Peter Haber – dagens Sommarpratare.
Det är ovant att höra hans röst så länge och i så långa
meningar, funderingar och reflektioner. Jag slås av hur öppen han är ända från
början till slut.
Det finns inget inlindat, såklart säger han ju inte allt,
men det han säger tycks avskalat och enkelt framlagt.
Han går rakt på barndomen och där får man syn på en intuitiv
och pedagogisk lärarinna. Och den orolige och ostyrige Peter kan plötsligt
hitta sin plats i klassen.
Och sen i ung vuxen ålder kommer ögonblicket då han
transformeras i ett nu - i förhållande till sin far – från att vara den lille till
att bli en vuxen.
Såklart tar ett Sommarpratsmanus många fler timmar att
arbeta fram än vad det tar att tala in det hela men ändå känns det som om
slutet blev en något för snabb försoning.