…Roland Pöntinen - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Han är sist ut i Sommar - Roland Pöntinen - sist men inte minst.

Han pratar avspänt med en mellanmörk röst som har ett ljust stråk av heshet. Behaglig att lyssna på.

Han är ganska lågmäld, spränger in klassisk musik emellan pratet, filosoferar under vissa avsnitt.

Han berättar om dåtidens musikskola för barn och om hur han, som många andra svenska musiker, lärde sig att stå på scen i frikyrkan.

Han berättar varmt om sin pianolärare, Gunnar Hallhagen, som han hade både i barndomen och på Musikhögskolan i Stockholm. Hallhagen uppmuntrade sina studenter att dyka ner i litteratur och att filosofera och diskutera livsåskådningar. Hans studenter blev egna musiker med egen stil.

Pianot blev Roland Pöntinens passion. Och Hallhagen krävde ett skapande i musiken. Det skulle vara som poesi. Eller som ett drama. Vad som - bara det grep tag.

Och så tänker jag om detta Sommar. Ge mig poesi. Eller drama. Vad som - bara det griper tag.

Men nej, inget tar tag. Men det var intressant att höra hans Sommar ändå.

…Ella Carlsson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon har en stadig röst. Det känns bra. Hon är trots allt den första människan som klivit ut på planeten Mars, ja, alltså först med att kliva ut i det simulerade Mars-landskapet i Utah.

Ella Carlsson, Rymdstyrelsens generaldirektör, är inte den första i sommar att tala om rymden. Jag tänker, vad nu? Räcker det inte med våra utmaningar här? Men någon ska ju tänka utanför boxen. Det gör Ella.

Hon kopplar samman vardagliga situationer med tidsstämplar från satelliter – som elförsörjning och banktransaktioner. Säger att rymden är en del av vår vardag. Jag inser att hon har rätt. Satelliterna i våra liv.

Hennes intresse för rymden startade med Star Wars-filmerna. Kombinerat med mentala träningar inför sina skridskotävlingar lade de grunden för hennes yrkeskarriär.

Hon gjorde lumpen som ensam tjej, blev officer och gick sen civilingenjörsutbildning i rymdteknik. Ovanlig kvinna.

Hon blev helt såld på den röda planeten Mars. Det är hon fortfarande. Man skulle unna henne att ta det första klivet där.

…Aya Kanbar - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon har en mörk, lugn och svävande röst. Talar om sin kärlek till Örebro och kulturen. Trösklar i livet.

Hon är en hyllad poet, debuterade som sextonåring - Aya Kanbar - och vann pris för sin diktsamling Hyperverklighet, kom sen ut med Aftongata.

Under nästan hela sitt Sommar vandrar hon i diket, som många andra författare som Sommarpratar, hon läser och dramatiserar sitt eget manus med starka inandningar och många pauseringar. Ibland glimmar det till och hon pratar naturligt, men bara ibland. Kanske är det svårt att tala naturligt utifrån ett manus som man skrivit i tysthet. Som lyssnare får man fokusera på innehållet. Hennes berättande vittnar om att hon troligen är perfekt för att läsa sina egna poem högt. Hon har bra taktkänsla, bra diktkänsla och bra läsröst.

Hon har så småningom ett långt och intensivt kärleksavsnitt om Stockholms gator, caféer, närliggande naturreservat och tunnelbanestationer. Och ovanpå det fördjupar hon sig i människans doftsinne och vad olika doftminnen kan ge.

…Isabelle Haak - Sommar i P1

Foto: Lina Arvidsson

Isabelle Haak, tjugosex år och volleybollproffs i italienska ligan.

Hon har unga starka stämband, aktivt tryck från lungorna och rösten är inte ljus och inte mörk bara tydlig och klar mitt i sin milda skånska.

Detta är en tjej som älskar volleyboll och som redan som fjortonåring började spela med klubbens elitlag. Hennes position var högerspiker och hon servade aggressivt, hoppade högt och anföll hårt.

