Sista dagen på detta skitår. Härligt! Visserligen är det en dag som alla andra men nån gång måste det vända. Och kanske är det nu. Vaccineringen har börjat. Ljuset sägs ha vänt. Vi får visualisera solen där bakom den tjocka grå filten som kallas himmel. Vi vet av erfarenhet att det kommer en vår. Och denna vår vi nu går tillmötes får vi innerligt hoppas blir bättre än den förra.
Det är svårt att lyfta sig själv i håret. Det måste komma inifrån och det där med att tvinga sig själv för att få lust är en ekvation som heter duga. Vissa dagar har jag nästan fysiskt känt hur svårt det är att stå upp emot vintermörkret och tyngdlagen.
Mitt mål har varit att gå en lång promenad varje dag. Suga in det lilla ljus som finns. Bli kall om kinderna. Mycket regn och rusk har det varit men jag har travat i ur och skur i vetskapen om att det är min medicin. Kroppen och knoppen hör ihop. Det är inget nytt.
Och idag ska jag ta årets sista promenad, med vänner och matsäck. Sen äntligen - Ring, klocka, ring!
