Jag ville få nya tankar. Ville skapa struktur i uppvaknandet och slutade därför snooza. Jag antog att om jag inte lade någon kraft på att var tredje minut bestämma mig för om jag skulle ligga kvar i sängen i tre minuter till eller inte så skulle min beslutsenergi gå till nya viktiga områden. Sagt o gjort.
Visst, nu kan man tänka som mitt favorituttryck lyder. Allt har sin tid. Det är möjligt att jag så småningom hade kommit fram till samma slutsats om några år. Men nu kom allt slag i slag.
Jag slutade snooza och började ta mitt pendlingsuttröttade beteende på allvar. Såg mig om efter möjligheten att provbo närmare Stockholm under ett år. Och vips - nu sitter jag här i min fina stora etta med kök och badrum och möblerbar hall.
Jag är helt övertygad om att min flytt var ett direkt resultat av snoo-no-no-ze.
Här har jag samlat alla mina dagböcker, anteckningar och utkast till diverse livstexter. Nu ska jag summera. Första steget - att sortera i två högar. Livet före barnen. Och livet med dem.
