Nu.
Just nu skulle det passa perfekt med en cig. Här i solen där jag sitter med en kopp kaffe och njuter av den milda septemberluften - tänk att tända en cigarett, dra ett bloss och sakta blåsa ut röken som en signal på min urkraft.
Men nej. Här tänds ingen cig. Det är ju för hela världen mer än trettio år sen jag slutade. Och jag ser ingen som helst anledning till att aktivt och medvetet dra ner någon gift i lungorna. Men suget finns kvar. Efter mer än trettio år!
Jag intervjuade en kvinna på Sluta-röka-linjen i samband med en artikel till en tidning. Hon berättade för mig att varje gång man drar ett bloss bildas det nya nikotinreceptorer i hjärnan. Och de vill alltid ha sitt. Hon sa också att nikotin är en förrädisk drog. Den både piggar upp vakenheten o därmed koncentrationen o c h lugnar ens inre. Två hullingar i en.
Så här i septembersolens sken där jag sitter och känner suget konstaterar jag med en skakning på huvudet att de där tidigt införskaffade nikotinreceptorerna tycks leva än.
