Jag går iväg till PostNord mitt i city på lunchen för att posta några paket.
När jag står där med vadderade kuvert o kartong o leksaker o klädesplagg o böcker huller om buller och ska försöka få in rätt grejer i rätt emballage kommer en ung kvinna och frågar mig om böckerna hon ser att jag staplat.
Hon jobbar i en bokaffär. Vi pratar intensivt i tio minuter. Om skrivande. Läsande. Om att formulera sina tankar. Hon blir intresserad av stanna hos mig tills barnet är fött och den du ville jag skulle vara och jag säger att jag ska komma förbi hennes jobb i veckan med ett par böcker till henne personligen.
När hon går iväg stegar nästa person fram. Han står bredvid mig vid den stora bänken och knölar med sina Traderapaket. Vi talar om recycling. Och om hans digitala jobb. Han säger att han funderar på att byta bana, till något där han får mer utlopp för sin sociala sida. Något med människor.
Jag som trodde att postandet av paketen var enda grejen med besöket på PostNord men det blev extra allt.
