015

...att blicka in i sin ungdoms tid

En återträff i Småland. Tillbaka i ungdomens tid. Hur många år har gått? Är det trettiofem? Eller rent av fyrtio? Och från när ska vi räkna? Är det från tiden då vi utan föräldrarnas vetskap bröt oss loss? Eller från tiden då föräldrarna insåg att de inte längre kunde hindra oss? För vi började långt innan de visste.

Är det länge sen? Eller var det igår? Ja, kanske rent av nyss? Fast vi blivit äldre. Levt fler dagar. Lärt oss mer. Och när vi ser på våra egna barn, eller varandras, slås vi av hur unga vi var. Hur blev livet för dig? Och för mig? Minns du det vi hade? Och minns du samma som jag? Kanske minns jag något om dig som du glömt. Och du något om mig som jag inte minns. Våra minnen - stora sjok och månskärvetunna fragment - en del glädjande, andra svåra, men allra mest en tillhörighet. Vi hade varandra. I olika perioder. I olika konstellationer.

Och nu - ett dygn med oss igen. Hur länge sen är det? Trettiofem eller fyrtio år? Eller var det igår? Kanske var det rentav alldeles nyss.