…Ida Johansson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Jag sitter och ler igenom hela programmet. Det går inte att låta bli. Hon är så direkt och okrånglig och säger vad hon tycker och tänker.

Ida Johansson – en frisk fläkt i detta forum. Hon är den första personen med Downs syndrom som har Sommarpratat och hon gör det verkligen med den äran.

Hon säger saker som hon själv skrattar åt och bara det klingande ljudet gör att man själv måste skratta till. Hon balanserar perfekt mellan hybris och självreflektion.

Hon är fylld av kärlek till både andra och till sig själv.

Hon är stolt över sig, lever ut sin kreativitet och bejakar och älskar sina goda egenskaper på ett svindlande och befriande sätt. Och rakt igenom glädjen över livet, lusten och möjligheter finns hela tiden en underton att fler borde ta till vara på allt de har.

Våga pröva. Våga leva. Våga mera.

Om alla hade ett litet stänk av hennes självbild skulle terapeuterna ha färre patienter. Och självhjälpsböcker skulle inte sälja. Anamma bara lite av Ida Johansson så blir allt mycket roligare.

...Klas Eriksson - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Det är så vackert. Det är sorgligt. Fyllt av kärlek, rädsla och förväntningar.
Det är Sommar med Klas Eriksson. Han får mig att gråta.

Han är lågmäld men tydlig. Har en fin berättarröst, spelar vackra låtar, beskriver sina tankar och det är lätt att förstå det han säger.

Här finns inget koketterande, inga floskler, inga förutsägbara formuleringar. Han gör det så fint, väver sin barndom med sitt unga vuxna jag och sitt nu. Man ser den långsamt växande transformationen från att vara en tyst outhärdligt sorgfylld pojke bakom gardinen till att vara en outhärdligt sorgfylld man som vågar andas och vågar känna och berätta och finnas kvar i det svåra - fullt synlig och närvarande.

Jag saknar ord. Tusen tecken är inte så mycket att skriva - och ändå svåra att uppnå nu. Sorgen kan bara beskrivas av den som sörjer, ska inte kläs i ord av andra.

Det går inte att ge detta Sommar ett värdigt omnämnande.

Man måste lyssna själv.

Hitintills det finaste Sommar i år.

Jag bara säger - Klas Eriksson.

…Linnea Wikblad - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon är riktigt rapp och rolig mitt i sitt hjärtekross. Med ett Sommar som har ett antal snygga och språkligt fyndiga två tredjedels allitterationer drar hon i väg med ett program som jag lyssnar på två gånger efter varann denna lördag förmiddag.

Jag gillar hennes historia, hennes vokabulär och hennes dramaturgiska kurva.

Linnea Wikman – ett berättarsnille. Hon ger av sig själv kring det som berör de flesta - Kärleksbryderier med versal begynnelsebokstav. Funnen kärlek, förlorad kärlek, förvånande kärlek.

Det är uppfriskande att höra någon tala om sina starka känslor som hon gör. Beskriver noga men hejdar sig inte kvar och möljar utan tänker och pratar mitt i steget och för handlingen vidare i sin vardag.

Jag har aldrig hört henne på radio, däremot sett henne som programledare i Hotell Romantik. Där fick jag liksom ingen bild av henne. Men här i Sommar är det som att ha planterat en växt i helt rätt jord och med precis den näring som behövs.

Den som lyssnar kan omöjligt bli besviken.

…Dragomir Mrsic - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Rösten är mörk. Historien är mörk. Rösten är stark och historien är stark.

Dragomir Mrsic gör det med bravur – sitt Sommarprat.

Han berättar om sig själv – Daggo – med en riktig whiskeybas och han liksom pustar på sista stavelsen i varje mening som om han väver in ett h.

Han pratar om det ovärderliga att någon person tror på en. Vi behöver dem. De som utmanar, uppmuntrar och som ser vad vi skulle kunna – om vi ville.

Han talar om ilska, sorg, stolthet och skam. Talar om Daggos rädsla.

Men också om den friheten han kände när han satt i fängelse för första gången. Och om friheten han kände när han stod framför rullande kameror inför hans första film.

