Jag har alltid tänkt på Norge, Sverige och Finland som tre avlånga, oformliga och korvliknande länder som ligger bredvid varandra från väst till öst med fötterna i syd och huvudet i norr. Inte har jag tänkt på Norge och Finland som grannländer. Men så är det ju. Deras hjässor möts i toppen och Sverige kläms lite emellan.
Tre fjärdedelar av Finland är täckt av barrskog. Det är en uppgift jag läst mig till och tror gärna på den för då känner jag mig hemma i tanken - uppvuxen som jag är i de småländska mörka skogarna.
Och grannlandet i öst lockar mig med att kallas de tusen sjöarnas land. Jag njuter av sjöar och är rädd på hav. Det finns ungefär sextiotusen sjöar och vattendrag i Finland. Herreminje. Skog, skog, vatten och skog - var bor alla människor?
Finland börjar te sig exotiskt. Kanske jag tar mig dit någon gång.
En mulen vinterdag i ungdomen var jag där med en kör från kyrkan på Söder, sjöng i en kyrka i Helsingfors och sen tillbaka. Jag minns inget mer. Så det besöket räknas nog inte.
