Vissa saker får vi aldrig svar på. Och livets facit finns inte. Vi själva skapar, förstör, skapar nytt, ångrar oss eller andas ut, hittar nya vägar, slåss med nya svårigheter, köper nya skor, de nya skorna släpper också in små gruskorn och vi kan fråga oss många gånger om ifall det fanns en bättre väg eller något annat än detta nu som borde vara h e l t rätt för oss.
Men det enda vi har är nu. I denna stund när jag sitter på ett café vet jag att det är alla mina sammanvägda val och impulser och handlingar som lett fram till just denna koppen cappuccino. Den är god. Och under fikastunden har jag svarat på ett viktigt meddelande, skrivit ett uppmuntrans- och You-Go-Girl-sms till en ung blivande författarinna och genom att tvinga mina kringflackande tankar till ord har jag landat i mig själv och famnat nuet.
Jag kan planera framåt och kasta en blick bakåt men kan aldrig ta ett andetag i efterskott eller förskott. Varje nu behöver sitt eget syre och varje nu är värt sitt eget friska andetag.
