Idag är det trettio år sen Afrika-sonen föddes. Anton.
Det var på Kijabe Hospital, vid Rift Valley, en timmes bilfärd nordväst om Nairobi. Där hade jag några månader tidigare träffat den amerikanske doktor Fader. Mitt religiösa sinnelag tog då emot doktorns namn som ett löfte om skydd kring den stundande förlossningen. Kände mig trygg med tanken på att föda där. Vården var mer utvecklad där än i Mbarara i Uganda där vi bodde.
Tre veckor innan beräknat förlossningsdatum flög vi från Kampala till Nairobi. I väskan hade jag ett motvilligt intyg från en butter engelsk läkare där han försäkrade att det var okej att jag flög höggravid, den tre kvarts långa flygresan, och att det inte var någon som helst risk att jag skulle föda på planet.
Vi tog sen in på Kijabe Guesthouse och väntade.
Så vände en av nätterna sitt blad till nästa dygn, till den tionde februari nittonhundranittiotvå. Det blev Antons födelsedag. Några timmar senare strålade solen in i vårt enkla sjukhusrum som en välkomsthälsning.