Hon ville utvecklas snabbt och det gjorde hon. Hon flyttade runt mellan olika klubbar i Europa. I början spelade hon i ren och pur glädje men med åren blev spelet fyllt av mer konskevenstänk.

En central figur i hennes framgångar är modern som letat klubbar, brutit upp, flyttat med.

Trots sin långa erfarenhet av sin sport är hon ung och har hon färska barn- och ungdomsminnen om exempelvis hur det var att dela rum med sin syster och hur det var att köra bil för första gången efter att ha fått körkort.

Ett informativt Sommar om volleyboll, inget direkt som skaver – och för mig, inget som tar tag.

…Mikael Wiehe - Sommar i P1

 
Foto: Lina Arvidsson

Se, så fin han är.

Men varför har han inte kransen på huvudet? Han har ju ändå fått välja blommorna själv. Kanske har han det så djupt i sig, att inte göra som alla andra. Att bryta av.

Den ständiga politikern, ifrågasättaren och sanningssägaren. Den modige.

Mikael Wiehe, som jag växte upp med från morgon till kväll ur stereons högtalare, hans fina röst - både den fysiska och den röst hans budskap bringar.

Hans stadiga stämma vittnar inte alls om att han snart är åttio.

Det är ett vackert och lågmält Sommar. Hans tillbakablickar på hur sångerna skrevs, hur de framfördes och hur viktigt det var för Hoola Bandoola att inte spelas på Svensktoppen.

Så hans samarbete med, och kärlek till, Björn Afzelius. Och hans viktiga uppgift att spela och sjunga på Björns begravning.

Det är till åren en åldrad man som gör sitt Sommar, men det hörs inte på rösten, det syns inte på fotot och i sitt budskap är han lika fräsch och ung som han var när han startade.

Han är en ikon. Han är unik. Han är en fredsbärare.

…Clas Svahn - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Han har mörk och bomullsbullig röst - Clas Svahn - journalist och expert på oidentifierade flygande objekt.

Redan som tonåring ägnade han sig åt amatörastronomi och startade även en lokal UFO-förening där han och andra dedikerade låg på garagetak och tittade på himlavalvet, lärde sig om stjärnbilder och registrerade allt som fick dem att undra.

Idag är han ordförande i UFO Sverige och ansvarar för världens största arkiv om det oförklarade. Stjärnhimlen kan han på sina fem fingrar.

Han talar om paranormala fenomen, vittnespsykologi och om en tid utan internet och sociala medier då man fortfarande trodde på allt som stod i tidningar. Han talar också om var vi idag hämtar information och vad vi väljer som vår ledstjärna. Vissa tror att jorden är platt, att rymdfärder aldrig genomförts och att jorden har som en genomskinlig kupa över sig och att det inte går att komma utanför.

I all sin kunskap om rymden är han alltifrån tvärsäker och är en stadigt nyfiken, intresserad och undersökande person.

…Lotta Klemming - Sommar i P1

 
Foto: Meddi

Ett vackert Sommar med djup, både i känslor och hav.

De flesta Sommarpratare har en grönskande bakgrund men inte Lotta Klemming - hon har havet.

Hennes exceptionellt ovanliga yrke är att fiska vilda ostron. Hon plockar dem för hand, sommar som vinter, i lugna vatten och i storm. Djupt i havet hon finner ro och kommer till sig själv, känner vördnad inför livet på havets botten - de vilda ostronens renande kraft.

Att ha ett vanligt yrke känns helt plötsligt totalt instängt när man hör om årsväxlingar i havet, temperaturväxlingar, solstrålarnas glittrande ljus genom vattnet, vågors svall.

Redan från första stavelsen hörs rösten tonad av motad gråt. Inget snyft eller ”tycka synd om”, det hörs bara att hon talar inifrån, vågar vara sårbar. Det är äkta känslor, klara tankar, ett rakt och öppet berättande. Som i många andras Sommar är det motgångar och sorg som till slut vänts till något meningsfullt och vackert.

