Varje dag väller det in turister på ön som går upp för den långa branta backen från Bäckviken mot Mildahnsväg. Där i korsningen ligger cykeluthyrningen med uppemot ettusenfemhundra cyklar. Det finns stora, det finns små, det finns med och utan korg och det finns med olika antal växlar. Alla är knallgula. Det är ett gult hav däruppe på backkrönet.
Om dagarna fylls vägarna med dessa gula fordon. Det cyklas på led, det cyklas i bredd, det cyklas med o utan hjälm. Det cyklas kors och tvärs till alla sevärdheter. Alla hörn på ön ska kollas.
Jag är en av de där besökarna som vill komma åt varje vägsnutt. Många turer blir det. Och de bästa är turerna om kvällarna. Då har de andra dragit sig tillbaka till fastlandet eller till något matställe eller till sina hyrda rum.
Härligt ensam och ifred har jag cyklat i kvällssolens sken längs folktomma vägar bland fälten. Andats luften. Åt ena hållet sett Sverige. Åt andra hållet Danmark. Räknat rådjur, harar, någon igelkott. Grusvägarnas sång i mina öron.
