Det tar på krafterna att vänta på rubriker.
Det var med viss tvekan jag tackade ja till en intervju kring hur det är att vara anhörig till någon som försvunnit. Men när jag hörde upplägget från den unga och seriösa journalisten från TT Nyhetsbyrån tänkte jag att jag gärna kan ge en röst åt dem, åt oss, som lever i ovisshet.
Vi träffades på ett fik på Söder. Journalisten ställde frågor. Jag försökte formulera mig. I vanlig ordning var jag sämre på att prata än vad jag är på att skriva. Hon var vänlig o lyhörd och vi skildes åt efter överenskommelse om att jag skulle få läsa texten innan publicering.
Texten kom i ett mejl. Jag skickade tillbaka den med någon detaljändring. Allt okej.
TT Nyhetsbyrån skriver artiklar som lokaltidningar runtom i landet kan köpa och publicera. Lokaltidningarna får inte ändra i artiklarna, men rubriker sätter de själva. Det kan bli hur konstigt som helst. Två gånger förut har jag varit med om det. Nu våndas jag.
Ikväll dricker jag varm choklad o hoppas kunna sova.