Och vacker är hon i den sommarkrans hon valt, en kraftig och frodig med mycket liv i.

…Britt Ekland - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Haha, hon är ju jätterolig när hon berättar!

Och slutet är precis vad man kunde vänta sig om man hade hunnit tänka på slutet innan det kom.

Men de första minuterna tänker jag skeptiskt, vad är det här för dravel och hur ska jag orka igenom? I sin inledning låter hon som en överentusiastisk sagoberättande tant som samlar en grupp barn och säger "Kom här, så ska ni få höra”.

Men döm om min förvåning. Det går inte många minuter förrän hon fångat mig.

Denna energiska kvinna - Britt Ekland - förstasidesstoff under många år, både för sina skådespelarroller och för sina män.

Vilken otur hon hade, medsvept av rika knösar med obehagligt kontrollbehov.

I unga dagar ville hon vara en ”fin flicka” men det passade inte hennes temperament. Hon var alldeles för självständig, äventyrslysten och het i männens blickar.

I programmet blandar hon musik från Povel Ramel till Rod Stewart.

Helt klart ett Sommar värt att lyssna på. Och så begrunda tidens utveckling både vad det gäller pälskläder och Metoo.

Vilken resa.

…Jonna Sundling - Sommar i P1

Foto: Darren Hamlin

Detta är Sveriges Queen of Sprint - Jonna Sundling - mångfaldig guldmedaljör på skidor.

Lika ung som hon ser ut, lika ung är hennes röst men med en viss skrovlighet - inte som barken på en ek, mer näverlik. Hon är tydlig i sitt språk, medveten och framåtriktad.

Hon talar om olika lopp, mästerskap, vinster, förluster och andra utmaningar.

Det är intressant att höra om hur hon tänker om sina prestationer. Hon har fokus på prestation framför resultat. Det är hennes nyckel till själva resultaten. Det är verkligen värt att lyssna på. Hon handlar inifrån och ut.

Ytterligare är det intressant med hennes reflektioner kring egenskapen ”vinnarskalle”.

Själv har jag alltid hävdat att en vinnarskalle inte nödvändigtvis behöver vara en dålig förlorare. I diskussioner har jag fått mothugg av andra som hävdat att vinnarskalle och dålig förlorar-mentalitet går hand i hand - att det måste vara så.

Men idag, efter att ha lyssnat på Jonna Sundling, tycker jag mig äntligen ha fått stöd för mitt eget resonemang.

…Per Persson - Sommar i P1

 
Foto: Frida Klang

Per Persson - sångaren och basisten i sitt band Perssons Pack.

Han börjar med en glad röst, inte käck och klämmig, utan grundglad. Och ibland faller det in en rullande skrattpuff över en stavelse eller två. Gemytligt med hans dialekt.

Hans Sommar startar fint om musikens värld och om vardagliga ting.

Det är historier om Hälsingland, Stockholm och vänskaper. Han säger att han är konflikträdd men när det väl gäller ryter han ifrån - och åker på stryk varje gång.

Sen berättar han om turnerandet, festandet och var allt detta festande slutade för honom. Han blev sjuk, miste körkortet och misskötte sitt musikerjobb. Slösade pengar, slösade bort förtroende i nära relationer och slösade mycket av sitt liv på alkoholen.

Han framställer sig som snäll men det är ju en vanlig självbild hos många alkoholister - att de är snälla bara för att de inte blir arga och våldsamma vid fylla. Det blir tradigt att lyssna på.

Programmet följer samma linje som festandet - det börjar roligt och sen går det bara utför.

…Julia Ravanis - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Äntligen.

Detta är en författare som pratar naturligt, långt ifrån bokinläsarrösten och det är befriande efter en del andra författare denna sommar som inte hittat fram i sin egen röst. Sin vanliga.