Han skämdes ofta över sina föräldrar när han var liten. Och när han själv fick barn ville han skydda dem från vetskapen om sitt kriminella förflutna – för att de skulle slippa skämmas för honom. Men sanningen hann i kapp.

Gud, vad han har kämpat. Och utstått. Och därför är det så skönt när han talar om kärleken – och säger att den övervinner allt.

... Erik Thedéen - Sommar i P1

 

Foto: Mattias Ahlm

Eftersom jag brukar kolla på Ekonomibyrån och följa diskussionerna där ser jag förstås fram emot att lyssna på Riksbankschefen – Erik Thedéen.

Han är avspänd i all sin kompetens och erfarenhet.

Den som tänker sig att han kommer lära ut någon hemlig rikemansformel eller ge ett aldrig förut avslöjat pengavalvsrecept blir besviken.

Han är saklig och enkel i sin framställning och säger bland annat att man aldrig kan veta den svenska kronans framtida värde och att man inte heller med säkerhet kan veta i vilken stund det är strategiskt rätt att binda en bolåneränta eller låta den löpa rörligt.

Det är lätt att ta till sig hans ord. De handlar om Swish, kortbetalningar och vårt alltmer ovanliga betalningssätt – kontanter.

Det mest intressanta i detta program är avsnittet om samarbetet som inleddes år tjugohundrafemton mellan den svenska Riksbanken och Centralbanken i Ukraina. Riksbanken skulle lära dem hur en modern centralbank fungerar.

Ge stöd. Råd.

Intressant med slutsatserna från detta samarbete!

…Ludmila Engquist - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Det är ett jädra tryck i henne. Hon är så rolig och rättfram. Okrusidullig.

Ludmila Engquist.

Det här är första Sommarpratet i år som får mig att skratta. Och flera gånger till och med.

Hennes humor är torr och krass, hon vränger till med något överrumplande när man minst anar det. Och det är väl den ådran som hon ofta fick sådana rubriker för när hon var mitt i sin idrott. Hon sa saker som hon tänkte, ofiltrerat, och det måste varit mumma för rubriktörstande journalister.

Hon är rakt på sak, hymlar inte med något, tycker inte synd om sig själv och ser tillvaron som den är.

Det är fint att höra om hennes kärlek till Sverige. Som hon uppskattar detta land.

Det är också intressant att lyssna på hennes jämförelser emellan Sverige och tidigare Sovjetunionen - och alla kulturbeteenden hon lagt märke till i sitt nya land. Jag visste inte att ”Tack för kaffet” kunde ha så många betydelser.

Jag visste inte heller att hon började med idrotten för att överleva, att den för henne var ett nödvändigt ont.

… Alexander och Alexandra - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Det här är ett fräscht Sommarprat.

Först var jag skeptisk. Skulle de prata båda två? Hur skulle de lägga upp det? Skulle det bli endast ett sammelsurium?

Men det är så målmedvetet upplagt, och ändå avspänt och med plats för lite spontana känslor och skratt mitt i manus.

Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril - Vilken duo!

Deras berättelser vävs ihop till en. Deras drömmar. Han som vet att han ska bli författare, att han bara är tvungen att skriva. Och hon som tidigt har många intressen men samtidigt vet att hon mest av allt älskar teater. För henne dröjer det längre innan hon blir författare.

Så får vi höra om deras kärlek vid första ögonkastet. En saga som man nästan inte kan tro är sann. De bara vet att de hör ihop. De skapar sitt liv tillsammans, har brist på pengar men inte på spänning.

Efter lång längtan att få skriva tillsammans föds Lars Kepler. Då finns det bara kreativitet.

Och alltid hand i hand med kallet att skapa är de noga med att inte visa upp sina projekt för tidigt.
 

... Peter Haber - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Peter Haber – dagens Sommarpratare.

Det är ovant att höra hans röst så länge och i så långa meningar, funderingar och reflektioner. Jag slås av hur öppen han är ända från början till slut.

Det finns inget inlindat, såklart säger han ju inte allt, men det han säger tycks avskalat och enkelt framlagt.

Han går rakt på barndomen och där får man syn på en intuitiv och pedagogisk lärarinna. Och den orolige och ostyrige Peter kan plötsligt hitta sin plats i klassen.

