...Vulkan

Vem avgör om du har något att berätta, värt något för andra? Vem har makten över din känsla och din längtan? Vem avgör din känsla för dig själv? Vem påverkar dig att tro eller att inte tro på det du innerst inne vill ge? Vem ger dig känslan av att ha något att bidra med? Och vem ger dig tanken att det inte spelar någon roll vad du säger för det är ändå redan sagt?

Och har du skrivit något som du väntar bekräftelse på? Drömmer du om att bli upptäckt? Av vem då? Av någon förläggare som ska få dig att känna dig speciell? Det är roligt om det händer. Men om någon sagt tack, men nej tack - tappar du då tron på dig själv? Försvinner känslan och din längtan? Ändras synen på dig själv? Låt det inte ske.

Jag tackar Vulkan. Egenutgivningsförlaget som tillsammans med mig har arbetat fram Brodersbrevet från ett fransigt worddokument till en stringent pdf och slutligen till en sammanhållen bok. Jag fortsatte tro på min förmåga att berätta trots refuseringar. Och nu är Brodersbrevet här. Tack, Vulkan.