Men det gör hon - Julia Ravanis - teknikhistoriker och författare. Hon är både filosofisk och intellektuell.

Hon har en mellanröst, kanske både ljus och mörk, och med sympatisk skrovlighet. Den är skön att lyssna på.

Hon pratar om matematik, sannolikhet, verklighet. Allt som kan mätas, allt som kan beräknas, allt som kan listas ut med hjälp av siffror och modeller. Det är positiva tal och negativa tal, matematikens starka och sköra.

Och så det andra sköra, i hennes inre, brodern som tog sitt liv. Hon berättar mycket om honom, Daniel, och talar om sin sorg och svarta hål i rymden, gravitationen och tunga himlakroppar där tiden går långsamt.

Så kärleken, när det orimliga blir rimligt, när snöflingor kan förevigas, det jordiska, det gudomliga, och frågan om vad man i kärleken kan förlåta och fördra.

…Malin Eckerman - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Jag vet inte.

Först ett intressant anslag. Sen känns det som om hon slår in många öppna dörrar. Hon läser upp sina insikter som små uppmaningar kring hur man borde tänka och leva.

Malin Eckerman - en driftig kvinna. Hon är bokhandlaren i Lycksele som startade sin nya bana, utan att veta det då, genom att leda striden för att få ha kvar den stora arbetsplatsen Skatteverket på orten.

Men detta Sommar gör tyvärr att jag kommer på mig själv med att himla med ögonen av pretto-genans inför klyschor och förklädnader av uttryck som tycks ämnade att uppfattas som hämtade ur djupet.

Hon vill vara djup och jag tror henne verkligen att hon jobbat med att möta sig själv, hon är säkert djupare än hon låter, men det är något i framförandet som liksom är utanpå.

Ändå, hennes första sekvens som handlar om kampen för att behålla Skatteverket på orten, den tror jag alla kan ta till sig som ett hopp om att det lönar sig att protestera. Och just det, att människor går samman - det är en ofta underskattad kraft.

…Bo Ekman - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Han ser så fin ut och har massor att säga.

Här hör vi bas och knarr på en och samma gång. Knarret kommer naturligt av att elasticiteten i stämbanden minskar med åldern. Och basen får mig att fantisera att han är släkt med Rickard Wolff.

Bo Ekman talar och han har en fyndig inledning - ett direkt tilltal till den enskilde och en global blick på människa och natur.

Ordhastigheten är nog den lägsta denna sommar. Det gör att allt hörs tydligt och budskapet är klart. Det är ”fara å färde” vad det gäller vår planet, vårt klimat och vår framtid. Han har en annan vokabulär än många tidigare Sommarpratare och det friskar upp.

Tyvärr låter han så många andra röster ta plats i programmet och det blir inte den där sköna sammanhängande väven som ibland vajar i vinden när en Sommarpratare djuplodar och bär fram sina tankar som en gåva till lyssnarna.

Jag gillar vanligtvis när ordflödet inte är överdrivet snabbt. Men det dröjer bara en tredjedel in i programmet innan jag ändrar speeden till ett komma fem.

…Rissa Seidou - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Ett vackert foto på en vacker polis.

Först själva utseendet och auran. Men sedan i programmet stämmer beskrivningen också på hennes personlighet och hållning. Cool kvinna.

Rissa Seidou - polis i Stockholms mest utsatta område, trebarnsmamma och en av frontfigurerna i dokumentären ”Poliserna i våldsvågen”.

Hon har en kraftfull röst med ett speciellt tonfall. Om du tänker dig att någon lite uppfordrande, bestämt och förvånat på samma gång skulle säga ”Eeey!” då är det den vibrationen som ligger som en vibrerande tross i berättandet.

Meningarna är grammatiskt riktiga i ordföljd. Något r, s eller t faller bort ibland. Och ovanpå sitt svenska ordförråd bultar det till då och då med en släng av orten-accent. Det är levande.