Och sen i ung vuxen ålder kommer ögonblicket då han transformeras i ett nu - i förhållande till sin far – från att vara den lille till att bli en vuxen.

Såklart tar ett Sommarpratsmanus många fler timmar att arbeta fram än vad det tar att tala in det hela men ändå känns det som om slutet blev en något för snabb försoning.

Det är också något med hans röst som förbryllar mig. Han liksom släpar på rösten, tungan ter sig tjock och jag tänker att han kan ju inte ”ha gjort en Beck” och tagit sig en stänkare. Det måste vara allvaret i stunden.

... Johan Floderus - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Gisslantagen, det var vad han var. Johan Floderus.

Hans berättelse består av fullständiga meningar, framförda i stackato. Några ord i taget. Ibland bara ett. Varje ord blir betonat.

Är det så han talar rent generellt? Eller är det just denna berättelse som han ger sådan tydlighet?

Ibland gör stackatotakten att jag tror att meningen är avslutad. Sen kommer plötsligt ett eller två ord till. Det är precis som det ska. Spänning rakt igenom som får en att hålla andan.

Hur han lyckas använda fängelsetiden, isoleringscellen i omgångar och hans insikt om att han bland sina medfångar också omges av kamouflerade spioner - att han lyckas lära sig något positivt av denna osäkra tillvaro, ja det är hisnande. Han har mycket att berätta. Men har inte alla svar.

Och dessutom, mitt i allt, hur han i sin cell ger sig själv fysiska utmaningar. Svårt att förstå att han klarar dem eftersom han inte får den mat han behöver för att kroppen ska orka med. Men kroppens förlust kompenseras av hjärnans målmedvetenhet.

… Petra Mede - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Det tog slut alldeles för snabbt, detta första Sommarprat. Petra Mede - The Queen. 

Jag ville höra mer och varför får jag känslan av att det blev för kort? Är det för att hon skulle kunnat gå djupare och ändå simmat tryggt eller är det jag själv som lider brist på berättelser som berör?

Hon är behaglig att lyssna på, rolig i sin fyndighet och en mästare i att fånga situationer och beskriva dem så att man själv nästan står bredvid och bevittnar det som händer.

Hon är på ett sätt distanslös och omedveten i stunden men på samma gång högst medveten, i efterhand, om sina fadäser och därmed lyckas återge allt med frisk självdistans.

Hon känns äkta och direkt, både tänkande och impulsiv, och som vi känner henne från teverutan – ett geni i framförande vad det än gäller.

I sitt Sommar ger hon oss inblick i en dag i hennes liv, en dag som rymmer mer än vad de flesta av oss inte ens hinner på en vecka.

Och musiken hon spelar har hög dansfaktor. Vid varje låt kliver jag ut på köksgolvet och dansar fritt.

...Sommar i P1 - 2025

  

Foton: Mattias Ahlm/Sveriges Radio, Annika Berglund, Frida Klang, Meddi, Lina Arvidsson, Darren Hamlin, Behtash Sanaeeha, Alexander Donnka.

Se så vackert!

Att man kan bli så glad av en bild. Men det är klart man kan. Den påminner om så många goda lyssnarstunder, så många tankar som väckts och så många ”Vad?” och ”Jaha!” och ”Wow!”.

Den påminner också om många kontemplerande stunder, då när man hör ett avskalat och öppet berättande.

Så får man också chans att lära sig något nytt, om ett område långt ifrån ens eget, och upptäcka att nästan allt kan bli intressant.

Det är Sommar i P1!

Idag presenterades årets Sommarvärdar och jag ler vid blotta tanken på hur jag ska sitta på balkongen eller ligga på en filt i solen och lyssna på dem. En i taget. En om dagen. Och med start på Midsommardagen. Sommaren är räddad. Oavsett humör eller väder.

Även detta år kommer jag skriva mina tusen tecken, tillägnat vart och ett av programmen och dess respektive värd.

Jag vågar säga att det finns något för alla i det här konceptet. Det är så varje år. Det är en bredd av personer som blivit tillfrågade att Sommarprata. Och vad kul att de alla svarat ja.