Med vördnad och respekt inför alla finska krigsbarn och deras anhöriga i båda länder - Finland och Sverige - skrivs denna text.
Ungefär sjuttiotusen barn kom från Finland till Sverige under andra världskriget. Tanken var då - mycket förenklat från min sida nu - att de finska barnen skulle räddas undan en eventuell död i kriget och att deras finska föräldrar skulle bli ekonomiskt avlastade under en svår period. Tanken var också att dessa barn snart skulle tillbaka till sina ursprungsfamiljer i Finland. För många blev det inte så.
Efter att först traumatiskt ha skilts ifrån sina biologiska föräldrar, och i många fall även från sina biologiska syskon, blev det svårare och svårare ju längre tiden gick att även skilja barnen från sina svenska fosterföräldrar som de nu börjat lära känna.
Barnen hade kommit till ett land med ett för dem obegripligt språk, skurits av från sina rötter och hade inget annat än att i ren överlevnadsdrift försöka anpassa sig.
Barnen togs omhand. Vem tog hand om sorgen?
