Semestern är slut. I morgon börjar jobbet igen. Härliga struktur.
Ja, jag vet. Om några månader när dagarna är korta o vinden kall o det är svårt att komma upp om mornarna, då kommer jag tänka tillbaka på semestertiden som en drömtillvaro. Att inte ha några tider att passa. Att inte behöva bylta på en massa kläder. Att bara kunna ta dagen som den kommer.
Men nu, nu längtar jag till jobbet. Arbetskamraterna. Uppgifterna. Arbetstiderna. Att ha något att hålla mig till. Inramning, avgränsningar, något återkommande. Att ha ett meningsfullt arbete, bra samvaro med kollegor och en tydlig början o tydligt slut på varje arbetsdag.
Fritid finns ändå, tiden för privat utveckling och engagemang. Och för mig är det helt klart så att mina utvecklingsönskemål har mycket större chans att bli verklighet när jag inte har all tid i världen. När jag först måste jobba o se till att allt rullar, och efter det arrangera privata göromål utifrån de tidsramar som jobbet ger.
Tänk att ha ett jobb. Härliga struktur.
