torsdag 17 januari 2019

...att alltid skriva nykter

Jag skriver aldrig med alkohol i kroppen. Inte en droppe. Om jag tillfrågas innan middagen om jag vill ha ett litet glas vin till maten är mitt svar oftast: Nej tack, jag ska nog skriva i kväll.

Jag behöver inte ens vara hundraprocentigt säker på att jag verkligen s k a skriva under kvällen för att tacka nej. Det räcker med att jag har en föraning om att jag kanske kommer gå in i skrivarmood. För tänk om jag tar ett litet glas och sen efter maten känner att författarsjälen börja röra sig - då är hela tillfället sabbat. Jag låter mig aldrig skriva med mindre än att jag är spik nykter.

Hur ska jag ärligt, vaket och medvetet loda inåt om jag är berusad - om så bara lite grann? Jag vill nå mitt inre och kunna uttrycka det, bara som det är, framgrävt men inte framkallat. Mina tankar behöver inget vätskebad för att bli tydliga. De behöver stadig mark, klar blick och ett förlåtande, ömt och moget sinnelag. Inte självömkan.

Och även om jag bara tror att jag ska skriva en kväll - då är valet lätt.