Budskapet i hennes Sommar är ”Barn ska vara barn, inte några jävla soldater”. Drivkraften är att rädda barn från att hamna i kriminalitet.

Hon ser ungdomar i grov brottslighet på nära håll, har varit på många ungas begravningar och hon ger inte upp. Men allt kräver hårt arbete.

…Axel Åhman - Sommar i P1

 
Foto: Annika Berglund

När de uppenbarade sig var vi nog många som trodde att de var ett gäng medelålders män som ville testa att ploja på scen. Men de har musicerat i över femton år. Trion Kaj, en säker sådan sen högstadiet. Säker i sina inbördes relationer, men aldrig säkra eller ens intresserade av någon musikkarriär.

En av de tre - Axel Åhman – vilken rolig kille.

Temperamentet verkar han född med, influerad av svenskar men helt finsk.

Hans stadiga dialekt gör att köksbordet blir tjöcksbårdet och språkbruket gör ett stenkast bort till ett stövelkast bort. Österbotten och Västerbotten reds ut.

Inom de första tio minuterna har jag skrattat högt. Hans referenser - gud så härligt med någon som är rakt på utan ursäkt.

Han är okonstlad men inte simpel. Hans Sommar är livsglädje, realism och allt utom högtravande - grundad i sitt finska och inte beroende av högintensiva paroxysmala dopaminkickar. Har aldrig strävat efter kändisskap. Och han är så på pricken när han härmar rikssvenska.

När han berättar om sin farmors stuga långt ut på den finländska landsbygden känner jag ett sug till skogarna. Gammelskogen som jag har trettio centimeter från min balkong är visserligen skog, men landet med lantluft lockar.

…Karolina Ramqvist - Sommar i P1

 
Foto: Annika Berglund

Hon har ju en helt fantastisk röst. Mörk, rund och mjuk som en vinröd plyschfåtölj att sjunka ner i. Att omfamnas av. Man vill bara sitta där och vara. Sitta kvar. Få mera.

Karolina Ramqvist. En författare. En riktig berättarröst.

Jag ska alldeles strax lyfta något som jag inte gillar till hundra procent. Men först måste jag säga att hon är den första Sommarprataren som väckt lusten hos mig att närma mig författarskapet igen.

Jag håller inte med om allt hon säger men a t t hon säger det, att hon dryftar alla sina funderingar kring författarskapet, det gillar jag. Tveksamheten, men ändå - det inre som måste ut. Man vet inte vad. Man ser det växa och bli till. Från tomt papper till fyllt.

Det jag har svårt för är att hon använder bokläsarrösten. Innehållet ter sig personligt, ja nästan privat, men ändå är det som om hon läser ur en bok om sina tankar i stället för att ge dem.

Men efter halva sitt Sommar, äntligen, blir talet annorlunda – och kanske till den grad att man når in till henne.

…Margrethe Vestager - Sommar i P1

 
Foto: Lina Arvidsson

Donald Trump gillar henne inte och då förstår vi att hon är bra för världen.

Hon är ekonom, före detta EU-kommissionär – Margrethe Vestager – har tagit stora beslut inom EU, vågat stå upp emot Google och Apple.

Jag ser i mitt flöde att en recensent kallar detta Sommar "förlamande tråkigt".

Ändå lägger Margrethe etthundrafyrtio miljarder svenska kronor som en cliffhanger. Hon talar om demokrati, skattesmitare och den privata data som vi läcker genom att använda oss av sociala medier, och internet i stort. Alla algoritmer som vi tillåter.

Vi betalar med vår tid, vår uppmärksamhet och våra önskningar.

Men visst blir jag besviken när hon säger att hon använt sig av artificiell intelligens. Hon har skrivit de olika avsnitten i sitt Sommar men sen låtit den icke levande tjänsten formge det hela. Så dött.

Det var väl just det som recensenten identifierade på ett tidigt stadium. Jag grämer mig att inte jag gjorde det. Men det var väl för själva fakta i programmet och jag gillar hennes danska accent.