lördag 3 oktober 2015

...Bokmässan - förra helgen

För den som varit på Bokmässan någon gång behöver intet förklaras. Men för den som aldrig varit där kan den behöva beskrivas.

Hela mässan är i folkmassemängd och rörelse som Stockholms centralstation - i slowmotion. Det är folk tätt framför, bakom och om båda sidor. Man kan inte sträcka ut stegen. Alla rör sig sakta, sakta. Ett högljutt sorl, som en smattrande matta runt öronen och var tjugonde meter ljuder högtalarna från just förbipasserade monter där någon författare intervjuas. Luften är varm. Syrefattig. Men räcker ändå.

Författarna har kommit ur sina grottor. Visar sina ansikten. Sina reservoarpennor. Det signeras. Och signeras. Och skryts. Och klankas på. Och till och med klagas på av författaren att hen måste sitta och intervjuas fast hen hellre skulle vilja gå tillbaka till sin säng på hotellet. Publiken tar emot allt sånt med ett bekräftande gapskratt, bara författaren är tillräckligt stor.

Men tack och lov finns det också författare som på allvar möter sina intelligenta läsare.